Att sörja har sin tid och sakna sin
Det här är vad jag ser varje morgon när jag drar upp rullgardinen i sovrummet i " storstugan" Det finns inte mycket att klaga på över den utsikten.
I morse vaknade jag av att radion slog på och Artur Erikssons speciella röst fyllde rummet " när sommarvindar susa över fälten, när blommor dofta invid källans rand. När trastar drillar i de höga fälten vid furuskogens tysta dunkla rand" En sång som är så förknippad med far så jag får nästan hjärtstillestånd.
Saknaden är så påtaglig här på gården. Om garagedörrana står öppna så väntar jag att han ska komma ut med storstövlarna på, kepsen på svaj och hammaren i högsta hugg. Hör jag ljud nere vid bryggan så tror jag strax att han ska komma därifrån bärande på ett nät eller en gädda i famnen. Hör jag en bil komma bort över vägen så ser jag far komma farande klädd i kostym och slips efter ett gudstjänstbesök.
Saknaden kan inte beskrivas i ord
Kommentarer
Postat av: cilla
ja jag förstår att saknaden är påtaglig i holmträsk, när jag känner saknaden så stark nu, kanske det är årstiden,
Postat av: Elisabeth
Det måste ändå vara en lycka att ha någon att sakna så..! Kärleken som fanns - kärleken som finns... utan den skulle ingen sakna..eller saknas!
Holmträsk kommer för mig alltid att vara Jonas och Sylvia... gården där de vackra minnena skapades.. och som jag en tid fick vara en del utav!
Ha det gott..
Trackback
