PyroBritt

Det hus som vi håller på att renovera nu i Holmträsk, har också sin historia. Det började byggas i början på 1900 talet av en man som då bodde i holmträsk. Han blev dock lockad av alla rykten om ett bättre liv i Amerika och lämnade sina barn, (efter att hans hustru som legat i gipsvagga avlidit). Tog den stora båten till Amerikat för att söka sig lyckan där. Min farfar Mattias Amandus som gick under namnet Manne köpte det halvfärdiga huset 1921  tog sin hustru och sina två barn varav min äldste farbror som då var bara 2 år och hans yngre syster som låg i vad man på den tiden sa "Tulla", stoppade in dom under fällen i släden spände för hästen och åkte genom skogen från Hedvattnet för att komma till Holmträsk och färdigställda huset. Det kan inte ha varit lätt för farmor att med i princip två tomma händer och ett halvfärdigt hus skapa sig ett liv för sin familj som så småningom kom att bestå av 4 pojkar och en flicka. När man kom till Holmträsk och började färden över Holmträsksjön så upptäckte man att den var öppen på vissa ställen, så farfar var tvungen att vända på ekipaget och ta en annan väg över skogen.
Farfar hade 20 får som gav en del av ull och kött mm men han bytte så småningom dom mot en häst, och jobbade i skogen med den för att få ihop till föda för dagen. Så småningom kom en ko till gården å livet rullade på. När man kom till Holmträsk fanns där ingen affär men " Österberg som då bodde på "holmen" byggde ett ljusblått stort hus som sedermera blev byns affär.1937 började man bygga "bryggstugan" som man sa då, och 1938 restes så muren till den och till den medföljande "bagarstugan". Så kunde man baka sitt tunnbröd, man hade fisk i sjön som farfar saltade och rökte, man hade bär, kött, mjölk och man gjorde ost. Rent vatten var ingen självklarhet utan man fick dra vattnet från sjön, och när farmor tvättade så gjorde hon det i en järngryta nere vid sjön där hon eldade under grytan så vattnet blev varmt.
På vintern fick man göra hål i isen för att komma åt vattnet. När min pappa var 18 år grävde man en brunn nere vid sjön och det måste ha känts som rena lyxen för stackars farmor som redan då plågades av sin reumatism.

Min farfar var en kraftens karl, otroligt stark och senig och jag minns hur jag alltid fascinerade av hans stora händer, stora som dasslock. På sommaren när det var slåttana så bar han utan problem en hel hässja själv och han jobbade på som en motor. När man gjorde matpaus för att också vila så var han alltid först upp igen "det här är inge roligt "sa han" nu fortsätter vi jobba "

Jag tänker alltid på min farmor och farfar med kärlek och värme. Jag och mina syskon hade ju förmånen att få växa upp på gården tillsammans med dom och jag tror inte att jag nog har kunnat värdesätta betydelsen utav att ha den generationen så nära inpå. Om man för ett par timmar bara fick vrida klockan tillbaka så skulle jag göra det för att få fråga dom om allt det som jag glömde fråga när jag hade dom så nära en gång.

När dagen var slut så åt farmor och farfar alltid en kornmjölsgröt, läste ur sin bibelbok som dom läst från pärm till pärm flera gånger, och så tackade dom gud för den dag som gått