PyroBritt

Det hus som vi håller på att renovera nu i Holmträsk, har också sin historia. Det började byggas i början på 1900 talet av en man som då bodde i holmträsk. Han blev dock lockad av alla rykten om ett bättre liv i Amerika och lämnade sina barn, (efter att hans hustru som legat i gipsvagga avlidit). Tog den stora båten till Amerikat för att söka sig lyckan där. Min farfar Mattias Amandus som gick under namnet Manne köpte det halvfärdiga huset 1921  tog sin hustru och sina två barn varav min äldste farbror som då var bara 2 år och hans yngre syster som låg i vad man på den tiden sa "Tulla", stoppade in dom under fällen i släden spände för hästen och åkte genom skogen från Hedvattnet för att komma till Holmträsk och färdigställda huset. Det kan inte ha varit lätt för farmor att med i princip två tomma händer och ett halvfärdigt hus skapa sig ett liv för sin familj som så småningom kom att bestå av 4 pojkar och en flicka. När man kom till Holmträsk och började färden över Holmträsksjön så upptäckte man att den var öppen på vissa ställen, så farfar var tvungen att vända på ekipaget och ta en annan väg över skogen.
Farfar hade 20 får som gav en del av ull och kött mm men han bytte så småningom dom mot en häst, och jobbade i skogen med den för att få ihop till föda för dagen. Så småningom kom en ko till gården å livet rullade på. När man kom till Holmträsk fanns där ingen affär men " Österberg som då bodde på "holmen" byggde ett ljusblått stort hus som sedermera blev byns affär.1937 började man bygga "bryggstugan" som man sa då, och 1938 restes så muren till den och till den medföljande "bagarstugan". Så kunde man baka sitt tunnbröd, man hade fisk i sjön som farfar saltade och rökte, man hade bär, kött, mjölk och man gjorde ost. Rent vatten var ingen självklarhet utan man fick dra vattnet från sjön, och när farmor tvättade så gjorde hon det i en järngryta nere vid sjön där hon eldade under grytan så vattnet blev varmt.
På vintern fick man göra hål i isen för att komma åt vattnet. När min pappa var 18 år grävde man en brunn nere vid sjön och det måste ha känts som rena lyxen för stackars farmor som redan då plågades av sin reumatism.

Min farfar var en kraftens karl, otroligt stark och senig och jag minns hur jag alltid fascinerade av hans stora händer, stora som dasslock. På sommaren när det var slåttana så bar han utan problem en hel hässja själv och han jobbade på som en motor. När man gjorde matpaus för att också vila så var han alltid först upp igen "det här är inge roligt "sa han" nu fortsätter vi jobba "

Jag tänker alltid på min farmor och farfar med kärlek och värme. Jag och mina syskon hade ju förmånen att få växa upp på gården tillsammans med dom och jag tror inte att jag nog har kunnat värdesätta betydelsen utav att ha den generationen så nära inpå. Om man för ett par timmar bara fick vrida klockan tillbaka så skulle jag göra det för att få fråga dom om allt det som jag glömde fråga när jag hade dom så nära en gång.

Det fanns en gammal tant hemma på byn som nu när jag tänker tillbaka på henne påminde mycket om Krösamaja i "Emil". Hon var ett sant vårtecken för när det började våras och vägarna blev leriga och luften klar och hög och bäckarna började porla som mest, då fanns hon därute på vägarna. Med "hucklet" knutet under hakan, mager och snabb som en vessla. Hon hade alltid något att berätta och det hon inte visste det tog hon reda på, snabb som hon var. Hon brukade besöka min farmor och då hade hon ibland med sig blommor till henne, ja kanske inte blommor i vanlig mening utan det som vi tyckte var ogräs och som med ett annat ord kallas för ?byskvaller?! Hon hade alltid något roligt att säga och kom oftast med någon dråplig kommentar. När det kom "gårdfarihandlare" som det gjorde ofta i byarna förr så brukade hon säga att hon inte kunde handla något för hon hade " tvättat börsen" Jag minns precis hur det såg ut hos henne. Allting så tillrättalagt, pellagonierna i fönstret, trasmattorna på golvet, alla slätstrukna dukar. Sockerkruset som stod framme på bordet, spetsgardinerna, doften av kaffebönor och eukalyptus. Det berättas att hon en gång tog sin roddbåt och rodde ut till en holme för att gömma sina synålar så hennes döttrar inte skulle kunna hitta de. Hon hade en svart lapphund som vaktade i sin koja, och när hon var ute och sprang runt i gårdarna så fanns han alltid i närheten. När hon hälsade på ville hon alltid bli serverad kaffe och när man frågade om hon ville ha mera kaffe så sa hon alltid " 5 dryp".( alltså 5 droppar). Hon var som berättelsen om den lilla, lilla gumman i den lilla stugan som bodde där med sin lilla, lilla katt. Ännu en utav de människor jag minns från min barndomsby...

Året var 1972. Holmträsk alla "unga"och "äldre" damer hade under ett par års tid anordnat syjunta för att samla in pengar till väglyse i byn. Man träffades hos varandra fikade till en summa av en billig slant ? , handarbetade, skvallrade och sålde ibland lotter. Ofta kom karlarna förbi, betalade en slant och fick sig en kopp fika.

Vi ungdomar i byn kände att vi också ville bidra med något så vi började planera för en byfest, i byns gamla nerlagda skola. Undertecknad tog på sig ansvaret som regissör för detta, och så startade arbetet med att få ihop ett program. Vi komponerade ett lucia tåg, eftersom detta var i dec. Vi spelade upp en pjäs "Gubben och gumman som gjorde arbetsbyte", Vi sjöng solo sånger, kvartettsånger, (i en sal på lasarettet, violer till mor, och jag ska måla hela värden lilla mamma) vi bjöd på flöjt spel och alla sjöng sången " vi flytt int" som var så populär då. Filadelfiasångarna från Åsele med Hermansson i spetsen kom och sjöng ett par sånger och sedan dukades upp till auktion, och byns alterego "Mr Eriksson " agerade med skicklig hand auktionsklubban. Där auktionerades ut tunnbröd, sockor ,vantar, hemvävda mattor och dukar. Bullar kakor knäck pepparkakshus. Skålar gjorda av träknölar, ostar, hemliga paket och näversaker.

Fika serverades till en billig penning och lotteri och fiskdamm för de små. Gissa burkens innehåll!  och andra div. trevligheter. Allt för att dra in så mycket pengar som möjligt till byns vägkassa.

Dagen till ära kom även lokaltidningen på besök och gjorde ett reportage. Där skrev man bla om denna " Frans Leonard Blomdahl" som min bror pratade om. Han var verkligen en särling. Jag minns att det var lite pirrigt när man följde med pappa dit för att hälsa på. Han hade väggarna tapetserade med gamla tidningar och han pratade Ryska flytande, för han var en stor "ryssvän". Han hade långa mustascher som han tvinnande och som sagt var så gick han alltid klädd i svart med en stor slokhatt på, och slitna läderstövlar. Jag kom ihåg att i tidningsreportaget så skrev man just om honom, och inslaget avslutade just med de orden
 
" Frans Leonard vandrar hem till sig. Han vet med sig att han är både outslitlig och  tämligen oumbärlig för byn..."


(Det fanns flera sk särlingar i våran by, som man skulle kunna skriva om ! )

Det var i en annan tid känns det som men jag tänker ibland på den tiden. Jag tänker att jag kanske gått miste om mitt kall i livet.?  Jag minns att jag tyckte det var fantastiskt roligt att sätta i hop programmet för festen att regissera  planera och skriva . VI kanske har gått miste om en ny Ingmar Bergman i Sverige . Vad vet jag?

Ps: festen blev ju en succé med en fullsatt skola och rekordkassa. Efter den festen följde ett par fester till och så småningom kom väglyset till byn. Initiativtagare till Holmträsk väglyse var min käre nu bortgångne far...

En sak som jag undrat över länge är : "Varför är det ok att säga "guuuuud va mager du är!"
när det inte är ok att säga " guuuuud va fet du är.!

Anses det som underviktiga personer är mera hårdhudade och kan lättare ta ett sådant påstående eller?
Kanske har man inte tänkt att det kan såra lika mycket som det motsatta.

Du är ju alldelens insjunken , vad du har blivit gammal, du ser sjuk ut ! Har du anorexia ?.

Varför är det ok att säga så , när det anses som oförskämt att fråga , " vad fet du är ! har du Bullimi eller?

Kanske vet man inte att underviktiga ibland kämpar lika hårt med sin vikt som överviktiga.

Jag tycker i alla fall att det är tråkigt när folk tittar på mig som om jag vore pestsmittad, och utbrister just :
Men vad har hänt ? du håller ju på försvinna .

 Jag har aldrig hört någon i modern tid säga " vad har hänt ? du ser ju ut som en hel värdsdel" ?

Nåja ja...

I dag är det en sån där dag..inte i form , ont både här och där ,och marmeladen får vara för jag får inte upp
locket på burken. Men det går bra med mjukost i stället .

Pratar med mor som är glad som en lärka idag. Jag har beställt färdtjänst åt henne i morgon så hon ska
åka till gården över dagen och ser fram emot det. Hoppas det blir lika fint i morgon som dom har idag.
27 gr i solen i Holmträsk , vindstilla och underbart vackert !
Hon har fått ta bort sitt gips på armen nu och jag skrattar gott när jag tänker på vad hon sa till doktorn
när hon såg sin hand efter gipsborttaget. " Men den ser ju ut som gamm falks hanna" ! översatt till svenska
menar hon att den ser ut som en gammal människas hand. Den var vit och skrynklig...Doktor såg frågande
på henne och sa...- " förlåt !..

Försöker komma fram till kvartersakuten för att få någon att titta på mitt födelsemärke som är "konstigt",
men jag kommer bara till samma ställe hur jag än försöker - " det är många som ringer just nu ! ...

Pratat med min gode vän  I  hon är en klippa . Goda vänner kan man inte köpa för pengar !

I väg till bassäng träning på Rosenlund. I dag är det min favorit som är ledare och jag får ut så mycket
mera av träningen när hon leder. Efteråt sitter jag en lång stund i den varma bastun och känner hur det
gör gott för min kropp.
Träningen är jobbig och jag blir ofta väldigt slut efteråt , trots att inte många " vanliga" skulle kalla den
jobbig.

När jag kommer ut från Rosenlund är jag sugen på något som jag aldrig varit i hela mitt liv.
 Grekisk  "Halva" . En slags kaka med chocklad, vanilj , mandel , och pistage.Jag tar en sväng till
" hallen och införskaffar en bit . Märkligt ! hur man kan bli sugen på det...

Måste uträtta en del ärenden för firmans räkning så jag tar en sväng ner till Taxi Stockhom HK och gör div inköp
för att leverera till bilarna och chaufförerna. Det är bra att vi kan hjälpas åt nu när B är " byggare bob".
På tal om B så ringde han och var på väg till Övik. Inga begränsningar där inte. Måste man till " affärn"
så måste man.

Nej nu ska jag vila en stund så jag orkar se filmen jag hyrt sedan !

En film om en mor och en dotter i Sarajevo som var för sig och tillsammans kämpar med livet och kärleken, hela tiden med minnet av kriget hängande över sig.


Dagens Puh :

Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.