PyroBritt

Tack för alla fina kommentarer och julhälsningar...


Det blir en lite märklig och tom jul här hemma.



Maken kommer att fira julen i bilen.....Moffi firar julen på djursjukhuset...han blev sjuk i går och vi fick åka in akut med honom.....





Å jag........Jaaa .....jag blir väl sittande framför tvn .Har svårt att koncentrera mig på något nu, tankarna finns hela tiden hos min lille lurv på djursjukhuset.

Sen finns naturligtvis tankarna hos lilla mor hela tiden som sitter där uppe ensam, men jag kommer att åka upp den 28e till henne och det ser hon fram emot det vet jag, men känslan av att överge någon är jobbig. Vill helst inte att någon ska vara ensam.

Men jag går nog på julbön i Matteus kyrka och i morgon bitti blir det julotta i vanlig ordning.


Ta det lungt alla.....


Mitt måndagstips i dag blir i all enkelhet...


Var rädda om varandra.....


Lägg ner stridsyxan, förlåt varandra....


Lyssna på varandra.....




FRIDFULL OCH GOD !

Jag har i ett tidigare inlägg i sommar där jag skrev om min barndomsby berättat om min kusins sommarö, om alla underbara somrar på " Holmen " och i lite korta ordalag om hans mamma ...min faster Bojjan.


Vill stanna en stund vid henne i kväll.

Hon var en viktig människa i mitt liv när jag växte upp. Kanske har jag inte riktigt förstått HUR viktigt förrän i vuxen ålder.

Om jag ska beskriva henne med bara ett par ord så måste det bli. Omsorg...kärlek...tröst

Det finns så mycket man kan säga om en människa som man inser har haft en stor betydelse i ens liv, och små och futtiga blir orden när man försöker beskriva känslan.

Min faster har en stark gudstro. En sådan tro som åtminstonde jag önskar ibland att jag hade. En avundsvärd känsla att bära på. Känslan av att en stor, en större makt styr över oss, och kan hjälpa oss när vi är i nöd.

Oavsett vad jag tror och hur jag tror så vet jag att hon många många gånger känt när jag haft det svårt, hur hon vid ett enkelt litet telefonsamtal talat om för mig  att "jag vet hur du har det men det kommer att ordna sig ..."
och så har det gjort.

När min mamma för snart 14 år sen drabbades av en anerysm...( ett pulsåderbråck i hjärnan ) så har hon berättat att hon vaknade tidigt den morgonen, kände en stor oro och kände att hon ville be till sin gud för mig.

Sedan bara någon halvtimme efter att min far ringt mig och berättat vad som hänt och jag satt och väntade på att få en flygbiljett upp till norrland bekräftad så ringde hon mig och sa...jag har haft dig i mina tankar hela morgonen.

"Jag vill bara säga att du ska vara lugn, du kommer att få den kraft du behöver men jag vet inte vad det handlar om."

Det ordnade sig för min mamma den gången!

Skulle kunna berätta många sådan tillfällen när min faster "bojjan"  ingripit med sina "böner"

Svårt att greppa och svårt att tro...men ett vet jag  och det är att hennes kärlek och hennes omsorg om mig har följt med genom livet. I dag när jag ser henne , fina lilla faster som närmar sig de 80 levnadsåren, så tänker jag att det verkligen stämmer det som Stefan Einhorn säger att  


" En enda människa kan göra en stor skillnad i en annan människas liv "