till Åsa !
När en utav mina bästa vänner dog för två år sedan hade hon precis blivit mamma igen.
När hon låg där på bb med sin nyfödde son fick hon veta att hennes chanser att överlev sin cancer var 40 %
Hon hade dom procenten emot sig , och dog ett halvår senare och lämnade 3 fina pojkar efter sig.
Hon var en underbar vän .
Under många år den enda vän jag hade. Vi kom till stockholm från Norrland samtidigt. Vi jobbade på en långvårdsavdelning för dementa, och vi slet som djur,
I perioder kändes det som det bara var vi två på den avdelningen. Lika tjuriga var vi båda två och för oss var det en självklarhet att alla skulle upp ut sina sängar på dagarna , vilket inte alls var lika självklart för många andra.
Första gången jag kom in på denna avdelning så chockade jag av den arbetsmoral som fanns. Så långt ifrån den jag växt upp med, på dom vårdinrättngar där jag jobbat i norrland.
Klockan var halv 11 på fm . All personal satt i rök rummet. Inte en enda gamling hade man tagit upp.
Frukosten var lite hafsigt utsläng till sängarna och en tant hade somnat rätt ner i gröt tallriken.
Under den tid som vi orkade jobba kvar där slet vi båda järnet för att göra livet lite drägligare för dom gamla.
När jag träffade min man så gled åsa och jag sakta ifrån varandra och förlorade nästan kontakten.
Jag glömmer aldrig medelandet på telefonsvararen när vi kom hem från Egypten en februari kväll.
" hej det är Åsa jag vet att jag borde ringt dig för länge sen....jag ringer nu...måste träffa dig..kom upp till bb
Det måste ha varit oerhört svårt att glädja sig åt ett nyfött friskt litet gossebarn samtidigt som man precis fått sin dödsdom...
Det var svårt...så många svar att söka , så mycket att hinna säga hinna förklara..
Vi hann med en hel del samtal innan det var dax för henne att lämna och gå vidare...
Jag saknar henne så..hon var en norrlänsk klippa att luta sig mot när det stormade, jag saknar henne så, jag hade behövt henne nu när det stormar och jag önskar att vi hade fått mera tid, och att hon fått mera tid.
Tid med sina barn som hon var så lycklig över, tid till att genomföra alla sina drömmar och uppfylla sina önskningar.
Åsa var en fin vän. En vän som man kanske bara får en gång i livet. Hur många tar en semesterdag för att finnas hos en vänninan som är ledsen ?..hon gjorde det..
Jag saknar henne så och jag minns henne extra mycket i dag när jag får se denna dikten inne på en annan blogg...denna dikten var min sista hälsning till henne
När en blomma bryts av
I sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva...
Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara...
Atle Burman
Mina tårar rinner sakta.. jag vet vad Åsa betydde för dig och för många andra. Varför är livet så fruktansvärt orättvist? Åsa har vi behövt lite längre än hon fick vara med
Aha...om du går tillbaka till 5 december så finns det där..
Va fint du skrivit om din vän och vilken vacker dikt. Jag har en vän som också kämpar mot sin cancer. Livet är så enormt orättvist. Jag försöker att finnas så mycket det bara går, för henne. Det är det enda man kan göra och det är nog det värsta, att man inte kan göra mera.
/P
Vad fint du har skrivet om din vän Åsa... Jag vet att du ofta har talat om henne, särskilt sista tiden. Och om brevet du skrev, som lästes upp på hennes begravning.. Hon var en fin vän till dig, Likaväl som jag tror att du var en fin vän till henne.
Förstår om saknaden är stor.
En mycket fin dikt, som var tillägnad henne..
Men er arbetsplats verkade inte så värst. Kunde det vara på detta viset. Man blir skrämd, att höra detta..det borde anmälas till Lex Sara
Ha det gott!
Kramkram
hon var viktig för dig , precis som du var för henne.
Så skönt att ni fick den sista tiden att tala..
Hejsan Britten, tack för titten! Hihi
Jätte fin dikt till din vän man blir tårögd!
Kramar W
Hallå Britten!
Ja du skriver verkligen så vackert om din vän Åsa att jag fick en tår som rann ner för min kind!
Jag tror att den som även har dig som vän har en riktig vän för livet! Du ställer också upp och åker långt för en vän/syster! Jag förstår att ni har en otroligt stark länk emellan er!
Jag hoppas att stormen snart lägger sig och att du inte har det alltför jobbigt!
En mycket vacker dikt var det också!
Jag önskar att jag kunde trolla henne tillbaka!
Kram och god natt!
/Sus
Åh så berörd jag blir av dina fina ord.
Kram!
Kan tänka mig du saknar din väninna mycket.
Så tråkigt att hon rycktes ifrån dig och sin familj och sina barn så ung.
Av de så fina och varma rader du skrivit här så riktigt känner jag vilken fin vänskap ni hade.
Och hur ni tillsammans kämpade för att de äldre där ni jobbade skulle ha det bättre.
Jag blir så berörd av ditt inlägg.
Och även av den så vackra dikten.
Stor Kram
Ps. Gläds med dig över brevet från pastorn. Kan tänka mig att det betyder mycket.
Ja du Britten det där är svårt när nära vänner så unga lämnar in. Visst är det så olika på arbetsställen hur rutinerna är.. det där skulle jag kunna skriva massor av A4 format om. Jag har själv jobbat länge inom sjukvården så jag vet.. bl.a på långvården som det hette då.. visst blev jag oxså chockad när jag som ung började där.
Ha de fint nattinatti.. jag har inte varit aktiv på bloggen alls idag.. varit hos min mamma och hjälpt till med lite av varje..
Kramar
Så vackert du skriver om en kär vän ! som fick lämna alltför tidigt .
Livet är inte rättvist alla gånger. Tyvärr.
Du har skrivit så vackert om din vän man blir alldeles varm i hjärtat.
Sänder en stor kram från mig & Kruse
Ja, jag håller med alla andra som skriit här..det nyper i hjärtat när man läser dina ord. Jag kan inte tro annat än att hon sitter där uppe och gläds åt dina fina ord...
Kram Britten!!
Vilket fantastiskt inlägg! Gråter å era vägnar. Vad skönt att du hann träffa henne innan hon dog. Tusen kramar till dig, Britten!!!
usch vad fruktansvärt hemskt. och barn och familj och neej va dorättvsit. usch
vilken frutkansvärd grej. förstår att det måste vara asjobbigt för dig. och ensamt efter så mkt kul..
usch
men jaha. amerika minsann.. dit skulle man ha åkt.. jag SKA dit nån gång..men när.. grandcanyon e ju en dröm att få se. det var min pappas enda önskan om han nån gång skulle åka bågonstans utanför sverige..(typ knäpp) att se grandcanyon i helikopter.. så jag får väl försöka uppfylla det istället,
massakramm. tomat???
God morgon vilket fint inlägg verkligen en fin hyllning till din vän..ska bara informerar att jag sitter här på jobbet och blir tårögd...du är så duktig på att uttrycka dig i ord..dikten var jättefin....kram på dej....
Vilken fin vän du har haft,dem ska man vara rädd om,växer inte på trän.Väldigt tråkigt att hon fick så kort tid på jorden.Cancer är en jäkla sjukdom och livet är många gånger orättvist.
Kram till dig och ha en bra fredag/Anna-Carin
Så underbart du skrivit om din vän och er vänskap.
Känner igen mej OTROLIGT mycket från att " komma från landet" och komma till stan och jobba på äldreboende. Visseligen fanns det eldstjärnor där,som jag lärde mej mycket av, menattans vilken ilska man känner mot dem som satt i rökrummet och var mest bittra.
Det är eldstjärnorna som finns kvar i mitt hjärta när jag nu fortfarande arbetar inom vården. Kanske har du ( och din vänninna) visat andra hur man IGENTLIGEN bemöter andra människor!!
Ha det gott!!
ja fy vad hemskt livet e ibland...blev tårögd o starkt berörd av det du skrev,du får vårda minnena ömt o kanske vara där för hennes barn,så du kan berätta för dem en dag hur mycket hon betydde o så e det en bit av henne i dem...må så gott ..kram
Fy så sorgligt och onödigt att en ung person med barn ska behöva gå bort så tidigt!
Du är helt enormt duktig att uttrycka dig!
Och cancer är en rent fruktansvärd sjukdom, samtidigt gav nog hennes nyfödda son henne mycket glädje mitt i allt elände när hon var döende...
Så varmt, generöst och fint du skriver om din Åsa. Atle Burman skriver också fint.
Ger dig en dikt du säkert hört förut men som är en skatt. Jag brukar läsa den vid begravningar.
Döden är ingenting alls.
Jag har bara smugit in
i rummet intill.
Jag är jag, och du är du.
Vad vi varit för varadra
ska vi alltid vara.
Nämn mig vid mitt
gamla vanliga namn,
tala till mig på det sorglösa sätt
som du alltid gjorde.
Använd inte annorlunda tonfall.
Bär inte en pressad min
av allvar eller sorg.
Skratta, som vi alltid
skrattade åt de små skämt
som vi hade tillsammans.
Lev, le, tänk på mig,
be för mig.
Låt mitt namn få vara med dig,
få vara på allas läppar,
så som det alltid var.
Varför skulle jag vara ur sinne,
därför att jag är ur sikte?
Jag väntar på dig, nära,
någonstans mycket nära.
Allt är bra.
(Henry Scott Holland)
Så fint du skrivit om din vän, mina ögon tåras, jag har ju sedan jag fått dig som bloggvän även förstått att du är en vän som ställer upp och som vänner kan lita på....
Man får verkligen en tankeställare när man läser om det du skrivit, livet är så kort tänk om alla kunde ta vara på de dagar som vi får och glädjas åt att få vara tillsammans, tyvärr finns det så mycket ondska i världen så man blir alldeles förstörd inombords när man läser om allt som händer
Var rädd om dig min vän, många varma kramar till dig från mig //Hjördis
Det blir säkert en tur till Irland. Vet också att det är ett vackert land - genom andra.
Ha en trevlig helg!
Hej! Och vad fint du skrivit och blir rent tårögd! Ja livet är för kort ibland! Du är så bra på att uttrycka dig i skrift! ha en bra helg och massor med kramar till dig.
fin bild :)
God eftermiddag sitter här med min kaffekopp och har just lyssnat en runda på de där snuttarna av låtar inför denna delfinal:-)
Så där, men ska inom och kolla på melodisidan oxså nu.. hej svejs från ett blåsigt Skåne.. så in i hoppsan blåsigt idag:-(
Hej Britten!
Tittar bara in för att önska dig en Trevlig Helg! Fick rådet av massören igår att ta det extra lugnt under helgen med tanke på nackmuskeln och försöka sova! Just nu är den bättre med muskeln!
Så fint du skrev till Åsa! Ja du, jag vet hur du känner för två av mina allra bästa väninnor är också borta sedan ett flertal år tillbaka. Minnena är det du och jag har kvar och kan ta fram när vi behöver dem!
Ha det gott! Kram/ Ec
Hoppas att du har haft en fin dag, trots blåsten..
Och att du inte har haft en massa värk för blåseleändets skull..
Önskar din en fin kväll..
Kram till min goa vän!!
Ja du , vad ska man säga?? Jag tror att vissa människor är extra mkt någonting så de får vandra över lite tidigare än andra..
Saknade är stor...
Tänker på Åsa, varje gång jag åker förbi Hässelby, jag lärde ju känna henne via dig, det är så ofattbart att hon är borta, samtidigt så blir man påmind om att livet är så kort och att vi ska vara rädda om varandra.
Vilket förfärligt öde för din bästa vän! Nog är det svårt att tro på högre makter många gånger när livet för många är så orättvist, och kort.
Dikten var fantastiskt vacker, den har jag inte hört förr. Ibland lånar jag hem någon poesi-bok, har inte varit så mycket för det förut, men nu vill jag läsa berörande dikter vissa perioder. Framför allt skänker fina dikter tröst.
