Mamma till Mamma !
Jag skrev för några månader sen om min oro för mamma. då kändes det som om hennes ensamhet och saknad efter Far var det som oroade mest.
Vill inte att mamma ska känna sig ensam, vill inte att hon ska vara ledsen, vill inte att hon ska känna sig orolig eller förvirrad.
Jag har funnits i bakgrunden och stöttat och peppat henne så gott jag kunnat, ringt ibland flera gånger om dagen för att " läsa av henne"
I sommar så såg jag naturligtvis ett och annat som gjorde mig lite orolig, men sen hennes gode vän kom in i bilden så har hennes ensamhet lindrats, numera så är hon sällan ensam. Tyvärr var hennes gode vän bortrest nu när jag var hemma ...
Dom delar vardagen, handlar tillsammans. lagar maten och äter den tillsammans , oftast inne hos henne.
Han hjälper henne att komma igåg det hon glömmer ! dom åker på små utflykter, hälsar på i byn och går på skördemarknad. mm
Jag har kommit på mig själv den senaste tiden att jag kan ha glömt att ringa henne en dag !! inget konstigt kanske en del tycker, men för mig är det konstigt som i flera års tid, ja ända sedan pappa blev sjuk varit i daglig kontakt (flera gånger om dagen i bland,) för mig känns det som en lättnad att jag vågat släppa lite.
Det är inte så att mamma kräver det . Hon har aldrig någonsin krävt något min mamma. Jag vet ingen som är så nöjd med det mesta som hon. Hon skulle aldrig komma på tanken att vara i vägen eller kräva eller be om något för egen del.
Nej det är jag själv som känner att jag måste för min egen skull. Jag har slitit med min oro i många år och försökt att reda ut min oro jag har lagt mig själv under luppen och analyserat min oro...men jag är en oroande kvinna, jag är mån om att min familj ska ha det bra och jag skulle inte må bra heller om jag inte oroade mig.
Men någonstans skulle det finnas en gyllene medelväg.
Nåja nu när man känner att hon mår bra rent mentalt då dyker en annan oro upp...och det är väl en oro som legat på lur ett tag och som min syster och jag diskuterat av och till...
Nu har mamma tagit en del prover och vi får invänta svar så får vi se...
Att bli Mamma till sin Mamma !...
Ja jag som inte fått den stora gåvan att bli mamma får nöja mig med det...
Å, vad jag
känner igen det här.Det skulle kunna vara min mamma och mej det handlade om. Min mamma gick bort för 1½ år sedan, men hon var också mycket ensam dom senaste åren och jag hade alltid dåligt samvete, fast jag ställde upp alldeles för mycket egentligen. Det resulterade i att jag till sist "gick i väggen" och fick lära mej tänka mer på mej själv...vilket inte är lätt.Mamma bodde på ett äldreboende, men det är precis som om man inte litar på att personalen där gör sitt jobb, utan måste vara med och kolla hela tiden.
Det är inte lätt att bli mamma till sin mamma och det är så svårt att se när ens föräldrar blir gamla och eländiga.
Men du får ha det så bra i alla fall.Hoppas din helg är lugn och skön.
Kram!
ja jag vet hur empatisk och inkännande du är och jag är säker på att du gör allt du kan och mer därtill för din mamma...men du ! Kom ihåg dig själv också !
Kram
Älskade syster, vad jag önskade att du kunde tänka lite mer på dig själv än vad du gör!Vi vet ju nu om mammas problem, o det är ju som du säger vi har pratat om det länge du o jag men nu är hon ju så att säga under luppen på vården och vi får hoppas på det bästa. Du måste lära dig ta hand om dig själv också. Jag tar också hand om mamma du är inte ensam, koppla av/bort ibland! hörs sen
Tack !...
Tack !...
