fönstertittarsjukan

har jag drabbats av....

Ja inte bokstavligt då utan det yttrar sig mera så till vida att jag hela tiden går och studera fönster ingående.


våra fönster uppe på gården är dåliga , så dåliga och måste bytas eller renoveras.

Det är ju inte något som man gör i en handvändning, och ska de bytas så kostar det.....mycket pengar...

Därför har jag kommit på mig själv med att alltid gå och titta ingående på fönster....Är dom dåliga ?

Är dom bytta ? ...Är det 3 glasfönster...?


Jag vill helst sätta in 3 glas och jag vill helst ha spröjsade...



men tills vidare så fortsätter jag mitt fönstertittande...

hej hå vi nu till grottan gå...



 Grottorna i Nerja upptäcktes 1959 av en ren slump av några ungdomar som lekte i området och är nu klassade som nationalmonument. .



Grottorna innehåller magnifika underjordiska kalkstensformationer i fyra salar



Sala de Cataclismo, Katastrofsalen, är den mest spektakulära med en jättelik droppsten, 49 meter hög och 18 meter bred.



I de enorma grottorna ges konserter och balettuppvisningar under sommarfestivalen



Ortoligt att det går att fota så pass bra med tanke på att det faktiskt är alldeles mörkt i grottorna



jag jar varit i droppstensgrottorna på mallorca ...men detta är annorlunda...



 Sala de Cascada, Vattenfallssalen, .



Efter den mörka magnifika promenaden under jord är det underbart att komma upp i den vita vackra byn...


Nu kommer hösten och jag är lite anbivalent..ska jag fortsätta med mina måndagstips eller inte ?



Tack och Hej

Tack för alla hälsningar och fina kommentarer på min födelsedag.


Det har glatt mig mycket...


Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått






Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått



Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till








Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar






Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans






Jag vill känna att jag levt mitt liv





den 23e aug 1958 mitt i natten...

Då såg jag dagens ljus för första gången.

Det var på BB i Åsele klockan var 00.25 och........................jag var en liten tjockis




Jag kan inte förstå att det har gått 50 ! år. Jag känner mig ju som en liten liten flicka . Det är klart när jag ser mig i spegeln varje morgon så ser jag där någon ny liten linje eller något grått hårstrå som påminner mig om tidens gång.





Och när jag vissa morgnar kryper ledbruten och söndervärkt ur sängen så inser jag ju just det att Tiden den har gått
och den har gått alldeles för fort.

Jag minns min barndom som en lycklig tid..fylld  av sol och bad och lek...jag minns inga myggor , inget dåligt väder och inte minns jag att det var tråkigt och ensamt...inte en endaste gång.

För mina föräldrar så var sommaren fylld av hårt och tungt arbete och det var inte så mycket tid över för dom att leka med oss...men det fanns en som alltid hade tid och som tog hand om mig som en dotter och som säkert har bidragit till mina ljusa minnen av min barndoms sommar och det är min faster bojjan som jag skrivit mycket om förr.



I stort sett hela skollovet spenderades på deras " holme".

Från det att dom kom dit när skolan tog slut och till att dom var tvungen att åka på hösten.

Min pappa hade mark på Holmen så mina föräldrar fanns ju där i bakgrunden med allt sitt slit och emellanåt fick vi ju försöka hjälpa till också, men som jag minns det så var det nog mest roligt..Räfsa lite hö och sedan åka hölass hem



(lånad bild)


Vi badade från långbron ,från färjan , vi hoppade från båten, vi grillade ute på holmarna, vi metade aborre och drog drag.

Faster bojjan hade alltid nybakad sockerkaka, och när vi badat så fikade vi på en grå filt. Saft ur lila plastglas, sockerkaka och mariekex...sen slummrade man en stund på filten innan leken fortsatte...vilka lyckliga barndomsminnen




  


Ibland så satte kusinernas pappa upp tältet och där fick vi leka...

Tonårstiden var en jobbig tid för mig (som för många andra tonåringar.)  Jag var inte den typen som gjorde revolt, utan jag gick in i mig själv och började grubbla, jag blev ledsen, känslig och deprimerad.....men men allting är övergående

Under utbildningstiden hade vi så mycket roligt. Det var full fart, både när jag gick Hemtekniska eller som man då sa (husmoderskolan) och när jag gick barnsköt i Vilhelmina...så många roliga minnen jag har .(leg.lekare) blev vi då

Sen följde en tid av sökande på alla möjliga plan...jag sökte efter livet, och jag tror jag mera sökte än deltog i livet .

1987 flyttade jag till Stockholm och när jag 1993 i Juli träffade Mannen i mitt liv, då kände jag att jag " kommit hem ".

Jag kan se tillbaka på ett liv med kanske en del tvivelaktiga beslut och jag kan ångra saker som jag inte gjort...visst har det blåst och det har till och med stormat i mitt liv, men jag föredrar i dag att minnas dom lyckliga stunderna ..

Finns det någonting i dag som jag sörjer över när det gäller mig själv så är det att jag aldrig fick några barn..
Det är mitt livs stora sorg och jag kan än i dag gråta när jag tänker på det.

Det var en tid i mitt liv när jag inte kunde se en gravid kvinna...


Så många kommentarer som gjort mig illa och värkt ända in i hjärteroten typ

" inte förrän jag fick barn kände jag mig som en kvinna "..Livets mening det är att ha barn " ..och " ja men du vet ju inte för du har ju aldrig haft några egna"

Ingen enda som har sagt så till mig har en aning om hur ont det har gjort

Nu tror ju inte jag att livets mening är att föda barn...jag tror i så fall att meningen med livet är att ta hand om dom barn som finns...

Men livet blir inte alltid som vi tänkt oss det.

Nu sitter jag här mitt i livet i det land som jag kommit att älska...Spanien långt bortom charterturismens Spanien.
Andalusien som kanske är Spaniens själ och hjärta.

Allt det som jag älskar med Spanien har jag här inpå knutarna i dag.

Och var annars skulle jag fira min födelsedag om inte i Spanien...( det skulle väl vara på gården då )


Jag älskar Andalusien och tänk att jag får fira min födelsedag här...där jag så många gånger tidigare strosat omkring både ensam och med sällskap...

Jag älskar Mallorca också....men i dag är jag i Spaniens hjärta Andalusien...


JAG ÄLSKAR SPANIEN OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV:   :säger som arja    JAG VILL TACKA LIVET SOM GETT MIG SÅ MYCKET


Jag är så glad och lycklig över att jag får vara med och jag önskar mig ödmjukt i dag att jag får fortsätta vara så förnöjd och tacksam dom år som jag har kvar .


elden brinner ...




Vi har det underbart i våran spanska fästning.

huset som vi bor i är vitkalkat slingrar sig på typiskt  Andalusiskt sätt upp mot bergväggen.
På morgonen sitter vi på terassen och äter våran frukost...på em efter siestan går vi spiraltrappen upp till Terass nr 2
badar och tar nåt gott att dricka.

Stranden ligger 100 m ner och är som pricken över i den bästa stranden.

På fredag kväll ska vi se en Flamenco show av värdsklass som jag ser fram emot mycket.

i morgon tar vi bilen upp till Granada och Al hambra och sen hoppas jag få gå på loppmarknad i Ubeda..den ska vara spännande har jag hört.

I kväll ska vi gå upp till  Balcon de Europa och sen ska vi äta sjötunga på en fiskrestaurang i närheten


Jag njuter och har det OFÖRSKÄMT bra.....och värmen !!!????? 35 grader +

Mera bilder kommer sen...

Vägd på våg och befunnen för lätt





En sak som jag undrat över länge är : "Varför är det ok att säga "guuuuud va mager du är!"
när det inte är ok att säga " guuuuud va fet du är.!

Anses det som underviktiga personer är mera hårdhudade och kan lättare ta ett sådant påstående eller?
Kanske har man inte tänkt att det kan såra lika mycket som det motsatta.

Du är ju alldelens insjunken , vad du har blivit gammal, du ser sjuk ut ! Har du anorexia ?.

Varför är det ok att säga så , när det anses som oförskämt att fråga , " vad fet du är ! har du Bullimi eller?

Kanske vet man inte att underviktiga ibland kämpar lika hårt med sin vikt som överviktiga.

Jag tycker i alla fall att det är tråkigt när folk tittar på mig som om jag vore pestsmittad, och utbrister just :
Men vad har hänt ? du håller ju på försvinna .

 Jag har aldrig hört någon i modern tid säga " vad har hänt ? du ser ju ut som en hel värdsdel" ?



VÄLJ DET POSITIVA

Vi kan välja vilka frön vi vill så inom oss.
Vi kan välja att se vackra saker, positiva filmer, goda människor...
Vi kan inte förneka det som är jobbigt och svårt, men visst kan vi välja var vi vill befinna oss...!
När vi väljer att ta in det som är positivt i tillvaron förändras våran sinnesstämmning
Säg det som är positivt till dom du träffar och se det som är vackert hos andra i stället för tvärtom




NÄR VI VARSEBLIR NÅGOT FRIDFULLT OCH VACKERT VATTNAR VI FRÖNA FÖR FRED OCH SKÖNHET INOM OSS.
SAMTIDIGT VATTNAS INTE ANDRA FRÖN SOM RÄDSLA OCH SMÄRTA.

Thich Hanh  zenbuddistisk munk

djur på gården

Ja vadå djur på gården !    kanske bekanta säger...

Det är länge sen det fanns djur på gården. Kossor grisar får höns katter kalvar....


Ja men det finns djur på gården nu också.

Svalan har fått ungar och flyger ur sitt bo...den fågelholk som pappa satte upp för många många år sedan.



och på vintern bor det MÅNGA domherrar i lilla fågelhuset..


Herr padda har flyttat in i ormbunkarna.



Nere vid viken håller kråkorna hov



och under bryggan bor Herr gädda...






Räven smyger runt utan att berätta var han bor...


lånad bild

och björnen finns fast han inte syns  ( det är sant )    

dessutom en väldigt sällsynt gris...

 
Sen finns där mindre populära djur också som Snoken och musen...men dom talar vi inte om

bedrifter

Min farbror som är 85 år har plockat 40 liter hjortron.....




och lilla mamma har plockat 10 liter....trots att man säger att det inte finns några hjortron...


Ni som har provat att vandra på myrmarker håller nog med mig om att det är en bedrift....


Jag min tunnis hittade ...1 ! bär...


Grattis älskling på födelsedagen






Kärlek
men inte den som springer
på glödande fötter, till och från snabba möten
jagad och jagande
sårad och sårande
inte den som lever högt på ständigt
smärtsamma avskedstaganden
utan den kärlek
som ger trygghet och vila
som värmer och värnar
och endast har ett enda avsked att frukta:
dödens.

Kärlek
men inte den som knappast hunnit stilla sin längtan
förrän en ny uppstår
inte den hetsigt hetsande
piskade av begärens krav
oftast mer plågsam än ljuvlig
inte heller den ångestfulla kärleken
som är rädd för att bli bränd
och samtidigt rädd att inte få brinna
utan den milt flödande kärleken
den som vågar vila
och när tid är
störa den utvilade.

Kärlek
som är att vakna tillsammans
och möta den blåögda morgonen
att utbyta leenden som värmer och värnar om den nya dagens framtid
att på resan genom dagen
vila tillsammans på klockslagens små väntstationer
och inta gemensamma måltider
upplysta av lingonsyltens röda glädje

De dagliga skavsår vi får och ger
den dubbelsidiga smärtan
som värker inom oss
och som vi övervinner hos varann
den osynliga skyddsängel
som kammar ut irritationens snår
övermättnaden som hotar med tomhet
men botas genom att var och en
drar sig tillbaka till ensamhetens nödvändiga oas
rätten att vara frånvarande i var sitt drömland
glädjen att vara närvarande i
varandras liv -
detta är kärlek.

Den dagliga kärleken av Maria Wine

RSS 2.0