Väntar vid min " Mila "
I dag har jag väntat, inte vid min Mila precis, men väl vid telefonen.
Jag har inte väntat på en kvinna från " färdvägar vida "
men på ett samtal från sjukhuset där mamma opererats.
När den skälvande signalen äntligen kom vid 19 tiden ikväll...
" Välkommen du som väntats i min ensamma dag "
En röst i telefonen hade besked om..
" den kära den käraste med ögon blå"...min mamma...
Operationen är över..Läget är stabilt !
Getsemane
Han var en så liten och klen artist att han kände sig mer än lovligt trist. Då satte han sig vid sin faber två en vacker afton och skrev som så..
Gud har i sin fotoatelje ett mörkrum som heter Getsemane
Där växer det klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam
Men den som är rädd för köld och is får aldrig en blomst i paradis.
Hans liv blir liksom en öde slätt av inga silverne tårar vätt
Till aska kom han men aldrig brand och månen ler åt hans tomma hand
Ty den som är rädd för Getsemane har ingenting alls att få eller ge.
Nils Ferlin
Kall och smällfri full med snö...
När vi växte upp i Holmträsk så minns jag särskilt en julbonad som suttit på samma ställe varje jul så långt tillbaka som jag kan minnas.
Jag brukade säga till mamma att det blir ingen riktigt jul förrän "Tomten vid ladan" är på plats.
Förra julen hittade jag en likadan i en affär i Gamla stan... Gissa min Lycka ?
Har ju planerat att åka upp till min mamma i slutet på nästa vecka och hjälpa henne lite i hennes konvalecent, efter den operation hon ska göra.
Har hittat jättefina gardiner till hennes kök och en fin liten gran med kulor och belysning. Hon åker bort till min syster över juldagarna men roligt ändå att få göra julmysigt hos henne.
Tänkte ta bussen direkt till Åsele, men nu har min snälle man kommit på att vi åker tillsammans. Han tar med sig "kontoret " så kan han dels jobba lite administrativt, och förhoppningsvis få en del gjort med renoveringen också.
Det är bara drygt 4 mil mellan gården och mamma så jag kan åka lite emellan.
Med tanke på att vi planerar att fira nyår på gården så känns det underbart att komma dit en sväng redan nu och förbereda lite.
Kanske kommer golvet i köket på plats också.
Tänk att få fira en nyår i Holmträsk. Det var länge sedan..Blir nästan lite upprymnd som ett barn när jag tänker på det.
På jul brukar alla våra anställda ta ledigt så " direktören" brukar få den stora äran att ge sig iväg ut själv och köra så det blir på det viset inte så mycket ståhej runt julaftons firandet här.
I år blir det nog till och med så att jag blir alldelens ensam under ett par timmar på julafton men det har jag varit många jular, och jag ska säga att det bekymrar mig inte det minsta...
Det finns så många ofrivilligt ensamma som man kan glädja en sådan kväll...
Men sedan drar vi till norr för att fira nyår och fira mamsen som fyller år och jag ser fram emot det MYCKET !
Hela den miljön på gården andas jul och nyår, kallt gnistrande stjärnor och knarrande snö...vi kan sätta belysning i silvergranen på gräsmattan som pappa planterade en gång, vi kan göra gammeldags marschaller och gissa vad som ska sitta på samma plats som den suttit i så många lyckliga barndomsjular.....Jo Tomten !
Och när klockan slår tolv ska jag stå ute på gården titta upp på alla gnistrande stjärnor och önska......i år är det lätt så lätt att önska.
En önskan om frid och fred om hälsa och kärlek !...
Och Stackars lilla Moffi som vi brukar få droga på nyårsafton för att han är så rädd för nyårssmällarna ska fira en smällfri och glad nyår.
Äntligen hemma !
Den här förtjusande Tomten satt i ett trist skyltfönster och såg så onödigt ensam och övergiven ut att han fick följa med mig hem idag.Visst syns det som han äntligen hittat hem !
Inte hade man haft förnuft att värdera hans skönhet heller för jag fick honom till det fasionabla priset av 40 riksdaler.
En mörk och lite tung dag. Jag tycker det känns som solen inte alls orkade vakna i dag. Min huvudvärk är på den öfvre skalan fortfarande, tur att jag ska på smärtkliniken i morgon. Kanske är det mina nya mediciner som spökar ?
Maken är på herr middag så det är bara " grisen " och jag nu. Vi har kvällspinkat och nu ska jag faktiskt lägga mig, och förhoppningsvis om jag har tur sova hela natten lång...
Jag har fått så mycket fina kommentarer och mail så jag känner mig så full av tacksamhet och kan bara ödmjukt buga och säga ... Tack ! igen
Ögonblick
I det ena ögonblicket är jag så nära dig - Jag är kvällsolen
du är det mörka havet som ska omsluta mig.
I det andra ögonblicket är jag så fjärran dig - jag flyr på vilda hästar
och du står där blott med ditt inre lugn och en repstump i handen.
Jag ber dig ! fånga in mina hästar - bind dom i din lugna trädgård.
Liten tavla med stora minnen
När jag föddes fick jag den här tavlan av mammas faster. Den har legat i ett skåp och " skavt " i flera år.
I höstas när jag städade i barndomshemmet, så hittade jag den, blev överförtjust och letade genast upp en plats att hänga den på.
Så vad gör jag då? Jo jag tappar den och den går i tusen bitar.
Jag som tyckte så mycket om den när jag hittade den, den har en sådan söt historia med sig och det var en kär vän till mamma som gav mig tavlan.........HUR ! kunde jag vara så klantig !
Min mormor Henny Elisabet
Jag har skrivit mycket om mitt barndomshem, om gården i Holmträsk och om Farmor och Farfar.
Nu tänkte jag skriva lite om min mormor. Kanske inte så mycket av intresse för någon som som inte känner mig,
men av stort värde för mig själv och de mina.
Tycker ni att det är roligt att läsa ändå så blir jag glad.
Mormor Henny föddes 1908 i en liten by som hette Långvatten. Hennes mor var en ung ogift flicka, med allt vad det innebar på den tiden.
När hon träffade morfar så flyttade man till " Kalmsjö " gården i skogen bakom berget , där min mamma bodde dom första 10 årena.
Ett (som det ofta va på den tiden) hårt och tufft liv. Mormor födde 4 barn där på gården, och när den yngste var 8 mån tog man sitt pick och pack gick över berget för att så småningom komma till Österstrand och det lilla krontorpet där.
Mormor berättade för mig att man använde båten att flytta med, fyllde den och drog båten över berget.
Så kom man då till Österstrand, som på den tiden måste ha tett sig som rena civilisationen.
Det måste ha varit en stor förändring i hela famljens liv. I Österstrand fanns det grannar, det var " bara" ett par mil in till Åsele så man kunde cyckla och handla.
Naturligtvis så var det mycket som på det viset blev lättare för mormor, men det tunga arbetet med skog och jordbruk forsatte..och mormor hade sina kossor att sköta..
När morfar dog 1967 flyttade mormor in till tätorten till en liten 1 1/2 på Backgatan i Åsele.
Och det var då som jag egentligen lärde känna min mormor.
När jag var 17 år bodde jag hos henne i 8 månader. Jag jobbade som barnflicka, och mamma och pappa tyckte att det var en bra lösning att jag bodde hos mormor. !!! Undrar vad jag som 17 åring i dag skulle tyckt om det, men när jag tänker på den tiden så minns jag bara hemtrevnad faktiskt.
Jag minns inte att jag umgicks med någon annan än mormor och hennes vänninor under dom månaderna.
Vi hade små kaffekalas, vi bakade kakor och jag virkade. Som jag virkade....Det började att jag virkade en stjärnduk till mormor och sen så ville Vivvi, Hildur, Evelina. Axelina Elise, alla ville ha en stjärna. Jag virkade så mycket då så jag har fakriskt inte tagit i en virknål efter det.
Vi hade mysigt jag och mormor där i hennes lilla hemtrevliga lägenhet. Hon berättade historier från förr som jag ångrar i dag att jag inte skrev ner.
Mormor var en fena på blommor. Alla hennes blommor blommade jämt tyckte jag, och i dag tittar jag alltid när jag är inne i blomsteraffärer efter dom blommor som var så kännetecknande för just mormor...
Gardenia, Hortensia, Fucsia,Brovalia, st Paula....
Hemligheten med hennes fina blommor var att hon pratade med dom, och så vände hon på dom ofta.( sa hon )
Vi tittade på tv tillsammans. Mormor gillade Sven Lindahl och Bosse Hansson...snygga karlar tyckte hon. På kvällarna när vi lagt oss så lyssnade vi på radion.
I köket hängde hennes klocka som jag fick när hon dog.
Den slog varje hel och halv timme, och det var inget litet slag utan ordentliga. I dag förstår jag inte att man inte vaknade varje gång den slog..Nu har jag varit tvungen att sätta ljuddämpare på den.
Mormor fick en hjärnblödning och dog i början på 80 talet. När hon låg på Lassaretet där en utav dom sista dagarna så berättade hon för vårdpersonalen att hon väntade på mig. Jag skulle komma hem till henne och baka pepparkakor och göra köttbullar. Hon tyckte sig vara hemma i sin trivsamma lägenhet och väntade att jag skulle komma och pyssla med henne.
En tanke som gör mig både glad och sorgsen.
När jag kommer hem och åker förbi Backgatan där hon bodde så hugger det till i hjärtat av saknad, men också en ödmjuk tacksamhet över att jag ändå fick den chansen att komma så nära min mormor...
Henny Elisabet.
Fredagskväll...i
Helgdagskväll i timmerkojan
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro!
Sjung, Björnbergs-Jon ur din fullaste hals
om kärlek och rosor och vår!
Stäm fiolen, Brogren, och spela vals
för spökblåa, månlysta snår!
Under stjärnornas glans flyger nattens dis
som ett sus över barkhöljt tak,
och det tjuter i Lammeloms sprickande is,
där det stöper från öppen vak.
Det är mil efter mil till lador och hus
där frosten går tjurig vid grind,
här är lustigt i stockeldens gula ljus,
som darrar i nattens vind.
Det var Dan Anderssons definition på " Helgdagskväll"..
För mig och många med mig är fredagskvällen veckans höjdpunkt. För många är en lång arbetsvecka slut.
Man ser fram emot att vara tillsammans med familjen, sova ut, långpromenad, umgås med vänner och gott att äta och dricka.
Fredag andas förväntan och jag gillar den känslan.
Det har varit en påfrestande vecka på många vis..men... nu är det fredag och jag ska återgälda ( eller åtminstonde försöka återgälda ) min mans goda middag förra helgen.
Jag ska bjuda på Rödingfileer på norrlänskt vis ,pressad potatis med forellrom och citron.
Till det ska vi dricka ett Italienskt vin sóm heter Rapita La Nero
Som dessert ska jag bjuda honom på Mandel och Pistagebakad pärongratäng med mjukrörd vaniljglass.
Så får vi se om vi får gå på MC Donalds eller.....!!!
På söndag "Fars dag" ska vi gå på Maxim Teatern och se Bosse Parneviks "Gubbröra"
Hoppas ni alla som läser min blogg får en underbar helg och att ni kan fylla den med allt som ni önskar...
( önska kostar ingenting )
