Farmors " lilleka "
Jag såg en bild på en gammal träeka... och plötsligt är jag tillbaka till min barndom igen.
Min Farmor Magda hade en egen båt " lilleka" som hon sa. Den använde hon för att lägga ut sin Mjärde och fånga fisk själv.
Farfar han använde mera avancerade metoder och fångade betydligt större och flera fiskar , men farmor tyckte det var roligt med sin eka och sin lilla mjärde
Fisken hon fick gjorde hon allehanda delikatesser av, såsom fiskpudding och inkokt eller ugnstekt pepparrotsgädda...( gädda åt jag då men nu ? NOT...)
Farmor hade stora problem att gå, hon hade svår värk och var sönderbruten och sned av den.
Hur hon kom ner till båten och i den är för mig i dag en gåta.
Hon slängde ofta i sin mjärde på samma ställe ...i "vika" som vi sa.
En gång när hon var i "vika" för att hämta upp sin mjärde så råkade hon ramla ur båten och hamnade i vattnet.
Min bror som stod uppe på gården såg alltihopa och skrek naturligtvis som en gris.
Farmor ropade tillbaka till min bror och sa " Va inte rädd jag står på botten "
Sista gången min Farmor var ute i båten så berättade hon när hon kom iland att när hon tog upp mjärden så började allting snurra, och hon kände att hon blev förflyttad till ett ställe där allting var så vackert.....
Någon vecka eller några dagar efter det fick hon en hjärnblödning och hamnade i rullstol och så var det slut på hennes fiskande i " lilleka "
Tänk att en bild kan ge upphov till såna fina minnen.. På den tiden gav man inte upp om man var krokig och ledbruten, dom liksom bara gnetade på ändå...L
Gädda ja, det sägs att gädda är delikatess i Frankrike, har alltid undrat varför! :-))
Nä fy vale för gädda. Smaklös och gräsligt ful är vad gäddan är. Då äter jag hellre fiskbullar på burk. Gädda är kattmat o inge annat. Länge trodde jag att "farmor" o "Magda" var två helt olika personer. Va snopet det var när femöringen ramlade ner för mig o förstod att "det är faktiskt samma person. Lite besviken blev jag nog.Ha en bra torsdag, åker nu till sommarstugan o förbereder för hösten. Massor som ska hem som inte kan vara kvar där. Ing-Marie
Jag tycker bilden på din farmor är så vacker!!! Spännande att läsa om dina minnen också.
Tittar på bilden av farmor och ser en slående likhet mellan henne och farbror Brynolf! Men nu förstår jag varifrån jag fått mina drömmar om en egen båt härnere...har inte någon som helst lust att dela båt längre,..
Tänk att en bild kan skapa så mkt minnen tankar......
Det var ett fint inlägg om din farmor..vad roligt när du kommer ihåg så mycket från din barndom..
Vad klokt,, jag står på botten,hon förstod din brors förtvivlan,,
Här hemma ser jag inte Moffi, bara på jobbet,,
Ska nog gå och koja igen,,.
Ha det bra på jobbet, o ta det lugnt..så du inte blir flunsig nu..
kramaromdig..
Sådan medmänsklig värme i berättelsen :-) Inte svårt förstå att du gillade din farmor. Fina bilder också. Magda verkar ha varit en stark kvinna med en likaså stark vilja, egenfångad fisk och allt.
Vad mysigt att se den lilla träekan, och tänk hur en bild kan väcka speciella minnen.
Som den väckte minnen av din farmor och farfar
Kul att få se hur en mjärde ser ut, då jag aldrig sett en sådan förut.
Ja, tänk vad mycket man gjorde själv förr i tiden av t.ex. fisk som fångades.
Och hur din farmor trots sina problem att gå och hade värk, hur hon ändå tog sig i båten för att fånga fisk.
Så otroligt...
Det måsta ha varit jobbigt för henne när hon p.g.a hjärnblödningen inte kunde fiska mera.
Fina minnen du har av din farmor som du berättar om.
Och en så fin bild på din farmor du har här.
Kram
Oj vad det var längesedan jag var här inne nu. Jag har varit blogglat ett tag....
Massor av kul att läsa som vanligt!!!
Hade du det bra på din semester? Ja, av bloggarna att döma så mådde du nog som en prinsessa!!!
Ha det gott Britt!!!
Hahaha...nu gick vi om varandra...utförligare svar finns på min blogg...
bilder och låtar har en förmåga att framkalla minnen.
va fin bild på din härliga farmor och fint skrivet.
må gott
Oj du skriver så bra ...man har ju alltid något gammalt som man förknippar med något gammalt det kan vara lukter , saker osv minnen är för härliga kul att du delar dina kram på dej
Vilken fin bild på din farmor och en härlig berättelse! Har du märkt att både ljud, lukter och bilder kan ge minnen, från förr!
Visst är det härligt att få mer mod!!! Förstår att det kändes bra att hålla talet.
Ha det så gott
vad härligt att du delar dina fina minnen av din farmor. Vilka förhållanden många kvinnor levde under förr, men ändå hade en sådan livsgnista och kraft.
Att våga hålla talet förstår jag fick dej att växa.
Det är skönt med att bli äldre, man vågar mer-
Kramen
Härligt Britten....så fina minnen...din farmor är så söt...vacker bild på henne..
Min uppväxt var ganska lika men det var mormor och
morfar istället, morfar fiskade och lade ut mjärde
varje dag tills han fick hjärtfel, sen han kunde han fiska
bara när jag kunde kunde följa med,vi bodde ca20m
från vattnet och han var brovakt, svängde bron när
timmerbåtarna kom. Ha det bra.
vad vackert du beskriver din farmor...ja de var duktiga förr...gav aldrig tapt...tror du hon fick en föraning vad som komma skulle?kramiz:)
Hej Britten. I sanning en fantastiskt fin och vacker bild av din farmor.
Musikstycket jag skrev om i går, som är en "cover" av "Recuerdos de la Lahambra" heter "Etude" och framförs av Mike Oldfield.
Kom ju inte på namnet då...
vännen Socrate
Din farmor påminner lite om min mormor. Hon gillar också att fiska :)
Ha en fin fredag!
Vilka fina minnen du har från din barndom, så underbart att läsa.
KRAM och trevlig helg
Fiskandet var nog hennes sätt att koppla av och hitta lite egen tid. Själva fångsten var kanske inte det viktigaste.
Nu blir jag nostalgisk igen, många minnen kommer till mig när du skriver om farmor, hon rodde ju över till holmen ofta med "lill eka"
jag brukade följa med henne hem ofta och då "rodde vi draget"
hade vi tur så var det någon gädda som nappa.
Vilken fin berättelse om Din farmor! Så där var det förr! Man skulle inte pjoska, vare sig med sig själv eller andra! Undrar om någon gör ekor numera eller om det är en konst på utdöende. När jag var lite så fanns det alltid någon i närheten som kunde detta hantverk.
Så vemodigt och ändå vackert...hon visste nog att det var hennes sista roddfärd..
Jag fotar ekor var jag ser dem, både sommar- och vintertid. De är vackra, unika och ger en underbar stämning. Gädda, det har nog inte jag heller ätit sedan barnsben, då tillagad i ugnen, ganska smaklös anrättning.
Förstår att du längtar upp, hösten är den vackraste årstiden i norr!
Kramen
