Jag kommer hem igen till påsk
Läser nu ! Berlinerpopplarna
Så glad jag blir !
Våra chaufförer kommer att jobba över påsk. Ganska många, så många så maken kan följa med mig upp till gården till påsk.
Dels är det lite lättare att åka upp med bilen tillsammans. Att sitta på bussen nästan 70 mil till mor, det gör ont i min kropp.
Men ! nu behöver jag inte eftersom maken följer med upp.
Jag kommer att vara inne hos mamma ett par dagar, medans B jobbar på hemma på gården. Det är mycket kvar att renovera och mycket att ta hand om.
Men jag hinner ändå vara hemma på " tuvmyran " och sen tänkte vi ta hem mor på påskadagen kanske.
Hon är ju nyfiken på vad som händer på gården som varit hennes hem i över 50 år.
Det känns så roligt att vi kan åka upp tillsammans igen.
Alla dessa " storhelger " brukar ge mig lite ångest. Ofta ofta har det varit så att B fått jobba då och jag har tagit hand om mamma dom sista åren.
När man inte har barn tenderar man att bli lite över vid familjhögtider....
MEN ! Va roligt ...jag är riktigt uppspelt över att vi kan fira påsken tillsammans...gården, skoter , sparkturer, mamma, kanske till kyrkan. Jag ska göra en skinka hemma hos mamma , baka en tårta och bjuda hennes vänner i samlingsalen. Oj nu blev det så roligt så jag blev nästan uppspelt...
Kan man vara glad åt lite, har man så mycket att vara glad över !
Våren våras !
"Våren börjar faktiskt våras, och av lärksång vi bedåras så att våra ögon tåras av en tår."
Nalle Puh
" I en annan del av våren "
"Smält min is,
låt min snö
gå i tö",
suckade vintern till våren.
"Kanhända, kanhända om solen vill,
vi vänta väl ännu en månad till,
så kanske det sker", sjöng våren.
För övrigt så tänker jag.....
Vilket tillstånd befinner jag mig i ?
Är det ett tillstånd som någon vill smittas av ...eller ?
Tål att fundera över...
Guld i frysen / Norrlands guld
Jag frostade av frysen i dag...Plockade ut lite lingon av det jag plockade i norr i sommar.
Det blev en härlig lingonlimpa...som jag serverar er vid ett senare tillfälle.
Hallonen som Mor och jag hittade har jag sparat och sparat. Men nu..blev det till en härlig mousse
I sommar hitade vi inte så mycket hjortron, men så pass så jag fick en del att frysa ner och avnjuta i små portioner.
I dag blev det en " Sibbankaka " som jag bjuder med god vaniljglass till.
mor / mormor /...livets mening !
Ofta hör jag folk säga...och senast i dag !
"Meningen med livet det är att föröka sig , att få barn och sen få ta emot och välkommna barnbarn in i ens liv och familj."
Under många långa svåra år sörjde jag just att jag aldrig fick uppleva glädjen över att få barn.
Barn som var min dröm och mitt mål i livet. Jag ville ha barn... MÅNGA barn.
Många drömmer om att göra karriär och andra stora saker i livet. Jag drömde om många barn...
Jag fick aldrig några barn. Det är en sorg i sig , en livssorg, ett sår som aldrig läker.
Men med tiden och med hjälp både från proffs och från goda vänner så lärde jag mig att leva vidare i den sorgen..
Nu dyker det allt som oftast upp ett nytt fenomen...
Jag hör dagligen vänner berätta om det underbara i att få bli mor och farföräldrar...Att bli mormor eller farmor, det är livets efterätt, det är toppen på ett lyckligt liv...DET är meningen med livet.
Det gör så ont , så ont ...nu är det ju naturligtvis inte så att jag inte gläds med mina vänner, som har fått förmånen att bli både mor och farmor / mormor..
det gör jag ! och jag älskar att höra om deras förehavanden..nej då det är inte alls så att man måste känna att man inte kan prata om sin barn / barnbarn med mig....
Men lite ont gör det fortfarande av att få kommentarer som " ja men du har ju inga barn, du vet ju inte" , eller änu värre " ja att få barn det är det som det hela går ut på, det är därför vi föds annars finns det väl ingen mening med det"
Jag vägrar tro att mitt liv skulle vara meningslöst just för att jag inte fick några barn.
"Mina barn" ! ( min systers)
" Saraliten och lillstrumpa " som inte längre är så små men dom är " mina "...ibland i alla fall....eller hur syster?
" Vi finner vila hos dem vi älskar och utgör en viloplats för dem som älskar oss "
å moster " älskar om " er tjejer
Britt- Hjärta - Holmträsk
Som jag sa förut så går hela min vecka i kärlekens tecken och då vore det väl skrutt om jag inte besjöng mitt vackra Holmträsk
Här kommer bilder från mitt älskade barndomshem. Det hem som i dag är mitt och som vi nu renoverar som gamla bloggkamrater vet, och jag för nya vill berätta.
Mitt ena paradis på jorden.. ( jag har ju två och Mallorca är det andra..).
En av dom vackraste platserna på jorden..Min pappa han sa att Holmträsk var vackrast alla kategorier...
Varsågoda och njut här kommer min kärleksförklaring...
Jag älskar din grönska..
vid vattnet med det djublåa träsk
Du ger mig allt av din skönhet, din ro dina minnen,allt vackert som jag drömt
Jag är rik som får vila mina ögon och mitt huvud i dig
Dom blånade bergen alla öarna, dom blommande fälten.
Jag är rik - Jag älskar dig Holmträsk " Le Magnifik "
Jag har lärt mig att intet oroa mig för kärleken, utan att hedra dess ankomst av hela mitt hjärta
Alice Walker
Här kommer bilder från mitt älskade barndomshem. Det hem som i dag är mitt och som vi nu renoverar som gamla bloggkamrater vet, och jag för nya vill berätta.
Mitt ena paradis på jorden.. ( jag har ju två och Mallorca är det andra..).
En av dom vackraste platserna på jorden..Min pappa han sa att Holmträsk var vackrast alla kategorier...
Varsågoda och njut här kommer min kärleksförklaring...
Jag älskar din grönska..
vid vattnet med det djublåa träsk
Du ger mig allt av din skönhet, din ro dina minnen,allt vackert som jag drömt
Jag är rik som får vila mina ögon och mitt huvud i dig
Dom blånade bergen alla öarna, dom blommande fälten.
Jag är rik - Jag älskar dig Holmträsk " Le Magnifik "
Jag har lärt mig att intet oroa mig för kärleken, utan att hedra dess ankomst av hela mitt hjärta
Alice Walker
Vår ! eller Vinter .. eller ??
Jag plockade in denna kvarglömda rosmarin på verandan i morse ! Medans fåglarna bjöd på en morgon konsert i
vår dur...
I Rosendahls trädgård blommar smultronplantorna..
.
Utanför våran port är lökarna på väg upp. Kl är 23.10. Det regnar !
Maken som befinner sig 70 mil uppåt i landet hemma på våran går skickar denna hälsning.
Snöröjt hela dagen för att gårdsplanen skulle bli framkomlig
Där är vintern i verkligen i Sverige !
Det är väldiga kontraster..och det är inte underligt att man känner sig lite förvirrad !
vår dur...
I Rosendahls trädgård blommar smultronplantorna..
.
Utanför våran port är lökarna på väg upp. Kl är 23.10. Det regnar !
Maken som befinner sig 70 mil uppåt i landet hemma på våran går skickar denna hälsning.
Snöröjt hela dagen för att gårdsplanen skulle bli framkomlig
Där är vintern i verkligen i Sverige !
Det är väldiga kontraster..och det är inte underligt att man känner sig lite förvirrad !
MIN BROR OCH JAG ...IGEN
( Det här är ett inlägg som jag publicerat en gång förut, men jag lägger upp det igen, av den enkla anledningen att det är ett kärt minne för mig.)
Jag skulle ha lagt musik i bakgrunden till detta inlägg men jag är inte klokare än så här...det gick inte.
Så ni får tänka er Dan Anderssons " Gunnar Vägman "....
På mitt skrivbord står en värdefull bild. En bild av min bror och jag. Han är 3 och jag har precis lärt mig gå.
När vi var små fanns det inga dagis och fritidsverksamheter att skicka barnen till. Jämnåriga fanns det inte många av på byn och dom som fanns , fanns på andra sidan sjön.
Så min bror var min bundsförvant och bästa kompis.
Det var nog inte alla gånger han tyckte att det var värdens roligaste att dra på sin lillasyster, men jag minns inte att det var något problem heller.
Det var väl då om jag snodde hans keps som han vaktade noga som sin käraste ägodel som han kunde bli lite arg.
" gamm ful mössa " kallade han den.
I bland smet jag upp till grannarna för att tigga kakor, och godis och han fick alltid den trista uppgiften att hämta hem mig, och det har jag förstått var inte det lättaste. Jag både bet och klöstes.
Lilla timida britten var ett litet busfrö när hon var liten...fick jag inge kakor hos grannarna så sa jag " Tack för kaffe å brö...kiss i .........å adjö..!
Så småningom fick vi varsin cykel. Min bror ordnade med motorljud till cyklarna. Han tog kartong papp vek den och satte in det i cykelekrarna, då smattrade det så mysigt när vi cycklade.
Vi lekte " Bensinmack ". Jag hade shell och han hade BP
Ibland smet han iväg för att göra något kul med farfar och då var jag sååååå avundsjuk.
När han kom upp i moppeåldern höll vi fortfarande i hop. Jag fick följa med bak på mopeden och jag kan än idag minnas den speciella doften från avgas och kyla på hösten när vi var ute och åkte...
När han blev 18 år tog han sitt körkort och skaffade bil, och fick jag överta hans trimmade moped. Vilken lycka !
Det var den moped som jag för övrigt krockade med en ko.
Jag körde rätt in i kossans mage och flög i en vid båge över både henne och hennes vänninor och hamnade i diket med moppen över mig.
Jo det gick bra med både kossan , moppen och mig.
En liten reflektion Kossan var av märket SRB och gick under det något märkliga konamnet " 100 Cecilia ".
Min brors första bil var en Amazon 58 Röd...
Jag minns att jag stickade en pläd i rutor till baksätet på den bilen
Han hade en Blaupunkt bilstereo ...det var bra...det skulle man ha. Men oj vilka kasset band han hade och vilken musiksmak ...
Jag vet inte om det är fördomar eller ?? här nere säger man att norrlännigar älskar dansbandsmusik...?
Då spelade man i alla fall 
ja ljuvliga ungdom dig har jag kvar som bär mig i minnet på äldre dar...
Det kanske man inte tyckte då men i dag tänker man tillbaka på sin ungdoms tid, som bekymmerslös och sorgfri..
Jag tänker på det i bland alla minnen som jag gömt i hjärtats vrå...minnen som ingen kan förändra eller ta ifrån mig..
Januari 2008 i Sverige i verkligheten
Holmträsk 1/1 2008
Karlstad 25/1 2008
Karlstad 26/ 1 2008
Adelsö 28 / 1 2008
Stockholm Vasastan 31 / 1 2008
En väldigt konstig januari är strax till ända. Inte många utav mina månadsbilder talar om vinter och januari.
I dag har jag lite snabbt av verkat tandläkaren. I måndags på väg ut till Adelsö bet jag av en bit av en lagning på en tand. Den följde med kolan ner i magen, så nu är man väl blyförgiftad också.
Nåväl det får gå på den allmänna konkursen..hihhi.
Numera har jag kommit över min tandläkarskräck efter att jag börjat hos ett underbart gäng på cityakuten vid st Eriksplan.
Jag är så van attt det gör ont så lite smärta mer eller mindre kan jag ta..det som gör ondast hos tandläkaren det är väl egentligen notan. Konstigt att det ska behöva kosta så mycket.
Men livet är vackert ! vädret är underbart , solen skiner. Jag ska möta upp min man och min hund. Vi ska åka ut på lite uppdrag. Kanske blir det en långpromenad vid stora skuggan. I kväll tänkte vi " Kokona " lite här hemma. Sätta upp en hylla , byta en lampa, sänka tvn och lite småpyssel.
Jag vill önska er alla en Glad Torsdag !
Grönt i Holmträsk
En vänlig grönskas rika dräkt....om 4 kanske 5 månader...
Godnatt små vågor som kluckat....
långa ljusa norlandsnatten...
Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft,
ty dagen den är din!
Bärga skörden in !
Hittade ett så fint foto på min mor och far så jag var tvungen att sätta in det.
Ser ni så slätstruket förkläde mamma har , och pappa skjorta och slips !
Det ser ju ut som rena idyllen va.
När jag var liten och växte upp var ju gården och byn full av liv. I nästan alla hushåll fanns det djur. Vi hade kor, en häst , kalvar, grisar, höns, och när mor och far var nygifta fanns det får på gården också.
Byn blommstrade. Varje morgon kom en skolbuss och hämtade oss till byskolan två mil längre bort. Mjölkbilen kom och plockade upp mjölkhinkarna. Det gick timmerbilar runt trakterna. I grannbyn en mil bort fanns det två affärer och när de så småningom försvann kom det en matvarubuss på torsdagskvällarna.
Och framför allt det fanns bofasta i alla gårdarna. Så det lyste i alla fönster
Man anordnade syjuntor och vi hade byfester som jag skrivit om i tidigare inlägg. Det fanns jobb inne i tätorten Åsele, så många pendlade dom fyra milen.
I det lilla kapellet anordnades gudstjänster ibland, och runt jul så gick vi ungar runt byn och lussade.
Vi var en handfull barn på byn, som hade sällskap av varandra. Vi gick på barnmöten och lekte tillsammans i snön på vintern.
När det var fettisdag så hade vi skollov och vi gjorde skidutflykter, många gånger till pappa som jobbade i skogen.
Då hade vi chocklad i termos, smörgås och semlor med och vi gjorde upp eld och grillade korv om det fanns tillgång till skogskoja.
I dag så finns det 10 året runt bofasta på byn. De flesta hus står tomma vintertid. På sommaren däremot så blomstrar byn igen, och man kan nästan känna historiens vingslag.
Jag vill ju gärna tro på att norrland ska få en andra chans, inte bara för att vi har gården däruppe nu och kanske skulle önska att man kunde bo och leva där.
Inte bara därför utan för att jag tror att människan mår bättre av att bo nära naturen och inte hopträngda i stora städer.
Tänk så mycket outnyttjade resureser som vi kunde ta till vara på om vi utnyttjade hela vårt avlånga land, och inte stängde gränsen för norrland som man nästan gör idag.
Jag började inslaget med att prata om idyll. Visst var det så, men det var nog inte bara idyll heller.
Ingenting får man gratis. Att leva och bo som mina föräldrar gjorde tarvar kraft och energi.
Och min far var ganska slut i sin kropp och i sina leder efter ett långt livs hårt arbete. Men jag vet att han skulle aldrig ha blivit lycklig av att sitta instängd på någon fabrik.
DET skulle ha brutit ner honom om något.
Men jag kan inte låte bli att undra över varför det inte kan löna sig för sverige som varit ett jordbruksland från första början att återgå till det och ta vara på det vi har i stället för att importera det som vi idag gör.
En stilla undran från en liten obetydlig människa i sammanhanget.
PS : föresten så såg jag just att det är fullmåne...för en häxa som jag är det fullständigt meningslöst att gå och lägga sig då....
Ser ni så slätstruket förkläde mamma har , och pappa skjorta och slips !
Det ser ju ut som rena idyllen va.
När jag var liten och växte upp var ju gården och byn full av liv. I nästan alla hushåll fanns det djur. Vi hade kor, en häst , kalvar, grisar, höns, och när mor och far var nygifta fanns det får på gården också.
Byn blommstrade. Varje morgon kom en skolbuss och hämtade oss till byskolan två mil längre bort. Mjölkbilen kom och plockade upp mjölkhinkarna. Det gick timmerbilar runt trakterna. I grannbyn en mil bort fanns det två affärer och när de så småningom försvann kom det en matvarubuss på torsdagskvällarna.
Och framför allt det fanns bofasta i alla gårdarna. Så det lyste i alla fönster
Man anordnade syjuntor och vi hade byfester som jag skrivit om i tidigare inlägg. Det fanns jobb inne i tätorten Åsele, så många pendlade dom fyra milen.
I det lilla kapellet anordnades gudstjänster ibland, och runt jul så gick vi ungar runt byn och lussade.
Vi var en handfull barn på byn, som hade sällskap av varandra. Vi gick på barnmöten och lekte tillsammans i snön på vintern.
När det var fettisdag så hade vi skollov och vi gjorde skidutflykter, många gånger till pappa som jobbade i skogen.
Då hade vi chocklad i termos, smörgås och semlor med och vi gjorde upp eld och grillade korv om det fanns tillgång till skogskoja.
I dag så finns det 10 året runt bofasta på byn. De flesta hus står tomma vintertid. På sommaren däremot så blomstrar byn igen, och man kan nästan känna historiens vingslag.
Jag vill ju gärna tro på att norrland ska få en andra chans, inte bara för att vi har gården däruppe nu och kanske skulle önska att man kunde bo och leva där.
Inte bara därför utan för att jag tror att människan mår bättre av att bo nära naturen och inte hopträngda i stora städer.
Tänk så mycket outnyttjade resureser som vi kunde ta till vara på om vi utnyttjade hela vårt avlånga land, och inte stängde gränsen för norrland som man nästan gör idag.
Jag började inslaget med att prata om idyll. Visst var det så, men det var nog inte bara idyll heller.
Ingenting får man gratis. Att leva och bo som mina föräldrar gjorde tarvar kraft och energi.
Och min far var ganska slut i sin kropp och i sina leder efter ett långt livs hårt arbete. Men jag vet att han skulle aldrig ha blivit lycklig av att sitta instängd på någon fabrik.
DET skulle ha brutit ner honom om något.
Men jag kan inte låte bli att undra över varför det inte kan löna sig för sverige som varit ett jordbruksland från första början att återgå till det och ta vara på det vi har i stället för att importera det som vi idag gör.
En stilla undran från en liten obetydlig människa i sammanhanget.
PS : föresten så såg jag just att det är fullmåne...för en häxa som jag är det fullständigt meningslöst att gå och lägga sig då....
En kraftens karl !
Jag har i tidigare inlägg skrivit om min Farmor och min Farfar...jag tänkte fortsätta på den berättelsen.
Kanske inte intressant för så många andra än de som kände farmor och farfar, men jag skriver för de som vill läsa...
Farfar var en sju särdelens karl, en riktig karlakarl, en KRAFTKARL...
Alldelens outröttlig och synnerligen oumbärlig för sin familj.
På somrarna när det var slåttana så jobbade han på från tidiga morgon till sena kvällen. Han var alltid först uppe efter dom vilopauser vi hade " NÄ..det här är inge roligt nu jobbar vi " sa han. Han kunde bära en hel Hässja själv och med sina jätte stora händer så tog han den lilla roddbåten över sjön med bara ett par roddtag ( tyckte man )
På den tiden hade vi korna på mina kusiners ö och där slog vi även höet.
Och för att komma över dit med traktor och kärra så behövdes det en färja. Där kom Farfar än en gång in i bilden och snickrade färjan.
Det ser ju i dagsläget inte så värst säkert ut, men på denna färja så fraktades både kor , traktorer, hölass, människor och bilar.
På bilden ser man farfar i färd med att färja över farmor till " Holmen " och årets midsommarkonferans.
Farfar var alltid med när jag var liten. Alla dom utflykter som vi gjorde på söndagarna.
In i pappas lilla Saab. Hela familjen och så farmor och farfar, campingbord , stolar, mat korg och filt.
I dag när så många barn knappast har någon kontakt med sina mor och farföräldrar så kan jag känna en så stor tacksamhet att vi hade förmånen att få växa upp så nära farfars. Dom bodde ju på samma gård och vi levde tätt tätt.
Naturligtvis fanns där en del bekymmer och problem med det också.
Mamma var inte alltid glad åt att vi av Farfar ofta fick det som mor och far sa nej till, och ibland så tror jag hon tyckte att farmor kanske la sig i lite väl mycket om hur saker och ting skulle skötas.
Men i det stora hela var det en idyll att leva som vi gjorde. Att få växa upp tre generationer...
Min Mor , min Farmor och min Bror.
Farfar dog när han var 87 år, men ända fram till dess att han bröt sitt ben fortsatte han att vara just den kraftkarl som jag minns honom.
Han sprang tex på styltor den dagen han fyllde 80 år...
Jag saknar dom...Ännu idag trots att så många många år har gått så känner jag en så stor längtan efter dom ibland så mitt hjärta värker..
Men djupt inne i mitt hjärta har jag sparat så många fina varma minnen av min Farmor och Farfar och dom minnena bär jag med mig vart jag än går.
Kanske inte intressant för så många andra än de som kände farmor och farfar, men jag skriver för de som vill läsa...
Farfar var en sju särdelens karl, en riktig karlakarl, en KRAFTKARL...
Alldelens outröttlig och synnerligen oumbärlig för sin familj.
På somrarna när det var slåttana så jobbade han på från tidiga morgon till sena kvällen. Han var alltid först uppe efter dom vilopauser vi hade " NÄ..det här är inge roligt nu jobbar vi " sa han. Han kunde bära en hel Hässja själv och med sina jätte stora händer så tog han den lilla roddbåten över sjön med bara ett par roddtag ( tyckte man )
På den tiden hade vi korna på mina kusiners ö och där slog vi även höet.
Och för att komma över dit med traktor och kärra så behövdes det en färja. Där kom Farfar än en gång in i bilden och snickrade färjan.
Det ser ju i dagsläget inte så värst säkert ut, men på denna färja så fraktades både kor , traktorer, hölass, människor och bilar.
På bilden ser man farfar i färd med att färja över farmor till " Holmen " och årets midsommarkonferans.
Farfar var alltid med när jag var liten. Alla dom utflykter som vi gjorde på söndagarna.
In i pappas lilla Saab. Hela familjen och så farmor och farfar, campingbord , stolar, mat korg och filt.
I dag när så många barn knappast har någon kontakt med sina mor och farföräldrar så kan jag känna en så stor tacksamhet att vi hade förmånen att få växa upp så nära farfars. Dom bodde ju på samma gård och vi levde tätt tätt.
Naturligtvis fanns där en del bekymmer och problem med det också.
Mamma var inte alltid glad åt att vi av Farfar ofta fick det som mor och far sa nej till, och ibland så tror jag hon tyckte att farmor kanske la sig i lite väl mycket om hur saker och ting skulle skötas.
Men i det stora hela var det en idyll att leva som vi gjorde. Att få växa upp tre generationer...
Min Mor , min Farmor och min Bror.
Farfar dog när han var 87 år, men ända fram till dess att han bröt sitt ben fortsatte han att vara just den kraftkarl som jag minns honom.
Han sprang tex på styltor den dagen han fyllde 80 år...
Jag saknar dom...Ännu idag trots att så många många år har gått så känner jag en så stor längtan efter dom ibland så mitt hjärta värker..
Men djupt inne i mitt hjärta har jag sparat så många fina varma minnen av min Farmor och Farfar och dom minnena bär jag med mig vart jag än går.
Snart så kommer åter ljusa tider...
I dag har det varit mörkt hela dagen....igen !
Det är stora kontraster att komma från Norrlands torra härliga knastrande snö till regn och slask och sannerligen gråväder.
Min kropp protesterar högljutt.
Det är mycket att ta itu med när man varit borta, men jag blir mest liggande i dag.
En del saker kan jag uträtta via telefon och internet...Tack för det Televerket !!!!
I morgon är det både smärtklinik, rehab arbetsförm och El doktore...
Jag längtar efter sommar och sol och inget kan symbolisera det bättre än såpaskurade trasmattor på bryggan, och så naturligtvis min sommarbil "BENNY" som är vinterparkerad där uppe.
Men det blir ljusare för varje dag och snart kommer solen för att börja värma oss stackars frusna nordbor
HÅLL UT !
sista dagen...för nu
I dag är det sista dagen i vårat lilla vinterparadis för denna gången.
I morgon bär det av tillbaka till Stockholm och verkligheten mitt i livet.
Som alltid är det med blandade känslor jag lämnar. jag kunde mycket väl ha tänkt mig att stanna kvar häruppe ett par månader nu av många olika anledningar, men det fungerar inte riktigt så...
Fågelföråden är påfyllda så förhoppningsvis klarar dom sig ett par veckor i alla fall, sen får dom väl flytta vidare ett tag upp till grannen.
För pappa var det viktigt att fåglarna hade mat, han hälsade dom varje morgon när han vaknade.
Gården är plogad..så länge det nu varar. För tillfället så har det slutat snöa.
Allt har sin tid...
Vi har börjat måla panelen i hall och trapphus
nästa gång ska spegeldörrarna slipas och målas
trappen ska slipas trären ev målas ?
köket har det tillkommit en bänk
spots över bardelen som ska kläs in
Taket i "kammaren" som ska bli matrum måste läggas
nya väggar ska på
i vardagsrum/ tv rum har det inte hänt så mycket ännu.
Kanske inte så roligt och intressant att se för många bloggare men jag lägger in bilderna för jag vet att det finns vänner och släktingar som vill se...
MEET ME IN STOCKHOLM !
I morgon bär det av tillbaka till Stockholm och verkligheten mitt i livet.
Som alltid är det med blandade känslor jag lämnar. jag kunde mycket väl ha tänkt mig att stanna kvar häruppe ett par månader nu av många olika anledningar, men det fungerar inte riktigt så...
Fågelföråden är påfyllda så förhoppningsvis klarar dom sig ett par veckor i alla fall, sen får dom väl flytta vidare ett tag upp till grannen.
För pappa var det viktigt att fåglarna hade mat, han hälsade dom varje morgon när han vaknade.
Gården är plogad..så länge det nu varar. För tillfället så har det slutat snöa.
Allt har sin tid...
Vi har börjat måla panelen i hall och trapphus
nästa gång ska spegeldörrarna slipas och målas
trappen ska slipas trären ev målas ?
köket har det tillkommit en bänk
spots över bardelen som ska kläs in
Taket i "kammaren" som ska bli matrum måste läggas
nya väggar ska på
i vardagsrum/ tv rum har det inte hänt så mycket ännu.
Kanske inte så roligt och intressant att se för många bloggare men jag lägger in bilderna för jag vet att det finns vänner och släktingar som vill se...
MEET ME IN STOCKHOLM !
Hör hur det stormar där ute...
En stormig dag, både inne och ute.
Plogbilen har gett upp och maken fick ta på sig grov stället ch ge sig ut och ploga. Det vräker ner snö.
Vi har varit hos min Farbror och ätit middag i kväll trevligt och gott.
det stormar så det viner i knutarna. Moffi ät väldigt tveksam till hur han ska göra med kvällspinken.
Nyss när jag försökte föreslå att vi skulle gå ut så tvärnitade han på bron och sprang in igen, Väderleken passade inte en kung.
En alldelens vanlig dag i Holmträsk, men ändå inte.
Tungt över mig vilar i kväll ändå vissheten om ett mörkt besked...
Plogbilen har gett upp och maken fick ta på sig grov stället ch ge sig ut och ploga. Det vräker ner snö.
Vi har varit hos min Farbror och ätit middag i kväll trevligt och gott.
det stormar så det viner i knutarna. Moffi ät väldigt tveksam till hur han ska göra med kvällspinken.
Nyss när jag försökte föreslå att vi skulle gå ut så tvärnitade han på bron och sprang in igen, Väderleken passade inte en kung.
En alldelens vanlig dag i Holmträsk, men ändå inte.
Tungt över mig vilar i kväll ändå vissheten om ett mörkt besked...
Vita vidder....
Jag har ett annat paradis....
vita vidder, gnistrande skare...
snö som syns så långt man kan se...
Jag har knappt sovit någonting alls dom senaste dygnen, känner mig som en urvriden gammal disktrasa, men efter en underbar vinterpromenad , en fantastisk nyårskonsert från Wien, och därtill en liten god smörgås ska jag försöka komma till ro en stund här i vårat vinterparadis.
Jag hoppas att ni alla som läser min blogg har den allra bästa av nyårsdagar.
vita vidder, gnistrande skare...
snö som syns så långt man kan se...
Jag har knappt sovit någonting alls dom senaste dygnen, känner mig som en urvriden gammal disktrasa, men efter en underbar vinterpromenad , en fantastisk nyårskonsert från Wien, och därtill en liten god smörgås ska jag försöka komma till ro en stund här i vårat vinterparadis.
Jag hoppas att ni alla som läser min blogg har den allra bästa av nyårsdagar.
Nåt riktigt fint till dig
Jag drömmer om en jul...Hemma . Där vintergatan slår sin ro, över tysta skogar
och röda logar vid sjön vid en frusen mo...
Fint och pyntat är varje hus...ja jag längtar till en barndoms jul.
Jag kommer hem igen...i alla fall i mina drömmar
vi som inte skulle köpa några julklappar....Han är hopplös min darling...
Så nu ska jag ge mig ut i julhysterin och se om jag kan hitta....
Nåt riktigt fint till dig
Ingeborg
Jag har i ett tidigare inlägg i sommar där jag skrev om min barndomsby berättat om min kusins sommarö, om alla underbara somrar på " Holmen " och i lite korta ordalag om hans mamma ...min faster Bojjan.
Vill stanna en stund vid henne i kväll.
Hon var en viktig människa i mitt liv när jag växte upp. Kanske har jag inte riktigt förstått HUR viktigt förrän i vuxen ålder.
Om jag ska beskriva henne med bara ett par ord så måste det bli. Omsorg...kärlek...tröst
Det finns så mycket man kan säga om en människa som man inser har haft en stor betydelse i ens liv, och små och futtiga blir orden när man försöker beskriva känslan.
Min faster har en stark gudstro. En sådan tro som åtminstonde jag önskar ibland att jag hade. En avundsvärd känsla att bära på. Känslan av att en stor, en större makt styr över oss, och kan hjälpa oss när vi är i nöd.
Oavsett vad jag tror och hur jag tror så vet jag att hon många många gånger känt när jag haft det svårt, hur hon vid ett enkelt litet telefonsamtal talat om för mig att "jag vet hur du har det men det kommer att ordna sig ..."
och så har det gjort.
När min mamma för snart 14 år sen drabbades av en anerysm...( ett pulsåderbråck i hjärnan ) så har hon berättat att hon vaknade tidigt den morgonen, kände en stor oro och kände att hon ville be till sin gud för mig.
Sedan bara någon halvtimme efter att min far ringt mig och berättat vad som hänt och jag satt och väntade på att få en flygbiljett upp till norrland bekräftad så ringde hon mig och sa...jag har haft dig i mina tankar hela morgonen.
"Jag vill bara säga att du ska vara lugn, du kommer att få den kraft du behöver men jag vet inte vad det handlar om."
Det ordnade sig för min mamma den gången!
Skulle kunna berätta många sådan tillfällen när min faster "bojjan" ingripit med sina "böner"
Svårt att greppa och svårt att tro...men ett vet jag och det är att hennes kärlek och hennes omsorg om mig har följt med genom livet. I dag när jag ser henne , fina lilla faster som närmar sig de 80 levnadsåren, så tänker jag att det verkligen stämmer det som Stefan Einhorn säger att
" En enda människa kan göra en stor skillnad i en annan människas liv "
Väntar vid min " Mila "
I dag har jag väntat, inte vid min Mila precis, men väl vid telefonen.
Jag har inte väntat på en kvinna från " färdvägar vida "
men på ett samtal från sjukhuset där mamma opererats.
När den skälvande signalen äntligen kom vid 19 tiden ikväll...
" Välkommen du som väntats i min ensamma dag "
En röst i telefonen hade besked om..
" den kära den käraste med ögon blå"...min mamma...
Operationen är över..Läget är stabilt !
Kall och smällfri full med snö...
När vi växte upp i Holmträsk så minns jag särskilt en julbonad som suttit på samma ställe varje jul så långt tillbaka som jag kan minnas.
Jag brukade säga till mamma att det blir ingen riktigt jul förrän "Tomten vid ladan" är på plats.
Förra julen hittade jag en likadan i en affär i Gamla stan... Gissa min Lycka ?
Har ju planerat att åka upp till min mamma i slutet på nästa vecka och hjälpa henne lite i hennes konvalecent, efter den operation hon ska göra.
Har hittat jättefina gardiner till hennes kök och en fin liten gran med kulor och belysning. Hon åker bort till min syster över juldagarna men roligt ändå att få göra julmysigt hos henne.
Tänkte ta bussen direkt till Åsele, men nu har min snälle man kommit på att vi åker tillsammans. Han tar med sig "kontoret " så kan han dels jobba lite administrativt, och förhoppningsvis få en del gjort med renoveringen också.
Det är bara drygt 4 mil mellan gården och mamma så jag kan åka lite emellan.
Med tanke på att vi planerar att fira nyår på gården så känns det underbart att komma dit en sväng redan nu och förbereda lite.
Kanske kommer golvet i köket på plats också.
Tänk att få fira en nyår i Holmträsk. Det var länge sedan..Blir nästan lite upprymnd som ett barn när jag tänker på det.
På jul brukar alla våra anställda ta ledigt så " direktören" brukar få den stora äran att ge sig iväg ut själv och köra så det blir på det viset inte så mycket ståhej runt julaftons firandet här.
I år blir det nog till och med så att jag blir alldelens ensam under ett par timmar på julafton men det har jag varit många jular, och jag ska säga att det bekymrar mig inte det minsta...
Det finns så många ofrivilligt ensamma som man kan glädja en sådan kväll...
Men sedan drar vi till norr för att fira nyår och fira mamsen som fyller år och jag ser fram emot det MYCKET !
Hela den miljön på gården andas jul och nyår, kallt gnistrande stjärnor och knarrande snö...vi kan sätta belysning i silvergranen på gräsmattan som pappa planterade en gång, vi kan göra gammeldags marschaller och gissa vad som ska sitta på samma plats som den suttit i så många lyckliga barndomsjular.....Jo Tomten !
Och när klockan slår tolv ska jag stå ute på gården titta upp på alla gnistrande stjärnor och önska......i år är det lätt så lätt att önska.
En önskan om frid och fred om hälsa och kärlek !...
Och Stackars lilla Moffi som vi brukar få droga på nyårsafton för att han är så rädd för nyårssmällarna ska fira en smällfri och glad nyår.
Ögonblick
I det ena ögonblicket är jag så nära dig - Jag är kvällsolen
du är det mörka havet som ska omsluta mig.
I det andra ögonblicket är jag så fjärran dig - jag flyr på vilda hästar
och du står där blott med ditt inre lugn och en repstump i handen.
Jag ber dig ! fånga in mina hästar - bind dom i din lugna trädgård.
