Det som är så stort när man är liten
När jag var liten så badade vi mycket nere vid bryggan här hemma på gården.
En bit ut i vattnet låg en stor ( som jag tyckte då ) sten som vi klättrade upp och hoppade i från...
I sommar när jag höll på rensa nere vid stranden ställde jag mig på stenen och minns min förundran över att den stora stora stenen var en sån liten sten...
På "Holmen" där min faster Bojjan bodde fanns det på gården en stor sten som vi brukade klättra upp på med en filt, mariekex , hennes goda nybakade sockerkaka , och saft i plastglas.
Jag minns att det var ett stort äventyr att ta sig up på den stora stora stenen , och sen såg man ut över hela Holmträsket...
Tänk så snopen jag blev i sommar när jag vid ett tillfälle kom till holmen och gick upp på stenen....inte var den så stor....
men vad som däremot blivit större med åren det är min förundran över vilken vacker by jag föddes i !
Härliga du! Jag förstår precis vad du menar...jag har också blivit såpass stor, att jag inser rikedomen med stora minnen från barndomen och är så tacksam att jag känner den lyckliga känslan...kramen
Helt otroliga bilder. Du borde vara ambasadör för Holmträsk !
Jag förstår precis hur du menar med att det som var stort när man var liten är mindre när man blir stor
och det kan ju också bli som du även säger tvärtom !
Hoppas du får en god natts sömn där i paradiset. Jag gissar att du snart är tillbaka iStockholm
Jo, jag förstår att du tycker det var jobbigt det jag skrev om i mitt sista inlägg.
Så jag förstår dig.
Vilka mysiga barndomsminnen du berättar om,
och ja nog tyckte man mycket var större när man var barn.
Som stenen du berättar om.
Det skulle vara intressant att själv besöka den plats där jag lekte som barn.
Säkert jag skulle upptäcka samma sak.
Och ja, det är mycket vackert, den by du föddes i.
Åter igen så underbara foton du visar oss därifrån.
Stora kramar till dig.
Jaadu Britt, jag håller med dig, allt var mycket större när man var liten. Sommarlovet var mycket större(längre) solen var större (lyste oftare). Vackra bilder du ger oss. Ha en bra dag Ingis
Så vackert det är och visst ser allt mindre ut nu än när man var barn.Jag var inne i ett hus där jag varit som liten och då tyckte jag det var jättestort, men det var ju pyttelitet även om jag kände igen mig.Ha en underbar dag Thalina
Fina bilder. Ja det är konstigt att man tolkade det på ett helt annat sätt när man var liten :)
Tänk att ha lyckan att va född just där av alla platser som finn på detta klot,det kallar jag högsta vinsten,hur stor är den chansen egentligen,ha en bra dag och kram.
Visst är det så... allt är så litet mot vad man minns.
Någon gång i framtiden...SKA jag åka just till Holmträsk.
Måste med egna ögon få se allt detta vackra du visar oss
Kul att du skrev det,det var tanken att alla skulle tänka på det men alla kanske inte hört det,är på väg till Sundsvall nu igen,tur det går att blogga på tåget,annars väldigt långsamt.
å det där har jag tänkt på så ofta att perspektivet av omgivningen ändras då man blir äldre,
så vackert du visar.
Nu är det bestämt det blir Krata istället för det blev bättre hotell å pris så Mallis får jag ta en annan gång.
må väl
Visst är det märkligt hur saker och ting krymper när man blir lite äldre.... L
Vilka bilder, vackert!
Tänk att allt som man upplevde som stort när man var liten är mindre i dag när man har blivit stor. "men det finns saker som upplevs större nu när man blir äldre än när man var liten"?
Kram Kram, å ha dé bäst!
Vägen till skolan som var sååå lång,och så djup sjön var där man lärde sig simma...och precis som du beskriver din sten...så stor när du var liten !
Härliga foton som vanligt! Kramen!
Mmmm Britten precis så är det..nu sjunger jag lite för dig...
Jag är född i en liten by
i ett av världens hörn
Vid en landsväg där allt tar slut
och där älven har sitt krön
Jag är född i en liten by
.......
det var längesen jag bodde där
men det är var jag kommer ifrån..
Du vet Brolle..han sjunger så pass härligt om sin hembygd..jag tycker du skriver så pass härligt om Holmträsk..det är kärlek..
Vilka härliga kort....jag längtar till sommar och sjöliv :)
Håller fullkomligt med. När man var liten var aulan i skolan enorm...hahaha det är ju absolut inte stor! osv..
Kram
Visst är det så...när man var yngre så upplevde man saker som större.
du precis nyss hittade jag enr esa till Cala Dor på mallis för ett jättebra pris,
Hur är det stället å är det lång bussresa från flyget?
svårt det är med resor men jag tyckte det såg så himla mysigt ut där å Kreta har jag ju varit på förut,
mågott
Jag tittade på stenen i vattnet i somras när vi lånade ditt hus och tänkte precis som du, vad liten stenen är, minns att jag var så rädd att jag skulle köra på stenen med båten, när jag var liten kändes det som om båten skulle välta om man körde på stenen....den kanske har krymt.......
25 mil är ingenting ibland,skriv detsamma till sommaren så åker jag nog dit,tar med frugan oxå,en gång i livet ska jag besöka Holmträsk,har gett mig den på det.
Det är verkligen kanovackert!
har ni aldrig dåligt väder :P
Hoppas du haft en bra dag!
Jo men så är det för mig oxså.. minns Stora stenen som vi hoppade och dök från på vårt sommarställe..då var den baotastor, nu en liten ynka sten.. Så är det allt, vi växer från vår barndom:-)
Kramar o ta hand om dig
Åhhh vännen tusen tack för din oerhört fina kommentar...värmer sååå långt in i hjärtat!!TACK!! Visst får vi lite andra "perpesktiv" när vi blir "stora"..... :-). Jag tycker om det...fast precis som du så förundras jag ibland..men för mig är det bara positivt det stärker mig. Kanske för att jag inte längre är liten....Ha en alldeles underbar kväll och morgondag!!Kramar i mängd
Godmorgon! Förstår killen; minus 30!!! Inte vill han gå ut då! Hoppas det inte är nåt allvarligt fel på tassen! Stackarn!
Underbara foton hos dig! Stockholmsgatorna; vad är det?!
Sen smålog jag åt din berättelse om den stoora stenen; precis så är det för mig också på ett ställe i min hemby!
Kramen!
Ragnvi
Åhh så ljuvligt det ser ut.
Jag har varit med om samma grej som dig. Vi hade en sten som vi kallade stor sten som vi klättrade på. När jag ser den i dag så är den såå liten.
Må så gott nu.
Kram
Visst är det märkligt hur perspektiv ändrar sig. Jag var för några år sedan på besök i min barndoms skola. Och fann att allt plötsligt hade "krympt" ner ordentligt. Visst är det märkligt!
Precis så! Perspektiven ändras verkligen.
