PyroBritt

Dock göras mig dagarna långa
ibland i min gröna berså.
Är jag en av de mycket för många
eller en av de mycket för få?

Jag också, skulle man tycka,
kunde väl finna en bro
som leder, om inte till lycka,
så bara till vardagsro.

Nils Ferlin








En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå ..
Din hund.


Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap
då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.

Han kom för att ge Dig kärlek
då Du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.

Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen,
tar emot Dig med glädjetjut
när Du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
när du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.

Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.

Vad ger Du?

A Hallgren

Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret.

Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper
Den manar tycker jag till eftertanke

Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?

Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?

en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,

osäker om vanor, med frånvarande blick

som spiller ut maten och inte ger svar,

när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.

Ser inte ut att märka vad ni gör

och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,

som viljelöst låter er göra hur ni vill

med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?

ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.

Jag skall tala om vem jag är,

som sitter här så still,

som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor

som älskar mig och min syster, och min bror.

En sextonårsflicka, smäcker och grann,

med drömmar att snart få möta en man.

En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,

vid minnen av löften jag givit och hållit.

Vid tjugofem - ännu har jag egna små

som behöver mig i hemmets lugna vrå.

En kvinna på trettio, mina barn växer fort

och hjälper varandra i smått och i stort.

Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,

men maken är kvar, och glädjen är ej slut.

Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,

åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.

Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd
 

De mina har nog med att ordna med sitt,

men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,

får en att verka en aning tokig.

Nu är jag bara en gammal kvinna

Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.

Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.

Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.

Jag minns min glädje,

jag minns min smärta,

och jag älskar och lever om livet på nytt.

Jag tänker på åren de alltför få

som flytt

och accepterar kalla fakta att

inget kan bestå.

Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,

så ser ni ej

bara en knarrig gumma.

Kom närmare,

se MIG!