skola i Holmträsk
Det här är skolan i Holmträsk där min far gick och lärde sig läsa.
Pappa gick i skolan mellan 1936 - 42, och man var 11 st i klassen . I samma lokal var det dock 3 paralellklasser så den lilla lokalen måste ha varit full av elever.
På den tiden var det ett annat liv i den lilla byn...
24 familjer, 155 människor, 55 mjölkkor och 17 hästar, och under en period fanns det även 2 affärer på byn.
En handlare skänkte en gång fläsk så man fick koka ärtsoppa till eleverna, men fläsket var surt, och när en elev påpekade detta fick han en snyting och så blev det också den enda gången man blev serverad skolmat.
Det var till att ha ett smörgåspaket och en mjölkflaska med sig.
1936 kom den 3e bilen till byn och jag vet att min far spekulerat i om det var för att eleverna inte skulle bli distraherade av bilarna som man inte hade några förnster mot vägen i skolsalen.
Vägen i Holmträsk var på den tiden smal och att möta en annan bil gick med nöd och näppe.
Lärarinnan som hade den ena bilen fick möte av en herre som körde ganska fort, hon hade rutan nervevad och armen utanför, vilket resulterade i att hon slog sönder armen och blev sjuk för en lång tid.
Så kom en ny lärarinna till byn, som inte alltid var pedagogisk och rättvis.( för övrigt den första lärarinnan med långbyxor )
Det berättas om en gång när 2 st skolböcker blivit förstörda. Fröken ville veta vem den skyldige var, men eftersom ingen ville ta på sig skulden bestämmde sig fröken för att det stod mellan 2 pojkar och klasskamraterna fick helt enkelt rösta om vem som var den skyldige.
En klasskamrat till min Far har berättat för mig att hans far hade problem med att uttala ordet fjäder..sa istället fräder..
för varje gång som han sa fel så fick han ett slag över fingrarna med pekpinnen.
När man sedemera renoverade skolan så hittade man märken i en skolbänk som man tror var just dom slagen.
På den tiden och ända fram till 60 talet så hade man timmer flottning på byn, och barnen på den tiden roade sig med att springa på timmerstockar.
En gång ramlade en kamrat i , fröken som hade sin lägenhet på övervåningen i skolan fick sätta på honom damkläder eftersom det var det enda hon hade, och man kan tänka sig den pojkens mamma förvånade min när han kom hem från skolan den dagen iklädd damkläder.
Jag gissar att vattnet borde ha varit hyfsat kallt...
Kallkällsforsen....eller som vi på norrländska säger " kallkällsfarsen "
Här har man i många år plockat liljekonvaljer, och många är dom gånger som jag följde med pappa hit kvällen innan midsommarafton för att plocka konvaljer till mamma.
Ja, här var det både skratt och allvar att läsa om...det var inte ALLTID bättre förr...men nästan ;-)
Det var väldigt vad det gick snabbt iväg med kommentaren, jag hann inte ens börja skriva..
Ja som ofta har vi lika tankar,,ja det var verkligen annorlunda förr. Jag kan känna igen mycket vad du berättar från skoltiden, som pappa berättade för mig när han levde. det var hårda regler, barnen hade en otrolig respekt för läraren,. Sedan att de fick stryk av läraren, om det inte passade läraren..
Men det var ju mycket roliga historier du berättar, undra vad pojkens mamma sa när han kom hem i frökens kläder..Det såg kallt ut i forsen..
Stackars frökens arm, men den kunde ju klippts av helt, i allafall med dagens fart,,
Vilket fint skolhus,,och vad många det var som bodde i byn då..
Jättekul att höra dessa historier, känner igen så mycket som pappa berättade, han växte ju upp i Värmland och sedan Nerke..så det var nog lika i hela landet med aga och sådant hemskt, och smörgåspaket till skolan.. Det tror jag många hade även in på 50-talet..Vad spännande med skolkamraten du berättade om,. härligt med människor som vill delge lite histora från förr..
Ha det gott,,min vän..
kramiz
Vilken fin berättelse...härliga skilldringar av din barndomsbyggd..mera..mera..kramiz
Kul att läsa...och vilken underbar skola!
å Britten jag gillar när du berättar om din barndomsby, och tänk hur ungarna hade det förr i tiden...kram
Härliga bilder och en härlig berättelse. Fint!
Finns ett slags vemod i främst texten. Men det stör verkligen inte.
Allt stämmer skapar en helhet, så bra :-) Tack för att vi får vara med.
Ja jisses....det var nog inte lätt att gå i skolan på 30-talet. Jag har hört mina föräldrar berätta om hemskheter som förekom.
Liljekonvaljer är verkligen underbara....
Kram
Margaretha
Minnen som man har är så trevligt att ta fram och dina berättelser är så fina.Visst är bloggen ett bra sätt att få utlopp för sina tankar...
Vad fruktansvärt att bli slagen för att man inte kunde prata rent. Vilken tur att aga försvann.
Å vilka fina bilder och vilken fin berättelse.
Guuu va hemskt det måste varit att bli slagen så fy hur det va!!
,min morfar va född vänsterhänt(hm blir man född eller utvecklas det till det tro)
och när han började skolan så band dom fast armen så han blev tvingad att använda högerhanden att skriva med.
Guuu så grymt!
Å du jag tackar för doften av liljekonvalj du sände till mej...mmmm så ljuvligt!
Tänk hur saker har förändrats..
Skolan ser vacker och välbevarad ut. Använder man skolan till någonting numera ?
Ha en fin fredag.
Vad du skriver bra, vad får du all information ifrån undrar jag. Det är extra roligt att läsa eftersom jag vet att min pappa också gått i den skolan, det ger mig så många minnen om min kära pappa som inte längre finns med oss.
Jag blir tokig, vad snabbt jag hänger inte med. hihi
Ville bara säga att skolan var mycket välbehållen, jättefint hus,. bor någon där nu kanske..
Natti natti vännen
Fina bilder och vad fin skolan ser ut.
Men nog var det andra tider då, och mycket strängare som t.ex slag över fingrarna om eleverna inte lärde sig ordentligt eller gjorde eller sa fel.
Det var nog tufft att vara barn och skolbarn många gånger på den tiden.
Och lärarna var inte lika pedagogiska då.
Kan känna igen det lite från då jag gick i skolan. Det förekom inga slag på fingrarna m.m., men bockar på krit-tavlan om man pratade eller t.om viskade till någon under lektionerna.
Det är så intressant allt du visar och berättar om ditt kära Holmträsk från förr och nu.
Ha det så gott.
Stor Kram
Hejsan vännen
Ja nog var det andra tider...nu skulle man behöva lite mer stränghet för idagens läge kallar eleverna lärarna för både det ena och andra och de får inte göra något tragiskt en mellanväg skulle behövas...den forsen vill jag fiska i...vilket vatten
Tack för alla kommentarer det är så roligt att få lite feedback på det man skriver..någon frågor om skolan i dag och numera används det ofta av byns jaktlag, som brukar arrangera fest där varje höst,
när vi var unga så spelade vi bordtennis där och det var där vi hade byfesterna som jag skrivit om i tidigare inlägg...tack för att ni lämnar avtryck i min blogg
Kul att se att skolan lever kvar så den inte drabbats av rivningshysterin som härjar L
Åh, Britten vad jag hoppas att vädret blir bättre så din värk försvinner! :/
Stor fredagskram till dig!
Trevlig helg...kramiz
Intressant läsning om förr... både bra och dåligt var det då. En del barn idag kunde må nbra av att lära sig mer om hur det var i skolan förr. Jasså snö i norr - aj då, glömde varma tröjan... eller rättare sagt den fick inte plats i väskan. Jag får hålla mig inne i så fall. Ha en fin dag :)
I mina ögon ser det där ut som en fantastisk miljö att växa upp i. Intressant det där med avsaknaden av fönster. Såg lite märkligt ut. Roligt att skolan fått stå kvar iallafall. Tycker det är viktigt att bevara gamla hus.
Ha en fin dag.
Ett levande uppslagsverk kan man kalla dig, eller rättare sagt du har hört många fina historier av dina föräldrar. Vilken idyll, vem äger skolan nu? Används den till något, den ligger ju så vackert!
Vi bodde ett tag i en gammal byskola i Kölaråsen, ett stort kök, ett stort vardagsrum, ett sovrum som förr var lärarinnans bostad och ett pyttelitet krypin. Tyvärr var det problem med bonden i gården bredvid som helt enkelt bodde för nära för att någon av oss kunde få någon lugn o ro.
Önskar dig en fin helg, här regnar o regnar o regnar det..
Alltid kul att läsa om gamla tider.. du har berättarkonst Britt:-)
Visst var det helt annat som gällde då och på ont och gott.. men visst låter det mycket mysigare.
Forsen den är då inget att leka vid.. så det forsar o brusar. Tack för dina ord om mina foto, du tar så vackra foton själv:-)
Nu är i alla fall Kafferasten i bruk igen som vanligt.
Ha de gott kram
Vilken skola!!! Man blir ju nästan avis på dem som fick gå där. Måste varit trevligt - åtminstone av utsidan att döma.
HA EN FIN HELG hälsar vännen Socrate
Det är verkligen spännande att läsa din blogg Britt.
Underbara berättelser och foton.
Kallkällsforsen ser vacker och farlig ut.
Kanske skulle du bli turistambasadör för Holmträsk.
Ha en fin helg
Pelle
Önskar en härlig helg tillbaka! När jag sökte verkar det tyvärr bara som att den finns som daisy. Trist. Hoppas att du snart mår bättre med ögonen. Faktiskt är det så att det är ganska kallt att komma hem. Men din blogg värmer, som alltid! Stor kram
Önskar dej en trevlig helg,tyvärr ska väl inte vädret vara det bästa men men helg är det ändå..........
Hej Vännen!
Jag tänker ibland att jag ska skriva en bok,,om mitt liv, kanske inte så kul att läsa men för min egen skull. När jag läser din blogg, och hör om dina berättelser om familjen och ser bilder, så tänker jag samma sak. Skriv en bok, du har så mycke historia att dela med dig av.
Tack igen för dina underbara inlägg som gör mig så glad.
Kram Heja Sverige
Kajsa
Det är helt otroligt att du kan historien, fått ta del av den och minns den fast den är före din tid.
Otroligt vad fint skolan och dina minnen är bevarade! Kram
Jätteintressant att läsa!!!
Jag gick också i en byskola femman och sexan. Vi hade två klassrum, i det ena var 1-2 klass och i den andra 3-6 klass. Men vi var ändå bara 13 stycken i hela klassrummet när jag gick i femman.
ps. Orange är färgen, inte ljusrosa:)
Pekpinnen är uppenbarligen ett underskattat pedagogiskt redskap :) Jag saknar en sån i mitt klassrum, måste kanske skaffa en?
Tittar bara in för att önska natti natti,
ensam kväll i kojan, både för dig och mig..
Hoppas du får sova..
Kramizar
Vilken fin berättelse! Du förmedlar verkligen den kärlek Du känner till Din barndoms bygd och den stora ömheten för föräldrarna och deras strävsamma liv. Det är intressant att läsa om upplevelser från en annan tid, det känns så främmande för dagens samhälle.
Tänker på det Du skrev om skolan med att man inte hade fönster mot gatan. Man byggde verkligen skolor eftertänksamt förr så att de skulle fungera som undervisningslokaler. Fönstren satt exempelvis ofta lite högt så att barnen inte skulle distraheras av sånt som hände utanför. Men i gengäld så gick de högt upp mot taket för att släppa in maximalt med dagsljus. Det gjorde alla lite piggare. Och de var lätta att öppna, man vädrade varje rast förstås. Läraren satt lite högre upp, vilket var suveränt för att kunna se alla elever. Byggmaterielen var ofta utmärkta och av god kvalitet.
Skollokaler idag byggs inte med undervisning eller barn för ögonen kan jag säga. De är skrivbordsprodukter utifrån visioner som saknar verklig förankring. Ofta bygger man med genomgång, vilket gör alla lite oroliga. När kommer nästa person genom rummet? Och ingen vill sitta i genomfarten.
Godmorron Britten! Hoppas allt är väl med dig?
Idag slängde jag ihop en Sibbans snabbkaka på morronen, så perfekt när det är lite bråttom! L
Alltid så vackra bilder här hos dig. Man bara njuter. Även så vackra texter & berättelser ur ditt liv.
Tack Britt för allt du delar med dig av.
Hoppas du har det skönt i helgen trots regn.
kram
