Lära för livet!
I dag har jag varit till Solberg. En grannby som ligger ca 1 mil härifrån. Där gick vi i skolan. Det kom en skolbuss på morgonen och hämtade upp oss barn , sedan åkte den runt till grannbyarna och plockade upp skolbarn och kl 8.30 var vi på plats i Solbergskolan.
Det var, känner jag i dag en förmån att få gå i en byskola. Trots att den kanske inte hade samma utbud som stadsskolorna, och trots att lärarna kanske inte alltid var dom mest välutbildade och pedagogiska. Jag minns i alla fall tillbaka på min skoltid med glädje och förnöjsamhet.
På den tiden fanns det både låg, mellan och högstadium, så vi stannade där i 9år. Det finns många små roliga episoder som jag skulle kunna berätta från min skoltid.
Våran musiklärare var även vaktmästare och lite allt iallo i byn, och det var inte alltid han kom ihåg att han hade lektion. Ibland kom han indroppande efter en halvtimme med "storstövlaran" på och snuset i "111". Men vi älskade våran musiklärare och hade alltid väldigt roligt på lektionerna. Han kunde spela som få ( han var även byns kantor)
han hade en förkärlek för Evert Taube, och jag vet inte om det är därifrån jag fått min kärlek till Evert Taube.
Våran mattelärare var även studierektor. Han tyckte det var mycket roligare att berätta historier än att undervisa i mattematik. Det fanns inte en matte lektion som inte började med en rolig historia, och varje gång han kom för att öppna dörren till klassrummet så sa han på sitt lite underfundiga vis " Paradiset är lost"...
Vi var små klasser. I våran klass var vi bara 10 st. Ingen mobbning, ingen förstörelse och inga skandaler...
På skolavslutningarna så gick vi klassvis på rad upp till byns vackra träkyrka ( byggd 1917) med flaggor i händerna och finklänningarna på. Vi sjöng naturligtvis " den blomstertid" och kyrkan var alltid fullsatt.
Ja det var en idyll som jag inte ser idag...
I dag är skolan nerlagd, men kyrkan blomstrar fortfarande och där hålls både bröllop gudstjänster, begravningar och dop.
Det var, känner jag i dag en förmån att få gå i en byskola. Trots att den kanske inte hade samma utbud som stadsskolorna, och trots att lärarna kanske inte alltid var dom mest välutbildade och pedagogiska. Jag minns i alla fall tillbaka på min skoltid med glädje och förnöjsamhet.
På den tiden fanns det både låg, mellan och högstadium, så vi stannade där i 9år. Det finns många små roliga episoder som jag skulle kunna berätta från min skoltid.
Våran musiklärare var även vaktmästare och lite allt iallo i byn, och det var inte alltid han kom ihåg att han hade lektion. Ibland kom han indroppande efter en halvtimme med "storstövlaran" på och snuset i "111". Men vi älskade våran musiklärare och hade alltid väldigt roligt på lektionerna. Han kunde spela som få ( han var även byns kantor)
han hade en förkärlek för Evert Taube, och jag vet inte om det är därifrån jag fått min kärlek till Evert Taube.
Våran mattelärare var även studierektor. Han tyckte det var mycket roligare att berätta historier än att undervisa i mattematik. Det fanns inte en matte lektion som inte började med en rolig historia, och varje gång han kom för att öppna dörren till klassrummet så sa han på sitt lite underfundiga vis " Paradiset är lost"...
Vi var små klasser. I våran klass var vi bara 10 st. Ingen mobbning, ingen förstörelse och inga skandaler...
På skolavslutningarna så gick vi klassvis på rad upp till byns vackra träkyrka ( byggd 1917) med flaggor i händerna och finklänningarna på. Vi sjöng naturligtvis " den blomstertid" och kyrkan var alltid fullsatt.
Ja det var en idyll som jag inte ser idag...
I dag är skolan nerlagd, men kyrkan blomstrar fortfarande och där hålls både bröllop gudstjänster, begravningar och dop.
Kommentarer
Trackback
