PyroBritt

sååå älskade av oss alla och ständigt lika saknade trots att det gått många många år, sen de blev lagda i graven..

ser farmor framför mig...jag ser henne sitta där vid köksbordet i lill stuga.




Hon har kammat sitt långa hår till en fläta och snurrat en bit av sitt hår som en snodd runt flätan.

Hon har tagit av sin stora tunga otympliga korsett som skavt in i ryggen på henne.

Hon har sina långa stickade strumpor på , och hon har ett långt nattlinne i flanell.

Kvällsgröten med blåbärsylt är uppäten. Bibeln är i hopslagen och färdigläst för kvällen.

Farfar sitter på vedlåren en bit bort från bordet..Men hans långa ben och långa armar når ända fram till bordet och han läser än en gång dagens tidning...Örnsköldsviks Allehanda,

Det sprakar gemytligt i vedspisen.


Farmor tar på sina läsglas , bläddrar i ett fotoalbum och suckar lite..tittar ut genom fönstret och tänker tillbaka.

Det sitter en gammal gumma
med ett uppslaget album och ser.
Hon pekar med fingrarna krumma
och stilla i minnena ler.

Det är foton blekta och matta
från förra seklets mitt
och andra fräscha och glatta
moderna i färg och snitt.

Det där är farmor hon nickar
i silkesschallet med frans
och gubben som bistert blickar
är farfar i rättarekrans.

Så vänder hon bladen sakta
och minnena strömmar på,
klenoder att trofast vakta
i en värld som ofta är grå.

Det är bilder av stormande lycka
när livet var glädje och fest,
men också när man fått smycka
en kista, när döden var gäst.

Försiktigt sitt album hon stänger
och knäpper dess gammaldags lås.
En andaktsfull stämning sig tränger
uppå, för stor att kunna förstås.

Jag är tacksam att en gång fått dela
det här som jag satt på pränt.
En stämning så stor att det hela
gav känsla av rikt sakrament.