I fädrens spår




"Det guppade läskigt när man åkte efter Norrlandsvägarna " Sa Palme på 70 talet. Det gupppar fortfarande efter en del vägar häruppe

Mamma och jag åker på tur i hennes barndomsspår



En fin gammal stuga som hon så väl känner igen och minns



Den gamla järngrytan där det kokades kanske ost och messmör...den står där nu oanvänd

och mamma minns....

blir nostalgisk , och jag rörs av det hon berättar



varför och vad ....vet ej




På denna plats stod " Farbror Hermans" stuga...."

Så ofta vi hälsade på honom när vi var små , där han bodde i sin dragiga stuga helt ensam



Nu växer Rallar rosorna fritt där hans hem , hans stuga och hans utedass stod...som man så väl minns.



Minnena kommer så ofta till mig ...Nu är allt borta jag fattar det ej...



men sen när vi vandrat i minnenas alle, då är vi nöjda och glada och åker hem och



provar bröllopsklänningen som vi sedan tillsammans fållar.

En lycklig dag tar slut.



En del tycker det är märkligt, rent av konstigt att jag väljer varje sommar att så många veckor stanna ensam här uppe..när mannen måste vara hemma och jobba.

För mig är det inte konstigt alls.

För mig är det mera märkligt och konstigt att man inte vill spendera tid och samla på minnen med nära och kära som tiden rinner ifrån


Juli 2011

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0