Meny a la Magda

 farmor.gif

Farmor gick allmänt under namnet Magda men hennes riktiga namn var Magda-Lena Barbara, och hon uttalade sitt andra namn precis så BAR BARA.
Så länge jag kan minnas farmor så var hon stödd på sin käpp, svårt haltande. Hon plågades svårt av sin värk och många gånger hade hon svårt med sitt humör och idag så har jag stor förståelse för det, när jag själv prövat på att plågas av värk i muskler och leder. Hon satt ofta ensam, tittade ut genom fönstret och funderade, väntade på att farfar eller någon annan på gården skulle komma hem. Många många gånger väntade hon med maten på spisen.

Och mat det kunde hon laga " a Magda"...

Ingen kunde som hon göra palt. För Er som inte smakat kan jag berätta att det är en blandning av mjöl, kornmjöl, salt, potatis och fläsk. Man river potatis och blandar allt till en smet som man formar till bollar fyller med fläsk och kokar i saltat vatten. Sedan äter man dom med lingonsylt och smör. Farmor hade ju naturligtvis riktigt smör och hemkokt lingonsylt av lingon som farfar plockat, i Hedvattnet, Trehörningen, eller bakom "gunålmyrkullen". Jag har naturligtvis ätit palt långt efter det att farmor gått bort men aldrig smakade den så bra som hemma hos farmor i hennes kök. Precis som min kusin C sa en gång så kan jag också känna doften och framför mig se ?paltgrytan? kokande. På tal om doft så en annan delikates som farmor gjorde var Mögelosten. Hon lindade in ost i först trasor sedan halm och så stoppade hon undan den längst ner i Boa och där låg den så länge så man kan nästan tro att den började röra på sig. När hon öppnade ost paketet spreds där en doft som jag inte kan beskriva. I dag så brukar en del säga" fotsvettsost" om mögliga ostars doft, men det är en grov underdrift jämfört med hur denna luktade, men gott det minns jag att det smakade. En annan delikates som hon gärna bjöd på var Frikadeller. Hon brukade riva morötter i smeten och det var super gott med kokt potatis och lite av den sky som hon kokat frikadellerna i. Till det så serverades med förtjusning svagdrickan som kom från bryggeriet i Sollefteå. Bryggeribilen kom varje vecka till byn och jag minns precis hur han såg ut han som körde, precis som jag minns svagdrickan som smakade ljuvligt.  5 liters flaskor med patentkork. Finns inte att få någonstans i dag som smakar som den. Gädda är ingen fisk som jag gärna äter i dag, men när farfar fiskat och rökt den i sin egen rök bakom lilla stugan nere vid jordkällaren då smakade till och med Gädda gott. "Meseruppa" var som en gröt som man rev messmör i den var härligt kolafärgad och len, man blandade i en klick smör och mums. Farmor brukade även servera den med en ägghalva i, men det har jag aldrig provat. Meseruppa är däremot något som mamma gärna bjuder oss på och min syster och jag brukar ringa och skryta för varandra när vi är hos mor " gissa vad jag ska få nu"? nääää Meseruppa ! fyyy vad orättvist !! för övrigt så kallade farfar denna anrättning för ?mesesåvrä? obegriplig svenska. Sluring var en form av fläsksås som hon gjorde i stekpannan det var som jag minns det en utav pappas älsklingsrätter... åh det fanns så mycket gott i farmors skafferi Negerhuvva som i dag kallas för chockladbollar, kalvdans, brömaja, bryta, tjockmjölka som farfar brukade blanda med blåbärssylt och vispa så den blev som den lenaste yoghurt... ja hon var en riktig liten mattant som gjorde så mycket gott utav det lilla hon hade.

Farmor var väldigt finurlig, hade många olika uttryck och ordspråk att ta till, och hon tyckte om att berätta om sin barndom och sina syskon och sin uppväxt i Åbosjön på den lilla lilla holmen där. Det var så mysigt att vara med farmor de dagar som var " bra dagar". Andra sämre dagar när värken plågade henne var inte humöret det bästa och hon kunde vara både hård och dräpande i sina kommentarer, men som jag sa i början har man provat på att ha ont både här och där så vet man vad humöret kan göra med en. Sista tiden hemma i Holmträsk satt hon i rullstol efter att ha drabbats av en propp i hjärnan. Den sommaren när jag var 15 år var jag hemma med henne tog hand om henne och höll henne sällskap när farfar var på slåttana. Jag tror att det var de samtalen vi hade då som etsat sig fast i mitt minne mest. Hon var därinne en mycket go och rar gammal farmor som jag tyckte mycket mycket om


Kommentarer
Postat av: evans

Om du ska lägga in musik i bilden kan det vara bra att ändra lite i koden. På alla ställen där det står width kan man ändra till 120 px - speciellt om man lägger in musiken där jag har gjort det. Annars kan profilbildssidan hoppa ner till längst ner i bloggen.

2007-06-02 @ 23:25:30
URL: http://evans.blogg.se
Postat av: b.t

jag vill höra MERA

2007-06-03 @ 10:43:00
Postat av: cilla

jag kommer ju inte ihåg farmor så jätte mycket, men hon låter som en riktig farmor, har bara små minnes fragment nån riktig kontakt hade inte jag m henne

2007-06-04 @ 17:43:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0