PyroBritt

Ett gladt hjärta , ett fredligt hem är lifvets lycka !


I dag har jag träffat min vän I, och inte jobbrelaterat, utan alldelens privat. Vi hade som alltid när vi träffas en trevlig stund. Lunch i Gallerian, jättegod ceasar sallad och sen hann vi med en fika o biskvie också .

I köpte sig en underbar jättesnygg kappa och jag dreglade en stund efter den...

Det är alltid trevligt att träffas, och vi har alltid så mycket att avhandla. Goda vänner växer inte på träd så vårda de ni har...det var väl måndagstips nr 4 då...

Min höft och mina armar är inte mina vänner ikväll och Moffi och jag ska gå ut och kissa, sen ska jag faktiskt krama kudden igen...
Älskling jobbar...tror han servar bilar ikväl...

Ps : Flygbiljetterna till Palma ligger klara och vi åker på fredag...Är jag inte värdens lyckligaste så säg...!


å jag får åka till " farmor" det blir också bra !

En trött liten mamma med silver grått hår och panna som märkts av bekymmer och år...





Jag skrev för några månader sen om min oro för mamma. då kändes det som om hennes ensamhet och saknad efter Far var det som oroade mest.
Vill inte att mamma ska känna sig ensam, vill inte att hon ska vara ledsen, vill inte att hon ska känna sig orolig eller förvirrad.

Jag har funnits i bakgrunden och stöttat och peppat henne så gott jag kunnat, ringt ibland flera gånger om dagen för att " läsa av henne"

I sommar så såg jag naturligtvis ett och annat som gjorde mig lite orolig, men sen hennes gode vän kom in i bilden så har hennes ensamhet lindrats, numera så är hon sällan ensam. Tyvärr var hennes gode vän bortrest nu när jag var hemma ...

Dom delar vardagen, handlar tillsammans. lagar maten och äter den tillsammans , oftast inne hos henne.

Han hjälper henne att komma igåg det hon glömmer ! dom åker på små utflykter, hälsar på i byn och går på skördemarknad. mm

Jag har kommit på mig själv den senaste tiden att jag kan ha glömt att ringa henne en dag !!   inget konstigt  kanske en del tycker, men för mig är det konstigt som i flera års tid, ja ända sedan pappa blev sjuk varit i daglig kontakt (flera gånger om dagen i bland,) för mig känns det som en lättnad att jag vågat släppa lite.

Det är inte så att mamma kräver det . Hon har aldrig någonsin krävt något min mamma. Jag vet ingen som är så nöjd med det mesta som hon. Hon skulle aldrig komma på tanken att vara i vägen eller kräva eller be om något för egen del.

Nej det är jag själv som känner att jag måste för min egen skull. Jag har slitit med min oro i många år och försökt att reda ut min oro jag har lagt mig själv under luppen och analyserat min oro...men jag är en oroande kvinna, jag är mån om att min familj ska ha det bra och jag skulle inte må bra heller om jag inte oroade mig.
Men någonstans skulle det finnas en gyllene medelväg.

Nåja nu när man känner att hon mår bra rent mentalt då dyker en annan oro upp...och det är väl en oro som legat på lur ett tag och som min syster och jag diskuterat av och till...

Nu har mamma tagit en del prover och vi får invänta svar så får vi se...

Att bli Mamma till sin Mamma !...

Ja jag som inte fått den stora gåvan att bli mamma får nöja mig med det...