MIN BROR OCH JAG ...IGEN
( Det här är ett inlägg som jag publicerat en gång förut, men jag lägger upp det igen, av den enkla anledningen att det är ett kärt minne för mig.)
Jag skulle ha lagt musik i bakgrunden till detta inlägg men jag är inte klokare än så här...det gick inte.
Så ni får tänka er Dan Anderssons " Gunnar Vägman "....
På mitt skrivbord står en värdefull bild. En bild av min bror och jag. Han är 3 och jag har precis lärt mig gå.
När vi var små fanns det inga dagis och fritidsverksamheter att skicka barnen till. Jämnåriga fanns det inte många av på byn och dom som fanns , fanns på andra sidan sjön.
Så min bror var min bundsförvant och bästa kompis.
Det var nog inte alla gånger han tyckte att det var värdens roligaste att dra på sin lillasyster, men jag minns inte att det var något problem heller.
Det var väl då om jag snodde hans keps som han vaktade noga som sin käraste ägodel som han kunde bli lite arg.
" gamm ful mössa " kallade han den.
I bland smet jag upp till grannarna för att tigga kakor, och godis och han fick alltid den trista uppgiften att hämta hem mig, och det har jag förstått var inte det lättaste. Jag både bet och klöstes.
Lilla timida britten var ett litet busfrö när hon var liten...fick jag inge kakor hos grannarna så sa jag " Tack för kaffe å brö...kiss i .........å adjö..!
Så småningom fick vi varsin cykel. Min bror ordnade med motorljud till cyklarna. Han tog kartong papp vek den och satte in det i cykelekrarna, då smattrade det så mysigt när vi cycklade.
Vi lekte " Bensinmack ". Jag hade shell och han hade BP
Ibland smet han iväg för att göra något kul med farfar och då var jag sååååå avundsjuk.
När han kom upp i moppeåldern höll vi fortfarande i hop. Jag fick följa med bak på mopeden och jag kan än idag minnas den speciella doften från avgas och kyla på hösten när vi var ute och åkte...
När han blev 18 år tog han sitt körkort och skaffade bil, och fick jag överta hans trimmade moped. Vilken lycka !
Det var den moped som jag för övrigt krockade med en ko.
Jag körde rätt in i kossans mage och flög i en vid båge över både henne och hennes vänninor och hamnade i diket med moppen över mig.
Jo det gick bra med både kossan , moppen och mig.
En liten reflektion Kossan var av märket SRB och gick under det något märkliga konamnet " 100 Cecilia ".
Min brors första bil var en Amazon 58 Röd...
Jag minns att jag stickade en pläd i rutor till baksätet på den bilen
Han hade en Blaupunkt bilstereo ...det var bra...det skulle man ha. Men oj vilka kasset band han hade och vilken musiksmak ...
Jag vet inte om det är fördomar eller ?? här nere säger man att norrlännigar älskar dansbandsmusik...?
Då spelade man i alla fall 
ja ljuvliga ungdom dig har jag kvar som bär mig i minnet på äldre dar...
Det kanske man inte tyckte då men i dag tänker man tillbaka på sin ungdoms tid, som bekymmerslös och sorgfri..
Jag tänker på det i bland alla minnen som jag gömt i hjärtats vrå...minnen som ingen kan förändra eller ta ifrån mig..
Januari 2008 i Sverige i verkligheten
Holmträsk 1/1 2008
Karlstad 25/1 2008
Karlstad 26/ 1 2008
Adelsö 28 / 1 2008
Stockholm Vasastan 31 / 1 2008
En väldigt konstig januari är strax till ända. Inte många utav mina månadsbilder talar om vinter och januari.
I dag har jag lite snabbt av verkat tandläkaren. I måndags på väg ut till Adelsö bet jag av en bit av en lagning på en tand. Den följde med kolan ner i magen, så nu är man väl blyförgiftad också.
Nåväl det får gå på den allmänna konkursen..hihhi.
Numera har jag kommit över min tandläkarskräck efter att jag börjat hos ett underbart gäng på cityakuten vid st Eriksplan.
Jag är så van attt det gör ont så lite smärta mer eller mindre kan jag ta..det som gör ondast hos tandläkaren det är väl egentligen notan. Konstigt att det ska behöva kosta så mycket.
Men livet är vackert ! vädret är underbart , solen skiner. Jag ska möta upp min man och min hund. Vi ska åka ut på lite uppdrag. Kanske blir det en långpromenad vid stora skuggan. I kväll tänkte vi " Kokona " lite här hemma. Sätta upp en hylla , byta en lampa, sänka tvn och lite småpyssel.
Jag vill önska er alla en Glad Torsdag !
Grönt i Holmträsk
En vänlig grönskas rika dräkt....om 4 kanske 5 månader...
Godnatt små vågor som kluckat....
långa ljusa norlandsnatten...
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din!
Bärga skörden in !
Ser ni så slätstruket förkläde mamma har , och pappa skjorta och slips !
Det ser ju ut som rena idyllen va.
När jag var liten och växte upp var ju gården och byn full av liv. I nästan alla hushåll fanns det djur. Vi hade kor, en häst , kalvar, grisar, höns, och när mor och far var nygifta fanns det får på gården också.
Byn blommstrade. Varje morgon kom en skolbuss och hämtade oss till byskolan två mil längre bort. Mjölkbilen kom och plockade upp mjölkhinkarna. Det gick timmerbilar runt trakterna. I grannbyn en mil bort fanns det två affärer och när de så småningom försvann kom det en matvarubuss på torsdagskvällarna.
Och framför allt det fanns bofasta i alla gårdarna. Så det lyste i alla fönster
Man anordnade syjuntor och vi hade byfester som jag skrivit om i tidigare inlägg. Det fanns jobb inne i tätorten Åsele, så många pendlade dom fyra milen.
I det lilla kapellet anordnades gudstjänster ibland, och runt jul så gick vi ungar runt byn och lussade.
Vi var en handfull barn på byn, som hade sällskap av varandra. Vi gick på barnmöten och lekte tillsammans i snön på vintern.
När det var fettisdag så hade vi skollov och vi gjorde skidutflykter, många gånger till pappa som jobbade i skogen.
Då hade vi chocklad i termos, smörgås och semlor med och vi gjorde upp eld och grillade korv om det fanns tillgång till skogskoja.
I dag så finns det 10 året runt bofasta på byn. De flesta hus står tomma vintertid. På sommaren däremot så blomstrar byn igen, och man kan nästan känna historiens vingslag.
Jag vill ju gärna tro på att norrland ska få en andra chans, inte bara för att vi har gården däruppe nu och kanske skulle önska att man kunde bo och leva där.
Inte bara därför utan för att jag tror att människan mår bättre av att bo nära naturen och inte hopträngda i stora städer.
Tänk så mycket outnyttjade resureser som vi kunde ta till vara på om vi utnyttjade hela vårt avlånga land, och inte stängde gränsen för norrland som man nästan gör idag.
Jag började inslaget med att prata om idyll. Visst var det så, men det var nog inte bara idyll heller.
Ingenting får man gratis. Att leva och bo som mina föräldrar gjorde tarvar kraft och energi.
Och min far var ganska slut i sin kropp och i sina leder efter ett långt livs hårt arbete. Men jag vet att han skulle aldrig ha blivit lycklig av att sitta instängd på någon fabrik.
DET skulle ha brutit ner honom om något.
Men jag kan inte låte bli att undra över varför det inte kan löna sig för sverige som varit ett jordbruksland från första början att återgå till det och ta vara på det vi har i stället för att importera det som vi idag gör.
En stilla undran från en liten obetydlig människa i sammanhanget.
PS : föresten så såg jag just att det är fullmåne...för en häxa som jag är det fullständigt meningslöst att gå och lägga sig då....
En kraftens karl !
Kanske inte intressant för så många andra än de som kände farmor och farfar, men jag skriver för de som vill läsa...
Farfar var en sju särdelens karl, en riktig karlakarl, en KRAFTKARL...
Alldelens outröttlig och synnerligen oumbärlig för sin familj.
På somrarna när det var slåttana så jobbade han på från tidiga morgon till sena kvällen. Han var alltid först uppe efter dom vilopauser vi hade " NÄ..det här är inge roligt nu jobbar vi " sa han. Han kunde bära en hel Hässja själv och med sina jätte stora händer så tog han den lilla roddbåten över sjön med bara ett par roddtag ( tyckte man )
På den tiden hade vi korna på mina kusiners ö och där slog vi även höet.
Och för att komma över dit med traktor och kärra så behövdes det en färja. Där kom Farfar än en gång in i bilden och snickrade färjan.
Det ser ju i dagsläget inte så värst säkert ut, men på denna färja så fraktades både kor , traktorer, hölass, människor och bilar.
På bilden ser man farfar i färd med att färja över farmor till " Holmen " och årets midsommarkonferans.
Farfar var alltid med när jag var liten. Alla dom utflykter som vi gjorde på söndagarna.
In i pappas lilla Saab. Hela familjen och så farmor och farfar, campingbord , stolar, mat korg och filt.
I dag när så många barn knappast har någon kontakt med sina mor och farföräldrar så kan jag känna en så stor tacksamhet att vi hade förmånen att få växa upp så nära farfars. Dom bodde ju på samma gård och vi levde tätt tätt.
Naturligtvis fanns där en del bekymmer och problem med det också.
Mamma var inte alltid glad åt att vi av Farfar ofta fick det som mor och far sa nej till, och ibland så tror jag hon tyckte att farmor kanske la sig i lite väl mycket om hur saker och ting skulle skötas.
Men i det stora hela var det en idyll att leva som vi gjorde. Att få växa upp tre generationer...
Min Mor , min Farmor och min Bror.
Farfar dog när han var 87 år, men ända fram till dess att han bröt sitt ben fortsatte han att vara just den kraftkarl som jag minns honom.
Han sprang tex på styltor den dagen han fyllde 80 år...
Jag saknar dom...Ännu idag trots att så många många år har gått så känner jag en så stor längtan efter dom ibland så mitt hjärta värker..
Men djupt inne i mitt hjärta har jag sparat så många fina varma minnen av min Farmor och Farfar och dom minnena bär jag med mig vart jag än går.
Snart så kommer åter ljusa tider...
I dag har det varit mörkt hela dagen....igen !
Det är stora kontraster att komma från Norrlands torra härliga knastrande snö till regn och slask och sannerligen gråväder.
Min kropp protesterar högljutt.
Det är mycket att ta itu med när man varit borta, men jag blir mest liggande i dag.
En del saker kan jag uträtta via telefon och internet...Tack för det Televerket !!!!
I morgon är det både smärtklinik, rehab arbetsförm och El doktore...
Jag längtar efter sommar och sol och inget kan symbolisera det bättre än såpaskurade trasmattor på bryggan, och så naturligtvis min sommarbil "BENNY" som är vinterparkerad där uppe.
Men det blir ljusare för varje dag och snart kommer solen för att börja värma oss stackars frusna nordbor
HÅLL UT !
sista dagen...för nu
I morgon bär det av tillbaka till Stockholm och verkligheten mitt i livet.
Som alltid är det med blandade känslor jag lämnar. jag kunde mycket väl ha tänkt mig att stanna kvar häruppe ett par månader nu av många olika anledningar, men det fungerar inte riktigt så...
Fågelföråden är påfyllda så förhoppningsvis klarar dom sig ett par veckor i alla fall, sen får dom väl flytta vidare ett tag upp till grannen.
För pappa var det viktigt att fåglarna hade mat, han hälsade dom varje morgon när han vaknade.
Gården är plogad..så länge det nu varar. För tillfället så har det slutat snöa.
Allt har sin tid...
Vi har börjat måla panelen i hall och trapphus
nästa gång ska spegeldörrarna slipas och målas
trappen ska slipas trären ev målas ?
köket har det tillkommit en bänk
spots över bardelen som ska kläs in
Taket i "kammaren" som ska bli matrum måste läggas
nya väggar ska på
i vardagsrum/ tv rum har det inte hänt så mycket ännu.
Kanske inte så roligt och intressant att se för många bloggare men jag lägger in bilderna för jag vet att det finns vänner och släktingar som vill se...
MEET ME IN STOCKHOLM !
Hör hur det stormar där ute...
Plogbilen har gett upp och maken fick ta på sig grov stället ch ge sig ut och ploga. Det vräker ner snö.
Vi har varit hos min Farbror och ätit middag i kväll trevligt och gott.
det stormar så det viner i knutarna. Moffi ät väldigt tveksam till hur han ska göra med kvällspinken.
Nyss när jag försökte föreslå att vi skulle gå ut så tvärnitade han på bron och sprang in igen, Väderleken passade inte en kung.
En alldelens vanlig dag i Holmträsk, men ändå inte.
Tungt över mig vilar i kväll ändå vissheten om ett mörkt besked...
Vita vidder....
vita vidder, gnistrande skare...
snö som syns så långt man kan se...
Jag har knappt sovit någonting alls dom senaste dygnen, känner mig som en urvriden gammal disktrasa, men efter en underbar vinterpromenad , en fantastisk nyårskonsert från Wien, och därtill en liten god smörgås ska jag försöka komma till ro en stund här i vårat vinterparadis.
Jag hoppas att ni alla som läser min blogg har den allra bästa av nyårsdagar.
