Nytt i Bloggen och " Hem till gården "
Jag har gjort en del omstruktureringar när det gäller bloggen.
Försökte koppla ihop min blogg med pyrobrittsbloggen som legat i träda, men det gick inte så bra utan blev mest rörigt.
Så nu har jag beslutat att ha två bloggar.
I denna pyrobrittsblogg kommer jag att skriva om Holmträsk om gården och allt som hör därtill.
I min andra Blogg " Vildros och glitteoga " blir det under Kategorierna
Mallorca
Resor
Dikter Foton
Allmänt
När jag flyttat om i inläggen så har tyvärr alla fina kommentarer jag fått tidigare under åren försvunnit, men jag har dom i mitt hjärta
så i denna blogg blir det bara Gården och allt runt den
Nu åker vi upp ..upp för att stänga gården för vintern...vårdplanering för mor och lite dyrbar tid med en del andra
Ja just så är det....var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän jag hör hans röst
Väl osynlig är han men han talar , talar stundom varning stundom tröst
Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och tröstar mig igen.
När långt borta tycks mig vännen kära, jag då minns hans ord: En liten tid, sen en tid igen
så går jag och gnolar när jag går i skog och mark där uppe i norr, och rösten som följer mig det är min fars röst som alltid talar till mig så tydligt när jag rör mig i min fars fotspår.
Försökte koppla ihop min blogg med pyrobrittsbloggen som legat i träda, men det gick inte så bra utan blev mest rörigt.
Så nu har jag beslutat att ha två bloggar.
I denna pyrobrittsblogg kommer jag att skriva om Holmträsk om gården och allt som hör därtill.
I min andra Blogg " Vildros och glitteoga " blir det under Kategorierna
Mallorca
Resor
Dikter Foton
Allmänt
När jag flyttat om i inläggen så har tyvärr alla fina kommentarer jag fått tidigare under åren försvunnit, men jag har dom i mitt hjärta
så i denna blogg blir det bara Gården och allt runt den
Nu åker vi upp ..upp för att stänga gården för vintern...vårdplanering för mor och lite dyrbar tid med en del andra
Ja just så är det....var jag går i skogar berg och dalar, följer mig en vän jag hör hans röst
Väl osynlig är han men han talar , talar stundom varning stundom tröst
Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och tröstar mig igen.
När långt borta tycks mig vännen kära, jag då minns hans ord: En liten tid, sen en tid igen
och jag är nära, då blir åter fröjd och frid.
så går jag och gnolar när jag går i skog och mark där uppe i norr, och rösten som följer mig det är min fars röst som alltid talar till mig så tydligt när jag rör mig i min fars fotspår.
Kommentarer
Postat av: Mia
Åh Britten lilla, mina tankar går också till min far när jag hör den psalmen...tack....
Postat av: paula i pörtet
Fint, vackert, stämningsfullt, hälsa upp till gården!
Postat av: Inger P
Kära Britt!
Du skriver så vackert, tårarna kommer, kanske är det åldern som gör sig påmind. Du är som en kär vän
om jag får uttrycka det så. Vilken lycka du har. Ha en bra helg önskar
Inger
Trackback