Se mig !
Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret.
Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper
Den manar tycker jag till eftertanke
Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".
Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.
Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem - ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.
Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.
Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje,
jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få
som flytt
och accepterar kalla fakta att
inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.
Kom närmare,
se MIG!
Det var vackert och så sant,att vara gammal och inte längre behövas måste vara hemskt.Ha en fin dag kram Thalina
Ja den dikten är bara så fin!
Ha en skön dag.......
En mycket vacker och på nåt vis väldigt sorglig dikt
Jaha här kommer tårarna igen.. Mycket fin dikt och mycket eftertanke
Vilken fin dikt...
Kan känna mig så själv när jag har mina trötta perioder.. världen rör sig medan man bara orkar betrakta..
Visst är den bra....den har jag haft med mig sedan jag läste Maj Fants bok "Att bli mamma till sin mamma" för många år sedan.
Vi har även gjort ett rollspel på den på jobbet visat bla. för socilalnämnden i kommunen...det kom en och anna tår där med då.
Blir lite ledsen och rörd när jag läste den,kanske bäst att va lite senil när man hamnar på hemmet så man inte förstår var man är.Kram
Så sant! Stackars alla gamlingar som behöver bli sedda...
Oj va rörd jag blev, kan nästan föreställa mig att det kan bli jag som sitter där o diktar...tankeväckande!
Så vacker dikt. Den var det första jag fick stifta bekantskap med när jag läste inom vården. Den borde delas ut till alla som arbetar med äldre! Ofta i detta sönderstressade samhälle fokuserar man inte längre på människan, utan bara oförmågan.
