PyroBritt

På midsommardagen 1947 så landade ett flygplan på en gård i Holmträsk. Farbror n som bodde i gården satt ute på trappen och drack sitt eftermiddagskaffe och jag kan tänka mig att han satte kaffet i vrångstrupen när han ser vad som händer.

Det var 4 unga herrar som varit i Näsåker och firat , och som glada i hatten bestämmde sig för att i stället för taxi ta "flyget "hem dom ca10 mil det handlade om.

Det var naturligtvis en stor händelse i lilla Holmträsk



Tanten som bodde i gården kallades för övrigt av oss ungdomar för " Kattkecke"

Min kusin och hans familj hade ett sommarhus på "Holmen" i byn. Ja nu var det ju i och för sig inte bara en liten holme utan snarare en hel stor ö. Varje sommar när skolan var slut så kom de åkande i sin lilla röda Saab v4 för att fira sommaren på "Holmen. Det var liksom synonymt med sommar att dom skulle komma. Vi var bästisar och höll ihop hela långa sommarlovet.


Jag kunde ibland känna nån slags avundsjuka för att dom fick ha sin mamma och pappa tillsammans hela tiden. För oss som hade jordbruk så var sommaren ofta för mina föräldrar förknippad med mycket jobb och långa dagar ute på åkern. Men i gengäld så fanns mina kusiners mamma till för oss också och hennes stora hjärta räckte till för alla.


Jag minns hemtrevnad där i deras stuga. Jag minns vaxduken på bordet som var ljusblå och pryddes utav små textremsor bla. stod det " o ve,o aj o ack! en tagg i handen henne stack" Om jag inte minns fel så var det sagan om Törnrosa som återberättades på duken. Inne i det fina vardagsrummet så fanns det en öppenspis och nere vid veden som låg i en korg fanns det en stor tändsticksask som det också var text på " papper och ved och en brassticka med, så har du en varm och en härlig brasa framför vilken du med kaffe kan kalas" Min kusin hade en lite sagobok liggande på köks soffan."det är vår det är vår! sa Murmeldjuret, det är vår det är vår! sjöng bofinken. Somrarna på holmen måste ha satts sig djupt djupt i mitt minne eftersom jag minns så tydligt...


Det var alltid varmt och skönt åtminstone som jag minns det. Vi badade överallt . Ibland från färjan som gick från fastlandet till holmen (och som för övrigt farfar varit med och byggt.) Ibland tog vi båten åkte ut på sjön och hoppade från den. Ibland så sov vi i deras tält som dom rest framför bron. ett orange tält med blått tak.Min Farbror hade lagt masonit skivor utför den lilla backen framför så vi åkte rutchkana...


Min faster Bojan hade alltid gott fika att bjuda på och hon lyckades att få allting att bli till en fest. Till och med Blå bands pulversås och falukorv och makaroner blev som den värsta festmåltid. Sockerkaka och hastbullar allt smakade ljuvligt.

Å jag skulle kunna berätta så många ljusa barndomsminnen från somrarna på Holmen och det alltid närvarande intrycket av alltihopa är ljusa ljusa barndomsminnen fyllda av värme och kärlek.


Ja ljuvliga ungdom dig har jag kvar som bär mig i hjärtat på äldre dar

Ja det var en kväll i Juni , just när sommarn var som bäst. Lilla Sigbritt var med Farfar som hon gilla allra bäst.Hennes hår var blekt av solen, hennes mun av smultron röd. Hon var vacker, han var stolt. Rak i ryggen som en fura...

Min farfar var min allra bästa vän när jag var en liten flicka. Han var min lekkamrat. min tröstare och min trygghet.
Jag minns hur stolt jag var när jag fick följa med på olika uppdrag, och farfar hade många uppdrag.
Han var engagerad i det mesta som handlade om byn. Han var flottningsledare på den tiden man hade flottning på byn. Han var en stor fiskare och ingen kunde som han ro drag, och ingen kom hem med så stora sikar och gäddor som han.


Han var en fena på att plocka bär. Han hade krafter utöver det vanliga och gick över berg och stockar och stenar på sin jakt efter blåbär, lingon och hjortron. Han plockade inte bara bär för husbehov utan han sålde också bär för att dryga ut hushållskassan, och så farmor skulle få pengar till nåt nytt tyg så mamma kunde sy henne en ny klänning.
Varje kväll när han varit ute i bärskogen så kom han hem med "konten" på ryggen full med bär. När vi blev lite äldre fick jag och min bror följa med farfar och plocka så vi också kunde tjäna en extra slant. När farfar fyllt sina kärl så brukade han hjälpa mig att fylla mina små hinkar.


Vi hade även grisar hemma på gården. Jag minns hur roligt det var att få vara med farfar och göra grismat!! Han brukade andvända sig av potatis som på något vis inte gick att andvända till hushållet. Han blandade dom i en stor järngryta som stod ute på gården. Så gjorde han eld under grytan, blandade i vatten och ett speciellt " grismjöl"  så rörde man det och kokade ihop det till en slags gröt som grisarna fick äta sen. Farfar brukade säga att " a Britt ä bra på kok grisgröt´n.


Eftersom Farmor och Farfar bodde på gården så var det ganska naturligt att vi höll ihop och gjorde allting tillsammans. Så det var  självklart när vi åkte iväg på våra söndagsutflykter att Farmor och Farfar var med. Jag förstår inte hur vi fick plats, med det gjorde vi. Pappa hade en Saab v4 då och i den fick vi plats. Mamma, pappa, farmor, farfar, jag och min bror. Plus picknick korg och camingstolar. Det var en ganska vanlig företeelse att vi åkte på söndagsutflykt. Då gjordes upp eld och man kokade kaffe på elden. vi grillade korv, och mamma eller farmor hade bakat en sockerkaka. Ibland när vädret tillät så badade jag och min bror, sen satt vi vid elden och farmor och farfar berättade spännande saker från "förr i tiden"


Han var en mycket mycket snäll människa som alla tyckte om, och jag hörde aldrig aldrig någon som inte pratade med respekt och värme om honom.
När vi började skolan så brukade han alltid komma med en liten slant i fickpeng, och alltid så hade han en karamell att bjuda på, (även om det ibland bara blev en sockerbit när han pratade om "göttbit").


Det är så skönt att ha sådana ljusa minnen att tänka på ibland när livet gör ont...jag  är mycket, mycket  tacksam för farmor och farfar

      " MYRRBÄRA"


Här kommer en liten parlör på  Norrlänsk dialekt eller ska vi säga på " Holmträskmåle"


Bå  --  Bjuda  
Eljes -- Annorlunda
Linbära - Lingon
Mearns - Medans
Marnomt   --- Nödvändigt
Kräka   --Djuren  
Faljes--Följas åt  
Farket  --populärt 
Kvennfalke   --  Kvinnor  
görä  -- Lera
himmgårn   -- Hemgården   
sönnstraffä  -- Odåga  
Töckä   --Det där   
Skälit  -- Värdefullt
Soti --- Smutsig   
Någt   -- Dåligt   
Myrrbära --- Hjortron
Rackt  --  Faktiskt   
Gammfalkä  --Gammla människor   
kvärnå  --  Svimma   
Farsen --   Forsen   
vål int  -- Gör inte  
kär gössä  --  Men oj då !   
Sjaljes --  Grimasera  
ä dannä -  Det där        

Hemma på byn när jag var liten fanns det en gammal gumma som bodde med sin son i en skogskoja i skogen. Där fanns ingen el och inget vatten och värme fick dom från den vedeldade kaminen som stod mitt i rummet. Det var ingen stor koja, bara ett rum och det rummet användes till både kök matrum sovrum och allrum. Jag minns de gånger jag följde med min far eller min farmor dit att jag hade en känsla av mystik inom mig. Det var oerhört enkelt ordnat. Vatten stod på bänken i en hink, och eftersom det var en dryg bit ner dit dom hämtade vattnet så antar jag att den sysslan ålades sonen. Tanten hade skärmat av med ett skynke där hon sov och mycket utav det som fanns i kojan hade nog inte sett någon form av rengöring på väldigt länge. Jag minns att det luktade av allsköns odörer och det kändes inte så frestande att tacka ja till det man ville bjuda på när man kom dit... Jag antar att denna kvinna inte var bortskämd med saker som annars var ganska vanligt, som dagstidning, tv, färska matvaror och rena varma kläder. På vintern var kojan dragig och kall och man fick gå upp på natten för att hålla eld i kaminen. Hon sysselsatte sig oftast med en som hon sa "sticksöm" och så satt hon oftast när man hälsade på, vid fönstret med sin stickning. Hon hade slitit hårt, ensam fostrat och tagit hand om 4 barn. På den tiden fanns varken barnbidrag eller underhållsbidrag så var man ensam mamma så var man ensam. Så småningom byggde sonen ett hus nere i byn. Det var ett hus som vi skulle betrakta som halvfärdigt. Det var bara masonit på väggarna, bara plank på golven. Där fanns inget kakel i badrummet, och inga lister vare sig i tak eller på golv. Men där var el och vatten diskbänk spis tvättmaskin och toalett och för tanten var det "värsta lyxen". Hon fick ett nytt liv, och hon upptäckte civilisationen. Hennes nya stora passion var veckotidningarna som hon köpte och läste flitigt. Min lillasysters minne av denna tant är just alla veckotidningar. Ibland när man hälsade på fick man med sig en tidning och för oss som knappast fick se åt en veckotidning annat än i bästa fall en "Året runt" var ju detta hur spännande som helst. Så minns man henne sittande där i sitt nya kök med en tidning på bordet och en stickning i händerna. Så småningom hamnade hon på ålderdomshemmet i Bredbyn där hon även dog och sonen blev ensam kvar. Han var en ofta efterfrågad hantverkare som gärna hjälpte till med allsköns hantverk och även förste sågare på byns sågverk och även i grann byn. En morgon 1994 ramlade han ihop i källaren när han höll på tvätta kläder. Han hade fått en hjärnblödnig. Min farbror ordnade så han kom iväg till sjukhus. Det var svårt att hitta där hemma i röran, och just då i den allmänna stress som råder vid ett sådant tillfälle, så hittade man ingen plånbok. När man nästa dag åkte dit för att leta så hittade man plånboken gömd i en burk med 50 000kr i. Han har sedan den dagen när han drabbades av hjärnblödningen inte sagt ett enda ord, utan numera så pekar han bara nickar och skakar på huvudet. Huset han byggde det står på samma vis nu som för 13 år sedan. Det förfaller och ser snart ut som den skogskoja man lämnade när man flyttade in i det nybyggda. I garaget står hans bil och rostar sönder och minner om en svunnen tid... men ingenting varar för evigt människan är en tid,skrattar och gråter. Sen blir hon gräs och frid. Åren tillåter kossor på hennes grav. Mull var hon kommen av, mull blev hon åter. 

Farmor gick allmänt under namnet Magda men hennes riktiga namn var Magda-Lena Barbara, och hon uttalade sitt andra namn precis så BAR BARA.
Så länge jag kan minnas farmor så var hon stödd på sin käpp, svårt haltande. Hon plågades svårt av sin värk och många gånger hade hon svårt med sitt humör och idag så har jag stor förståelse för det, när jag själv prövat på att plågas av värk i muskler och leder. Hon satt ofta ensam, tittade ut genom fönstret och funderade, väntade på att farfar eller någon annan på gården skulle komma hem. Många många gånger väntade hon med maten på spisen.

Och mat det kunde hon laga " a Magda"...

Ingen kunde som hon göra palt. För Er som inte smakat kan jag berätta att det är en blandning av mjöl, kornmjöl, salt, potatis och fläsk. Man river potatis och blandar allt till en smet som man formar till bollar fyller med fläsk och kokar i saltat vatten. Sedan äter man dom med lingonsylt och smör. Farmor hade ju naturligtvis riktigt smör och hemkokt lingonsylt av lingon som farfar plockat, i Hedvattnet, Trehörningen, eller bakom "gunålmyrkullen". Jag har naturligtvis ätit palt långt efter det att farmor gått bort men aldrig smakade den så bra som hemma hos farmor i hennes kök. Precis som min kusin C sa en gång så kan jag också känna doften och framför mig se ?paltgrytan? kokande. På tal om doft så en annan delikates som farmor gjorde var Mögelosten. Hon lindade in ost i först trasor sedan halm och så stoppade hon undan den längst ner i Boa och där låg den så länge så man kan nästan tro att den började röra på sig. När hon öppnade ost paketet spreds där en doft som jag inte kan beskriva. I dag så brukar en del säga" fotsvettsost" om mögliga ostars doft, men det är en grov underdrift jämfört med hur denna luktade, men gott det minns jag att det smakade. En annan delikates som hon gärna bjöd på var Frikadeller. Hon brukade riva morötter i smeten och det var super gott med kokt potatis och lite av den sky som hon kokat frikadellerna i. Till det så serverades med förtjusning svagdrickan som kom från bryggeriet i Sollefteå. Bryggeribilen kom varje vecka till byn och jag minns precis hur han såg ut han som körde, precis som jag minns svagdrickan som smakade ljuvligt.  5 liters flaskor med patentkork. Finns inte att få någonstans i dag som smakar som den. Gädda är ingen fisk som jag gärna äter i dag, men när farfar fiskat och rökt den i sin egen rök bakom lilla stugan nere vid jordkällaren då smakade till och med Gädda gott. "Meseruppa" var som en gröt som man rev messmör i den var härligt kolafärgad och len, man blandade i en klick smör och mums. Farmor brukade även servera den med en ägghalva i, men det har jag aldrig provat. Meseruppa är däremot något som mamma gärna bjuder oss på och min syster och jag brukar ringa och skryta för varandra när vi är hos mor " gissa vad jag ska få nu"? nääää Meseruppa ! fyyy vad orättvist !! för övrigt så kallade farfar denna anrättning för ?mesesåvrä? obegriplig svenska. Sluring var en form av fläsksås som hon gjorde i stekpannan det var som jag minns det en utav pappas älsklingsrätter... åh det fanns så mycket gott i farmors skafferi Negerhuvva som i dag kallas för chockladbollar, kalvdans, brömaja, bryta, tjockmjölka som farfar brukade blanda med blåbärssylt och vispa så den blev som den lenaste yoghurt... ja hon var en riktig liten mattant som gjorde så mycket gott utav det lilla hon hade.

Farmor var väldigt finurlig, hade många olika uttryck och ordspråk att ta till, och hon tyckte om att berätta om sin barndom och sina syskon och sin uppväxt i Åbosjön på den lilla lilla holmen där. Det var så mysigt att vara med farmor de dagar som var " bra dagar". Andra sämre dagar när värken plågade henne var inte humöret det bästa och hon kunde vara både hård och dräpande i sina kommentarer, men som jag sa i början har man provat på att ha ont både här och där så vet man vad humöret kan göra med en. Sista tiden hemma i Holmträsk satt hon i rullstol efter att ha drabbats av en propp i hjärnan. Den sommaren när jag var 15 år var jag hemma med henne tog hand om henne och höll henne sällskap när farfar var på slåttana. Jag tror att det var de samtalen vi hade då som etsat sig fast i mitt minne mest. Hon var därinne en mycket go och rar gammal farmor som jag tyckte mycket mycket om