vi minns våra kära som gått
Till dem som slummra i mullen går tanken allhelgonatid, med höstblommor smycka vi kullen år dem vilka somnat i frid...
Så liten plats en människa tar på jorden
Så liten plats en människa tar på jorden
mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
en hel värld kan inte fylla det
Så litet en människas hjärta är
inte större än en fågel
rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång
Ingrid Arvidsson
Det är då som
Det stora vemodet rullar in......
I kväll när jag hämtade min systerdotter vid bussen i grannbyn så greps jag i bilen av ett stort och tungt vemod
Så starkt så jag var tvungen att stanna bilen , gå ur och blicka upp mot den klara stjärnhimmeln...radion stod på inne i bilen, och så hörde jag rösten därinne säga " det är den 27e okt och klockan är.....Då ! kom jag på att det var min älskade svärfars döds dag...4 år sen han lämnade oss, och fortfarande så går det inte en dag utan att jag tänker på honom med saknad.
Det har jag skrivit om förut här på bloggen, hur jag saknar min svärfar ....men att känslan kan kännas så stark och så tydlig och just i dag...det var överväldigande----
" du hade nog inte en aning om allt du gav mig av trygghet och stöd.
Det är lite sent att tala så till en död...."
I kväll när jag hämtade min systerdotter vid bussen i grannbyn så greps jag i bilen av ett stort och tungt vemod
Så starkt så jag var tvungen att stanna bilen , gå ur och blicka upp mot den klara stjärnhimmeln...radion stod på inne i bilen, och så hörde jag rösten därinne säga " det är den 27e okt och klockan är.....Då ! kom jag på att det var min älskade svärfars döds dag...4 år sen han lämnade oss, och fortfarande så går det inte en dag utan att jag tänker på honom med saknad.
Det har jag skrivit om förut här på bloggen, hur jag saknar min svärfar ....men att känslan kan kännas så stark och så tydlig och just i dag...det var överväldigande----
" du hade nog inte en aning om allt du gav mig av trygghet och stöd.
Det är lite sent att tala så till en död...."
NU MÅR JAG MYCKET BÄTTRE !
LÅT MIG FÖRMEDLA LITE GLÄDJE
(åtminstonde blir jag jätteglad av Christina Lugns underbara text och Körberg / Sjöholms härliga framförande)
Där mitt härta är ...där är mitt hem
Det lyser ett hjärta i köksfönstret hemma på gården.
Det lyser för min farbror B på andra sidan sjön......sov så gott när det blir kväller
Vi flytt int
Drabbad av livet...
Ibland så drabbas man av livet....ja jag vet inte hur jag annars ska utrycka det.
Det känns som man ramlar ner i ett djupt svart hål och klumpen i bröstet blir bara större och större...
Det börjar ofta bara med en litet orosmoln på himlen....någon nära som inte mår bra, som växer till en oro som inte går att kontrollera och man sväljer och sväljer och kämpar på, man trycker undan och trycker bort och det tränger på ändå....
så behövs det bara ett litet litet obetydligt ord för att allting ska falla ihop som ett korthus...som droppen som får bägaren att rinna över...
I det här fallet så behövdes det bara en antydan av " farmor" om att Moffi verkar håglös, han börjar bli gammal , mår nog inte bra, kanske sjunger på sin sista vers.......då rasar allt för Pyrobritten....då räcker inte längre mantrat stark starrk stark
å så kommer alla oförlösta tårarna på EN och samma gång.
Det känns som man ramlar ner i ett djupt svart hål och klumpen i bröstet blir bara större och större...
Det börjar ofta bara med en litet orosmoln på himlen....någon nära som inte mår bra, som växer till en oro som inte går att kontrollera och man sväljer och sväljer och kämpar på, man trycker undan och trycker bort och det tränger på ändå....
så behövs det bara ett litet litet obetydligt ord för att allting ska falla ihop som ett korthus...som droppen som får bägaren att rinna över...
I det här fallet så behövdes det bara en antydan av " farmor" om att Moffi verkar håglös, han börjar bli gammal , mår nog inte bra, kanske sjunger på sin sista vers.......då rasar allt för Pyrobritten....då räcker inte längre mantrat stark starrk stark
å så kommer alla oförlösta tårarna på EN och samma gång.
När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg, som vilsna tranors låt.
Gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn.
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.
kökshäxan själv åker dit där solen alltid ler
Kökshäxan användes förr i världen för att
" få degen att jäsa, pajen att bli mör och att främja den äktenskapliga lyckan"
inte dumt...denna fick jag i födelsedagspresent av en barndomskamrat på byn. Den har fått sin givna plats i köket på gården.
Bjälken som hon vilar emot har vi sparat precis som den är. ...gammal ...när jag lägger mina händer på den kan jag nästan känna farfars stora grova händer....
I dag åker vi till stan där sola alltid lyser !
Min mans goa dotter och familj har lovat mig en "brittdag" i försenad födelsedagspresent.....mmmmmm spännande
Jag vet ju att solen kommer att lysa så det blir säkert en BRA DAG
Hoppas solen lyser på er också..hela helgen
Det heliga landet
I två omgångar har jag varit i Israel. Både i början på 80 talet
Den första gången jag och min kusin var där så var det i samband med jul, och då var ju som jag minns det naturligtvis Betlehem som var den stora upplevelsen...
Födelsekyrkan ett komplex av kyrkor och kloster. Porten är mycket låg, bara 120 cm. Eftersom alla besökare måste böja sig djupt för att komma in, kallas den för ödmjukhetens dörr.
Det var en märklig och mäktig känsla vill jag minnas..att stå vid den plats där man påstår att det lilla gossebarnet föddes,
Vi bodde i Eilat och hade två underbara veckor vid Aqabaviken och röda havet. Det var varmt och skönt, men jag minns att Israelerna tyckte att vi var konstiga som åkte upp till Jerusalem, för det var ju " vinter " och som dom tyckte kallt.
Vi bodde på Melody club hotel och längt upp på hotelet fanns det en underbar pianobar med en hänförande utsikt över aqabaviken ända bort till Jordanien
Jag minns att i Eilat smakade jag för första gången Humus och Falafel....vi blev hembjudna till en familj som bjöd på underbart god mat.
För övrigt åt vi väldigt gott där nere, minns en jättegod file stroganoff på en resturang som hette Napoli och en annan restaurang" Golden fisch" hade en stjärna i Michelin guiden, och den allra godaste rödahavs fisk..och det goda ölet hette Maccabee om jag minns rätt...
Andra gången vi åkte till Israel (det var min kusin och gode vän som så ofta då reste tillsammans) då var det påsk och stor högtid i Jerusalem och otroligt mycket folk...
När vi klev av bussen uppe på Oljeberget så kom där en man som ville sälja knark till oss och jag minns hur konstigt det kändes.
Att stå uppe på oljeberget och blicka ut över den heliga staden var också det en mäktig känsla
precis som att gå Via dolorosa ner till Getsemane...
Den Heliga Gravens kyrka/Uppståndelsekyrkan har genom sekler varit den käraste platsen i Jerusalem för kristna pilgrimer och besökare. Kyrkan är uppförd över de platser som är förknippade med kärnan i kristen tro. I Väst har man använt namnet Gravkyrkan, medan man i öst talar om Uppståndelsekyrkan
At se alla som med hela sin kropp bad vid klagomuren, och alla lappar som stuckits in i muren där för att duvorna skulle hämta dom små lapparna där man skrivit ner sina böner och önskningar
att vid Dyngporten och Jaffaporten smaka det jättegoda brödet som man sålde, att vandra i dom gamla basarerena, försöka pruta och dricka deras söta te...
och sen komma till Telaviv kändes som en otrolig kontrast till allt det andra.
Israel är ett så mytomspunnet land fyllt av så mycket historia så det var svårt att smälta alla intryck och naturligtvis så förknippade man dom olika städerna och platserna med de berättelser som man hört i söndagsskolan och hemma vid bibelboken..
I Jeriko spanade jag efter Sackeus i mullbärsfikonträden
och nere vid genesarets sjö så undrade man om det skulle komma någon gående på vattnet.
Vi åkte ner till döda havet , flöt som små korkar , och smorde in oss med döda havets hälsobringande lera
jaffaapelsinerna smakade gudomligt
precis som de meloner vi blev bjudna på ,när vi blev sittande på västbanken på väg till Jerusalem när vägen svämmat över och vi fick vänta tills det dragit tillbaka.
Jag minns en resa ute på röda havet med en Fransyska som befällhavare på båten, jag kommer inte ihåg allt hon berättade, men minns att hon var en fängslande kvinna som hade så mycket att berätta, och den dagen ute på röda havet i hennes segelbåt minns nog vi alla tre som en mycket fin och givande dag.
Det har ju alltid varit oroliga trakter och i början så tyckte vi det var lite läskigt att det gick vakter med kpister nere vid stranden och utanför affärerna , men vi vande oss med det också...
Jag minns resorna till Israel och Eilat med glädje, och skulle önskat att man kunnat göra om dom.....,
Jag ber om ursäkt för bilderna som inte är den bästa kvalitet men det är många år sedan och kameran var inte den bästa....
MEN ! tiden räcker inte till för att besöka samma resmål hur många gånger som helst....vi planerar våra kommande resor just nu....
Om det blir som jag hoppas så blir det 2 F..
En vinterresa till FLORIDA
En vårresa till FLORENS.........HURRA !
Den första gången jag och min kusin var där så var det i samband med jul, och då var ju som jag minns det naturligtvis Betlehem som var den stora upplevelsen...
Födelsekyrkan ett komplex av kyrkor och kloster. Porten är mycket låg, bara 120 cm. Eftersom alla besökare måste böja sig djupt för att komma in, kallas den för ödmjukhetens dörr.
Det var en märklig och mäktig känsla vill jag minnas..att stå vid den plats där man påstår att det lilla gossebarnet föddes,
Vi bodde i Eilat och hade två underbara veckor vid Aqabaviken och röda havet. Det var varmt och skönt, men jag minns att Israelerna tyckte att vi var konstiga som åkte upp till Jerusalem, för det var ju " vinter " och som dom tyckte kallt.
Vi bodde på Melody club hotel och längt upp på hotelet fanns det en underbar pianobar med en hänförande utsikt över aqabaviken ända bort till Jordanien
Jag minns att i Eilat smakade jag för första gången Humus och Falafel....vi blev hembjudna till en familj som bjöd på underbart god mat.
För övrigt åt vi väldigt gott där nere, minns en jättegod file stroganoff på en resturang som hette Napoli och en annan restaurang" Golden fisch" hade en stjärna i Michelin guiden, och den allra godaste rödahavs fisk..och det goda ölet hette Maccabee om jag minns rätt...
Andra gången vi åkte till Israel (det var min kusin och gode vän som så ofta då reste tillsammans) då var det påsk och stor högtid i Jerusalem och otroligt mycket folk...
När vi klev av bussen uppe på Oljeberget så kom där en man som ville sälja knark till oss och jag minns hur konstigt det kändes.
Att stå uppe på oljeberget och blicka ut över den heliga staden var också det en mäktig känsla
precis som att gå Via dolorosa ner till Getsemane...
Den Heliga Gravens kyrka/Uppståndelsekyrkan har genom sekler varit den käraste platsen i Jerusalem för kristna pilgrimer och besökare. Kyrkan är uppförd över de platser som är förknippade med kärnan i kristen tro. I Väst har man använt namnet Gravkyrkan, medan man i öst talar om Uppståndelsekyrkan
At se alla som med hela sin kropp bad vid klagomuren, och alla lappar som stuckits in i muren där för att duvorna skulle hämta dom små lapparna där man skrivit ner sina böner och önskningar
att vid Dyngporten och Jaffaporten smaka det jättegoda brödet som man sålde, att vandra i dom gamla basarerena, försöka pruta och dricka deras söta te...
och sen komma till Telaviv kändes som en otrolig kontrast till allt det andra.
Israel är ett så mytomspunnet land fyllt av så mycket historia så det var svårt att smälta alla intryck och naturligtvis så förknippade man dom olika städerna och platserna med de berättelser som man hört i söndagsskolan och hemma vid bibelboken..
I Jeriko spanade jag efter Sackeus i mullbärsfikonträden
och nere vid genesarets sjö så undrade man om det skulle komma någon gående på vattnet.
Vi åkte ner till döda havet , flöt som små korkar , och smorde in oss med döda havets hälsobringande lera
jaffaapelsinerna smakade gudomligt
precis som de meloner vi blev bjudna på ,när vi blev sittande på västbanken på väg till Jerusalem när vägen svämmat över och vi fick vänta tills det dragit tillbaka.
Jag minns en resa ute på röda havet med en Fransyska som befällhavare på båten, jag kommer inte ihåg allt hon berättade, men minns att hon var en fängslande kvinna som hade så mycket att berätta, och den dagen ute på röda havet i hennes segelbåt minns nog vi alla tre som en mycket fin och givande dag.
Det har ju alltid varit oroliga trakter och i början så tyckte vi det var lite läskigt att det gick vakter med kpister nere vid stranden och utanför affärerna , men vi vande oss med det också...
Jag minns resorna till Israel och Eilat med glädje, och skulle önskat att man kunnat göra om dom.....,
Jag ber om ursäkt för bilderna som inte är den bästa kvalitet men det är många år sedan och kameran var inte den bästa....
MEN ! tiden räcker inte till för att besöka samma resmål hur många gånger som helst....vi planerar våra kommande resor just nu....
Om det blir som jag hoppas så blir det 2 F..
En vinterresa till FLORIDA
En vårresa till FLORENS.........HURRA !
