PyroBritt

Det fanns en gammal tant hemma på byn som nu när jag tänker tillbaka på henne påminde mycket om Krösamaja i "Emil". Hon var ett sant vårtecken för när det började våras och vägarna blev leriga och luften klar och hög och bäckarna började porla som mest, då fanns hon därute på vägarna. Med "hucklet" knutet under hakan, mager och snabb som en vessla. Hon hade alltid något att berätta och det hon inte visste det tog hon reda på, snabb som hon var. Hon brukade besöka min farmor och då hade hon ibland med sig blommor till henne, ja kanske inte blommor i vanlig mening utan det som vi tyckte var ogräs och som med ett annat ord kallas för ?byskvaller?! Hon hade alltid något roligt att säga och kom oftast med någon dråplig kommentar. När det kom "gårdfarihandlare" som det gjorde ofta i byarna förr så brukade hon säga att hon inte kunde handla något för hon hade " tvättat börsen" Jag minns precis hur det såg ut hos henne. Allting så tillrättalagt, pellagonierna i fönstret, trasmattorna på golvet, alla slätstrukna dukar. Sockerkruset som stod framme på bordet, spetsgardinerna, doften av kaffebönor och eukalyptus. Det berättas att hon en gång tog sin roddbåt och rodde ut till en holme för att gömma sina synålar så hennes döttrar inte skulle kunna hitta de. Hon hade en svart lapphund som vaktade i sin koja, och när hon var ute och sprang runt i gårdarna så fanns han alltid i närheten. När hon hälsade på ville hon alltid bli serverad kaffe och när man frågade om hon ville ha mera kaffe så sa hon alltid " 5 dryp".( alltså 5 droppar). Hon var som berättelsen om den lilla, lilla gumman i den lilla stugan som bodde där med sin lilla, lilla katt. Ännu en utav de människor jag minns från min barndomsby...