PyroBritt

Utåt sett är kyrkan slående lik domkyrkor i andra svenska städer. Personligen tycker jag att den påminner en del om Uppsala domkyrka.

St Johannes kyrka är en av mina favoritkyrkor i Stockholm...


Brukar du gå in i kyrkor när du är ute och reser? och har du någon favorit ?

Förr var det värsta en maska på strumpan

Nu räcker det inte att fettsuga rumpan

Ha kuddar i brösten utav silikon

Se upptagen ut och ha mobiltelefon

Och hålla in magen och strama åt hakan

Och lyckas på jobbet och låta bli kakan

Och gymping och friskvård och alls ingen sprit

Och fult är det att vara blekfet och vit -

Så lysrör med UVA och brun utan sol

Och rakade ben om du tänkt bära kjol

Är detta tillvarons mening och mål ?

Jag önskar det räckte med vatten och tvål.

okänd poet

Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret.

Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper
Den manar tycker jag till eftertanke

Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?

Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?

en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

osäker om vanor, med frånvarande blick

som spiller ut maten och inte ger svar,

när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Ser inte ut att märka vad ni gör

och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,

som viljelöst låter er göra hur ni vill

med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?

ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.

Jag skall tala om vem jag är,

som sitter här så still,

som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor

som älskar mig och min syster, och min bror.

En sextonårsflicka, smäcker och grann,

med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,

vid minnen av löften jag givit och hållit.

Vid tjugofem - ännu har jag egna små

som behöver mig i hemmets lugna vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

och hjälper varandra i smått och i stort.

Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,

men maken är kvar, och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,

åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.

Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd
 

De mina har nog med att ordna med sitt,

men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,

får en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje,

jag minns min smärta,

och jag älskar och lever om livet på nytt.

Jag tänker på åren de alltför få

som flytt

och accepterar kalla fakta att

inget kan bestå.

Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,

så ser ni ej

bara en knarrig gumma.

Kom närmare,

se MIG!