Det är då som
I kväll när jag hämtade min systerdotter vid bussen i grannbyn så greps jag i bilen av ett stort och tungt vemod
Så starkt så jag var tvungen att stanna bilen , gå ur och blicka upp mot den klara stjärnhimmeln...radion stod på inne i bilen, och så hörde jag rösten därinne säga " det är den 27e okt och klockan är.....Då ! kom jag på att det var min älskade svärfars döds dag...4 år sen han lämnade oss, och fortfarande så går det inte en dag utan att jag tänker på honom med saknad.
Det har jag skrivit om förut här på bloggen, hur jag saknar min svärfar ....men att känslan kan kännas så stark och så tydlig och just i dag...det var överväldigande----
" du hade nog inte en aning om allt du gav mig av trygghet och stöd.
Det är lite sent att tala så till en död...."
Det stora vemodet rullar in....vintersaga..
Åh vad man saknar, och i det undermedvetna visste du kanske vilken dag det var...
MEN, jag är såååå glad att du är tillbaka!
Det är aldrig försent!!
Hoppas att du får en underbar kväll!!!
kramar W
Nej då Britten-vännen, han hör dig...han förstod nog att du högaktade och tyckte om honom, Så mycket gott som du har sagt om honom,,det har han hört..
Vad skönt att S kom, och ni kan ha lite skön tid ihop...tel fungerade inte,,,
Ha det så jättebra tillsammans några dagar..
Kramar till dig...
Ja, nog kan vemodet sänka sig tungt i saknaden över de som stått oss nära och som har lämnat oss.
Och speciellt på vissa årsdagar.
Vilket så otroligt fint foto.
Stor Kram
ja sånt där e häftigt att det kännslite extra utan att man tänker på det !!!!!!!!!!
jag tycker det e bra att bloggandet är igång!
Så vi kan lässa måndags tips å allat annat roligt !
Kram
Nu blir mina ögon så där blöta igen....Kommer så väl ihåg honom, Godheten själv!
Jag har lyssnat på Vintersaga de senaste dagarna. Den är fin! Vad märkligt att du kände det så där, precis då. Vi förstår inte allt som sker, eller hur.. Fint du skriver om din svärfar, han vet säkert hur mycket du tycker om honom. Roligt att du är tillbaka!
Känner igen känslan precis. Har två släktingar som betytt mycket, min farfar (rena Uppfinnarjocke) och så min morbror, en varm och god människa. Kanske inte dagligen, men ofta skickar jag tankar och är ledsen (en liten stund) att jag inte längre kan uppleva deras sällskap och dela deras upplevelser. De finns där så starkt i mitt minne!
Förstår att din svärfar måste varit speciell, i alla fall för dig.
Må väl!
I bland så kommer en speciell känsla till en, ta vara på den. Det händer inte så ofta!
En så sorglig dag... Kram!
Tack för att du kommer tillbaka du ger så otroligt mycket av glädje och välbehag och eftertänksamhet som vi så väl behöver / kram
Så fint du skriver om din svärfar .
Jag är så säker på att han kände hur mycket han betydde för dig.
Kul att din paus på bloggen blev kort.
Det var säkert en fin o god man din svärfar men livet är så,man föds och dör men en dag träffas alla igen men på ett annat ställe som kanske är i klass med Holmträsk och i det livet är det inte kontanter och klockan som styr, i det livet är det ren livskvalite och lugn som råder.Men nu får man lite av den varan igen när du börjat blogga igen,ha de gott o kram.
Det där stora vemodet kan rulla in och svälla upp i hjärtat ibland när det är en doft, en melodi, ett speciellt datum eller en bild som påminner om någon kär anhörig som man har förlorat. Mitt i vemodet kan jag tycka att man är glad att man fick förmånen att lära känna personen. Stackars alla som inte fick träffa honom/henne...
Vad skönt att du är tillbaka med bloggen. Det kändes så tråkigt att gång efter gång bara möta en upplysning om att du inte var tillgänglig. Hoppas du känner att det är ok att lägga tid och energi på ditt bloggskrivande.
Vi ska inte glömma de döda, jag saknar min svärmor.
