PyroBritt

Jag har skrivit mycket om mitt barndomshem, om gården i Holmträsk och om Farmor och Farfar.

Nu tänkte jag skriva lite om min mormor. Kanske inte så mycket av intresse för någon som som inte känner mig,
men av stort värde för mig själv och de mina.

Tycker ni att det är roligt att läsa ändå så blir jag glad.

Mormor Henny föddes 1908 i en liten by som hette Långvatten. Hennes mor var en ung ogift flicka, med allt vad det innebar på den tiden.

När hon träffade morfar så flyttade man till " Kalmsjö " gården i skogen bakom berget , där min mamma bodde dom första 10 årena.



Ett (som det ofta va på den tiden) hårt och tufft liv. Mormor födde 4 barn där på gården, och när den yngste var 8 mån tog man sitt pick och pack gick över berget för att så småningom komma till Österstrand och det lilla krontorpet där.

Mormor berättade för mig att man använde båten att flytta med, fyllde den och drog båten över berget.

Så kom man då till Österstrand, som på den tiden måste ha tett sig som rena civilisationen.

Det måste ha varit en stor förändring i hela famljens liv. I Österstrand fanns det grannar, det var " bara" ett par mil in till Åsele så man kunde cyckla och handla.

Naturligtvis så var det mycket som på det viset blev lättare för mormor, men det tunga arbetet med skog och jordbruk forsatte..och mormor hade sina kossor att sköta..


När morfar dog 1967 flyttade mormor in till tätorten till en liten 1 1/2 på Backgatan i Åsele.
Och det var då som jag egentligen lärde känna min mormor.

När jag var 17 år bodde jag hos henne i 8 månader. Jag jobbade som barnflicka, och mamma och pappa tyckte att det var en bra lösning att jag bodde hos mormor. !!! Undrar vad jag som 17 åring i dag skulle tyckt om det, men när jag tänker på den tiden så minns jag bara hemtrevnad faktiskt.

Jag minns inte att jag umgicks med någon annan än mormor och hennes vänninor under dom månaderna.

Vi hade små kaffekalas, vi bakade kakor och jag virkade. Som jag virkade....Det började att jag virkade en stjärnduk till mormor och sen så ville Vivvi, Hildur, Evelina. Axelina Elise, alla ville ha en  stjärna. Jag virkade så mycket då så jag har fakriskt inte tagit i en virknål efter det.
 

Vi hade mysigt jag och mormor där i hennes lilla hemtrevliga lägenhet. Hon berättade historier från förr som jag ångrar i dag att jag inte skrev ner.

Mormor var en fena på blommor. Alla hennes blommor blommade jämt tyckte jag, och i dag tittar jag alltid när jag är inne i blomsteraffärer efter dom blommor som var så kännetecknande för just mormor...

     
Gardenia, Hortensia, Fucsia,Brovalia, st Paula....
Hemligheten med hennes fina blommor var att hon pratade med dom, och så vände hon på dom ofta.( sa hon )

Vi tittade på tv tillsammans. Mormor gillade Sven Lindahl och Bosse Hansson...snygga karlar tyckte hon. På kvällarna när vi lagt oss så lyssnade vi på radion.

I köket hängde hennes klocka som jag fick när hon dog.



Den slog varje hel och halv timme, och det var inget litet slag utan ordentliga. I dag förstår jag inte att man inte vaknade varje gång den slog..Nu har jag varit tvungen att sätta ljuddämpare på den.

Mormor fick en hjärnblödning och dog i början på 80 talet. När hon låg på Lassaretet där en utav dom sista dagarna så berättade hon för vårdpersonalen att hon väntade på mig. Jag skulle komma hem till henne och baka pepparkakor och göra köttbullar. Hon tyckte sig vara hemma i sin trivsamma lägenhet och väntade att jag skulle komma och pyssla med henne.

En tanke som gör mig både glad och sorgsen.

När jag kommer hem och åker förbi Backgatan där hon bodde så hugger det till i hjärtat av saknad, men också en ödmjuk tacksamhet över att jag ändå fick den chansen att komma så nära min mormor...

Henny Elisabet.