PyroBritt

Är det någon mer än jag som tror att dessa tapeter kommer att bli såååå rätt i vårat sovrum på gården.

Med det vita virkade " farmoröverkastet " och spetsgardinerna, å det stora gamla linneskåpet. och pigtittaren som ska målas vitt..?









å så söker jag efter en gammal öronlappsfåtölj...en sån som mina föräldrar hade en gång...vit eller röd...?????



Jag har hela huvudet fullt med gamla romantiska saker att pimpa sovrummet med...


Jag tror det blir bra ! och det ska bli så roligt att så småningom börja med sovrummet.

Lika roligt som det var att komma upp till gården lika roligt var det att komma hem till Stockholm igen.

Ett sommarstockholm som flödar av sol och visar sig från sin allra bästa sida, och jag inser att helt utan Stockholm kan jag inte va.

Vi har fått ganska mycket uträttat på gården i sommar.
Vårat sista projekt innan vi åkte hem höll på att få mig att sätta hjärtat i halsgropen.
Vi skulle byta säng i vårat sovrum. Den gamla sängen var gammal, trasig och alldelens för stor.
Men den var som sagt trasig så då är det lätt. Ut genom fönstret i tusen bitar...pang liksom

Men in med det nya......NÄ ! går inte. Trappen för smal och sängen för bred.

Fönstervägen då ? Fönstret också för smalt. Så vad gör käre maken då ? Jo han tar bort fönstret i mitten och gör ett stort fönster av 3 små.....och så




...in med det nya.



Men bra blir det nog när det blir klart.

Maken har dom perioder han varit uppe jobbat på bra och projektet går sakta men säkert fram...

Roligaste förbättringen i sommar är nog altanen som fått sig ett lyft både bildligt och bokstavligt. Den höll på att sjunka så den har lyft från marken en bit, sen med lite färg och billiga medel så blev det ett trevligt uterum, och eftersom vi satte in fönsterväggar så sitter man ju där i alla väder....roligt.

Notera vilken deikatess som serveras...Grillad falukorv !  Men som någon värmlänning sa " körv är en underskattad maträtt"

Arbetsrummet / gästrummet får väl duga.....Vad gillar ni mitt pelarbord ? och bordet som mangeln står på är precis hur gammalt som helst.


Som vanligt måste man ju alltid åka när allting är som vackrast...

Det blommar i rabatterna  och jordgubbslandet är snart fullt med jordgubbar. Jag hoppas att lilla mamma kan åka dit och plocka lite . Annars får väl min faster Bojan plocka, för hon kommer med min kusin för att bo i huset ett par dagar.


 

 


Nu dröjer det till i september innan jag kommer upp igen..

Det ligger mycket jobb framför nu, men även långa härliga promenader genom ett  fagert Stockholm, kvällsvandringar, uteserveringar, Vaxholm, kanske en tur med Teskedsgumman, musikfest på Ulriksdals slott....sen ska jag kröna sommaren med att åka till underbara Andalusien och den vita staden Nerja.......


Sagt det förr och jag säger igen.." JAG ÄR LYCKLIGT LOTTAD OCH JAG ÄR TACKSAM FÖR DET VARJE DAG"

I går blev alla födda 1958 firade av sin hemkomun här uppe.

Det var en väldigt trevlig tillställning och en hel dag av "aha" upplevelser och djupdykningar i minnenas arkiv...

Så roligt att träffas, vissa hade jag inte sett på över 20 år..

Vi samlades på hembygdsområdet kl 09.00 för frukost och fotografering, sen åkte vi runt och tittade på bla skolan.


Lunch intog vi på utmärkta " Emmas Kök " som min kusins fru förestår.

Sedan gjorde vi en helt otrolig tidsresa....Vi åkte till en Lanthandel från 1800talet i en liten by som heter Tallsjö....

ASPLUNDA LANTHANDEL




1895-1950. handelsbod och ett lanthandlarhem, där tiden stått stilla.

Vi blev mötta av värdparet tillika ägarna av Asplunda som bjöd på fika i föreningslokalen.
 Visningen av lanthandeln skedde sedan i två grupper. Tyvärr var det foroförbud i både hemmet och lanthandeln så jag kan inte visa några bilder men tro mig när jag säger att det var en stark upplevelse.
Så stark så små tårar av rörelse såg jag rulla utför kinderna på en del.

Allting har stått stilla och allting som var framme var i orginal , t.o.m. taperna på väggarna.


På gården Asplunda i Tallsjö by drevs en speceri- och diversehandel från 1895 till några år inpå 1950-talet.
Till handelsboden kom traktens bönder och säsongsarbetare för att bland annat köpa Amerikanskt fläsk,
kaffe, snus, mjöl, salt och socker. Handlaren sålde dessutom tusentals ton havre, som hästarna utfordrades med.
Förutom basvaror fanns även mer flärdfult utbud av till exempel vin, sidendukar och tapeter.


Kuriosa erbjudande "Köp räls och lok över disk", ty långtgående järnvägsplaner fanns.

Erbjudanden: Ett kvarts kilo Mabou kaffeersättning för 64 öre.



Tallsjö hade sina glansdagar på 1930-talet, med nära 300 invånare under vintrarna.
Skogsarbetare kom till byn för att jobba med skogsavverkningar och flottning. Ruljangsen i handelsboden
var stor. På handelsbodens övre våning bodde handlaren med sin familj. De levde ett kultiverat liv- mitt i
skogsbygden.

Efter en tid av förfall har Asplunda restaurerats. Lanthandeln som övertagits av den förste lanthandlarens
barn- barns- barn , är en kulturhistorisk pärla som vittnar om en expansiv epok i bygden historia.

                                                      Väl värt ett besök.



Efter detta fantastiska besök återvände vi till Samhället och värdshuset för att putsa oss lite inför kvällen

Källarmästare Bay bjöd på... Varmrökt laxsallad....Grön potatis med kalv file...gott ..mycket gott

det blev en kväll i många vänners glad lag...vi var över 80 st som firade 50 år och nyagammla kontakter knöts.

Innan vi efter 02.00 stöp i säng var vi bjudna på en ny 50 årsfest här upp i sept. En " BAL PÅ SLOTTET " för att fira en god vän till mig som fyller, men innan dess ska jag fira min alldelens egna födelsedag.

Ett fantastiskt initiativ av en relativt liten komun.....TACK !

Tänk vad en obetydligt gammal BP dunk kan trigga igång minnet...



I går gick jag in i vårat gamla garage för att leta efter något som Björn behövde.  ( det är ofta så här uppe....jag letar....)

Då såg jag den. BP dunken som min bror köpte bensin i när han hade sin moped.

Och så plötsligt var jag förflyttad 35 år tillbaka i tiden....på grund av en bensindunk !!!

Nostalgi som gör ont...ingenting förblir och varar.....en sorg så smärtsam slår emot mig så jag kan inte värja mig utan går in och gråter...på grund av en gammal bensindunk

Bilder från min systers paradis Bönhamn vid Höga kusten



Syster och Moffi på väg uppåt...


'
Ord är överflödiga



Mysiga " Hilmas Cafe "



Efter att ha tillbringat ett par dagar i surströmmingens förlovade land kan jag inte hålla mig...



Utan bjuder mor på surströmmingskalas i



" Lillstuga "...

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå. Dagar går och kommer, medan jag knogar på. Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär. Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär. 




Sen, så kommer söndan, och då vill våran präst, att jag ska i kyrkan, men då sover jag mest. Prästen kan väl sova hela måndagen men, för en fattig bonddräng, börjar knoget igen.




Så går hela veckan, alla dagar och år. Jag går med min lie, och jag plöjer och sår. Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö. Harvar, gnor och trälar, och till sist ska jag dö.


 

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port. Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort. Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss. Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.




Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit. Jag har sett din strävan och ditt eviga slit. Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här. Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.




Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud. Och sen klär han på mig den mest snövita skrud. Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut. Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.







(Text: Astrid Lindgren)

Nu är det ett tag sen jag skrev.....



Mamma har varit här med mig på gården i ett par dagar. Det har varit underbart roligt och hon har hjälpt mig att skura den lilla stugan, och det var värt mycket,


sen krattade hon en del, och det är alldelens omöjligt för mig att göra, då får jag så ont så det är inte roligt.Så det var oxå värt en förmögenhet




Mamma njöt dels av att få hjälpa till och sen tror jag hon njöt av att få arbeta med kroppen också, när hon kom hem till sig sa hon nästa morgon.." jag har sovit så skönt hela natten behagligt trött....

Vädret har varit si och så här uppe men precis när vi svängde in på gården mamma och jag så kom solen och sen har den lyst och värmt skönt...



Jag har försökt att ta hand om dom prernner jag har och få lite ordning i rabatterna. Här uppe är ju allting så mycket mycket senare.




Om ni undrar varför jag har hö i rabatterna ? det är gräsklipp och det är jättebra näring till blommorna och så kväver det ogräset...inte dekorativt..men bra...



Jag vill inte göra anspråk på att vara någon trädgårdsmästare och inga jämförelser med övriga duktiga bloggare , men det känns ändå så roligt när jag ser att det växer och frodas i mina små....och smörbollarna och lupinerna står i blomm

 
Körsbärsträdet som är nysatt växer och frodas och likaså jordgubbarna och ...hhmmm gräset..


I går blev jag bjuden på middag hos mina gulliga grannar....Rotfruktsgratäng, marinerade revbensspjäll. grillsallad som var underbart god och till efterrätt bjöds det på aprikoser, maränger och grädde.

Det var mumisgt gott...

I dag blev jag av samma granne förärad nybakat tunnbröd.....ni ser det är inte synd om mig inte...

I kväll har jag försökt att " pyra" lite ..men det gick inte så bra...." Elda gräsklipp kan man inte göra Britten " !


Just nu slog storgäddan i viken



I ett inlägg i fjol så skrev jag om hur påtagligt jag kände min fars närvaro här uppe , och hur sorgen och saknade slog sina grepp om mig..

Jag saknar honom varje dag här uppe, tycker mig se honom komma körande med sin vita Toyota, eller se honom komma ut från garaget iklädd den fula gröna jackan som han tyckte så mycket om...sorgen och saknade upphör aldrig, men jag tror att den tar sig nya uttryck, och nu känns den inte lika svår...




I morgon ska jag åka ner till Höga kusten till syster och till " mina " tjejer ett par dagar. Hoppas solen stannar kvar i norr alltid när jag besöker min syster brukar det regna där och nu vill jag se hennes paradis i solsken ...om man får önska

Mamma tillbringade sina första 12 år på gården bakom berget i Kalmsjö.

På bilden är hon ca 4 år och kallades för " lillploppa"...

På den tiden fanns det ingen väg till Kalmsjö utan man fick gå tvärs över berget.

I dag kan man köra ända fram till det som finns kvar av det som en gång var mammas hem. Skogsbolagen har brutit en skogsbil väg för att kunna ta till vara all skog som finns.



I går åkte vi dit jag och mor....

Det finns inte mycket kvar av det som en gång var ett hem, men lång lång tid har gått. Det var på 1800talet som den första stugan byggdes.

Det är framför den som mamma står på den första bilden.




I dag är det bara grunden till huset som finns kvar...Den lilla rostiga mjölksilen hittade jag bredvid och tog hem och planterade en blomma i som ett minne från en svunnen tid.

I huset bodde mamma hennes mor och far och tre bröder på övervåningen i ett rum och kök.
På nedervåningen bodde hennes farmor och farfar, farbror och hushållerska.

När mammas andra bror skulle födas fick man hämta barnmorskan från Åsele .  Hon var så stor och tjock så det var viktigt att hon satt mittt på släden annars skulle den ha tippat när man körde över berget.

Brodern föddes i köket medans mamma och hennes bror satt ute på trappen och väntade.



Tidigt fick mor börja hjälpa till och hon var inte mer än 5-6 år när hon varje dag fick ta hand om sina bröder när mor och far arbetade ute på åker och i skog.

Varje dag gjorde hon pannkakssmet och stekte pannkakor till bröderna och kanske var det på denna spisen som vi såg ?...



I lagårn fanns det 3 svartvita kossor , och mamma drar sig till minnes att dom hette Stjärna,
Molly och Pärla...




"Där var en gång mitt barndomshem " syns mor tänka...En trevlig om än nostalgisk dag.....

Jag oroade mig liiiite för att inte "Benny" skulle starta sen när vi skulle åka hem.
 
Rätt in i skogen, ingen trafik och ingen mottagning på mobilen , då är man ganska strandsatt.  Men lilla Pärlan startar i alla väder, och mor och jag fortsatte hem till gården....

I dag har mamma och jag haft en bra dag tillsammans....återkommer med mera bilder när jag är tillbaka på gården...

men...

Mamma har handlat kläder som hon inte gjort på länge...

En röd blommig jättesnygg klänning med knytskärp i den mjukaste bomull.

En blå och vit prickig kjol som satt som en smäck på henne

och en ljusgul topp med vackra broderier, och en vit kofta..
 


mamma som gått ner en del i vikt var vacker som en sommar dag och strålade som solen som vi inte sett på ett tag men som man minns...


Jag vet inte vem som var gladast   ...  Jag eller Mamma.

Och dessutom så var det halva priset på alltihopa....

Min man följde med grannen för att mata fiskarna som man planterat och kom glad i hågen hem och medelade att han varit på Östersjön !

NÄÄ gubben ! sa jag,,.....du har nog varit i " YSTANSJÖN "   jaha ! sa han men det betyder väl Östersjön.....?....jaa det kan man ju tycka..



Sen medelade han även glad lika glad att han skulle gå och se " Mannesbetsänga "........

Min man är så gullig när han försöker sig på att prata som man gör här uppe. Det är inte så många som begriper vad han säger då....och han begriper inte så mycket heller , när gubbarna här uppe pratar på sin bredaste dialekt..

Nåja... ! " mannesbetesänga" .det betyder i alla fall de hektar skog vi har och där hade farfar sina kor för länge sen tillbaka i tiden om jag förstått saken rätt...

Vi ska gå upp dit och titta någon dag, när älsklingen kommer tillbaka igen.


Jag tar en morgonpromenad med moffi och tittar på det nybyggda huset ute på " Lappudden ".

Ett jättefint hus på ännu en fin plats här i Holmträsket...

På väg tillbaka stannar jag till hos grannfrun , som generöst överöser mig med sommarplant som hon odlat...Tagetes jättefina små penseer, vita fina blommor som jag glömt namnet på....TACK ! kära grannen.

Överhuvudtaget är det så roligt här uppe , för man känner sig så välkommen av alla.
De som bor här uppe tycker det är såå roligt när det blir folk i dom tomma stugorna,  och  gör allt för att vi ska trivas.

Sen fick jag till min stora glädje höra att ett tomt hus är sålt och där ska ett par flytta in för att bo permanent...SÅ SÅ ROLIGT....

Här behöver man inte bli utan arbete...för dom som orkar och vill finns hur mycket som helst att göra...

Köket börjar bli färdigt..








I matrummet har tapeten kommit upp---synd bara att bilden inte visar hur det skimmrar i ljustet av satintapeten.



Väggen in mot tv rumet ska målas "som sand " sen ska tak och lister på.






Här sitter jag och tar mig nåt gott att dricka..




Här vid min fars gamla skrivbord bloggar jag och arbetar ibland....ser ni den kitchiga mattan på golvet som är så ful så jag har börjat tycka om den,  och ska låta den vara kvar...



Här vilar jag , lyssnar på sommar i P1..läser goda böcker när det regnar , njuter av den underbara utsikten och förhoppningsvis sover en och annan middagslur.....I AM BLESSED

Här komer en trött liten hälsning från en trött liten Pyro...


Det har varit intensiva dagar ett tag.

I kväll är jag trött ända in till bristningsgränsen, men jag vill ända skicka en liten hälsning till alla som läser min blogg.

Tack för alla så gulliga och rara omtänksamma kommentarer...det värmer och gläder mig.

Modemet här uppe är inte det snabbaste så det blir inte så många bloggprommisar men jag tänker på er alla och hoppas ni mår bra, kommer med mera bilder snart...


Just i Kväll regnar det och myggen är inte nådig, men Holmträsket ligger spegelblank som ett nybonat golv.
Björkarna har slagit ut... Jordgubbslandet blommar , det blommar i mina rabatter.
Älskling har gjort en liten fontän på gräsmattan, och kryddväxterna prunkar.

I matrummet är det nu klart för att tapetsera , maken ska ge sig på det i morgon.

På tisdag ska Benny ( min bil ) besiktas...och jaa moffi som var på väg att bli sjuk mår bra igen....

VÄL DEN GYLLNE REGELN MINNS ATT VÄRDERA DET SOM FINNS; OCH INTE DET SOM FATTAS...








när bilderna tas är klockan 23.45....

När jag ringer till min kära " faster Bojan " så säger hon ofta " men du är inte feg du "...

och då menar hon att hon tänkt på mig...



Ett talesätt som man inte så ofta hör, men hon säger det, och ofta ofta när jag ringer henne så säger hon det.

Det är inte dåligt det att ha en kär gammal faster som ofta tänker på en.

Jag har i ett tidigare inlägg skrivit och berättat om henne. Hur empatisk och känslig hon är. Hon har sina känslosprötar ute och känner av hur man har det och hur man mår.
Hon har sin tro och hon tror på  gud,  och hon tror att gud svarar på hennes bön , och därför ber hon ofta ofta för oss när vi har det svårt och står inför små som stora problem.

Tankeöverföring har man talat om förut här, och om detta är någon form av tankeöverföring det vet inte jag ....men jag vet att oavsett hur,  och vad jag tror så känns det skönt att vara innesluten ien sådan stor och omtänksam kärlek...Hon månar inte bara om mig utan om hela min familj ja till och med lille Moffi omsluter hon i sin omsorg och bön, och jag är oerhört tacksam över att vara innesluten under hennes vingar....det känns stort....

Tack Faster Bojjan för vad du betyder för mig !

Det här är skolan i Holmträsk där min far gick och lärde sig läsa.

Pappa gick i skolan mellan 1936 - 42, och man var 11 st i klassen . I samma lokal var det dock 3 paralellklasser så den lilla lokalen måste ha varit full av elever.

På den tiden var det ett annat liv i den lilla byn...
24 familjer, 155 människor,  55 mjölkkor och 17 hästar, och under en period fanns det även 2 affärer på byn.

En handlare skänkte en gång fläsk så man fick koka ärtsoppa till eleverna, men fläsket var surt, och när en elev påpekade detta fick han en snyting och så blev det också den enda gången man blev serverad skolmat.

Det var till att ha ett smörgåspaket och en mjölkflaska med sig.

1936 kom den 3e bilen till byn och jag vet att min far spekulerat i om det var för att eleverna inte skulle bli distraherade av bilarna som man inte hade några förnster mot vägen i skolsalen.




Vägen i Holmträsk var på den tiden smal och att möta en annan bil gick med nöd och näppe.
Lärarinnan som hade den ena bilen fick möte av en herre som körde ganska fort, hon hade rutan nervevad och armen utanför, vilket resulterade i att hon slog sönder armen och blev sjuk för en lång tid.

Så kom en ny lärarinna till byn, som inte alltid var pedagogisk och rättvis.( för övrigt den första lärarinnan med långbyxor )
Det berättas om en gång när 2 st skolböcker blivit förstörda. Fröken ville veta vem den skyldige var, men eftersom ingen ville ta på sig skulden bestämmde sig fröken för att det stod mellan 2 pojkar och klasskamraterna fick helt enkelt rösta om vem som var den skyldige.

En klasskamrat till min Far har berättat för mig att hans far hade problem med att uttala ordet  fjäder..sa istället fräder..
för varje gång som han sa fel så fick han ett slag över fingrarna med pekpinnen.

När man sedemera renoverade skolan så hittade man märken i en skolbänk som man tror var just dom slagen.




På den tiden och ända fram till 60 talet så hade man timmer flottning på byn, och barnen på den tiden roade sig med att springa på timmerstockar.

En gång ramlade en kamrat i , fröken som  hade sin lägenhet på övervåningen i skolan fick sätta på honom damkläder eftersom det var det enda hon hade, och man kan tänka sig den pojkens mamma förvånade min när han kom hem från skolan den dagen iklädd damkläder.

Jag gissar att vattnet borde ha varit hyfsat kallt...




Kallkällsforsen....eller som vi på norrländska säger " kallkällsfarsen "




Här har man i många år plockat liljekonvaljer, och många är dom gånger som jag följde med pappa hit kvällen innan midsommarafton för att plocka konvaljer till mamma.

Våren har kommit olika långt...

Jag längtar upp till gården, det har jag sagt förr och jag säger det igen när jag ser bilderna som älskling skickat mig.

Så här såg det ut  pingstafton på gården



Isen närmar sig bryggan




fågelhuset ser lite felplacerat ut nu...



Isen snart i land



Hoppsan ! vad hände med bryggan nu......






Pyrobritts eldplats har tinat fram



Underbara Holmträsket är isfritt....



Vårnatt på gården

Dessa bilder om våren i Holmträsk rör vid spröda strängar inom mig....underbart att följa det som händer i naturen så nära och påtaglig.

Jag minns min barndom så påtagligt, jag minns doften av jord och mylla när man ser vintern ge vika.

Jag minns ljuset dom långa vårkvällarna med den klara höga luften.
Jag kan se min pappa framför mig i färd med att förbereda sig för vårbruket...

En saknad efter en tid som en gång var sprider sig inom mig och jag vill gråta av rörelse när jag tänker på mina strävsamma föräldrar och deras tid på gården med sorg och glädje, med möda kamp och hårt arbete, men framför allt med glädjen över att få bo så nära naturen .

Det är en förmån för mig att få ha gården kvar och när det är möjligt leva  och bo på den plats där som barn jag lekte och jag hoppas jag kan förvalta det väl och så som min pappa skulle velat....

I dag har vi tagit in en ny miljöbil i firman.
'
Avrustat en dieselbil och straipat en ny Etanolbil

Det känns bra...även om etanol bilar inte är det mest ultimata för miljön så är det i dagsläget ett bättre alternativ än diesel och bensin.

Vi måste alla dra vårt strå till stacken för en bättre miljö för våra efterkommande. 


Under tiden som jag väntade på maken i garaget i Sundbyberg tog " jyckobert" och jag en promenad runt Lötsjön.

Det är alltid trevligt med promenader där...och det tycker Moffi också som gärna retar pippisarna liiiiite ( betänk att bilderna är tagna  ca 4 km från Hötorget )



Till min glädje upptäckte jag att mina favoriter konvaljerna blommar snart...




Hemma i norr så blommade alltid liljekonvaljerna till midsommar och kvällen innan midsommarafton åkte vi alltid till "kallkällsforsen " och plockade....

När jag gifte mig hade jag liljekonvaljer i min bukett och dom plockades av vällingby polisen ...så snällt




Nu stundar en ny helg...Pingsten...helgen då vi ska ryckas hän och andens eld från himmeln ska komma...

I unga år var det en stor helg som jag minns det...Nu känns det mest som en helg vilken som helst.

Maken åker upp till gården . I stället kommer min systerdotter Sofie hit...Hon har svarta bältet i att shoppa så jag gissar att det blir mycket " gå på stan "..så kan moster få hjälp också med att hitta klänning till kommande fester...det stundar en och annan 50 ´årsfest framöver.

Det ska bli riktigt  varmt i helgen så vi ska nog packa korgen och dra ut på Djurgården . prova ett nytt franskt bistro, och

Kanske en sväng ner på stan i nattlivet också... kanske...om gammel moster orkar...







Lite ledsamt är det att jag inte kan åka med upp nu...hade gärna tittat till mamsen, men jag vet ju att B gör det...hon ska få lite nytt till sitt hem och lite ljudböcker tänkte jag hon skulle få testa..

Nu får han i lugn och ro göra en hel del saker på gården..kanske kommer det upp skivor i matrummet så vi kan tapetsera sen kanske kanske blir taket klart och kanske min bil blir besiktad...

Alla maskiner ska gås igenom inför säsongen och det finns tusen saker att göra...som tur är är min make ingen man som stressar utan tar det lilla lugna med det han gör.

I den här stugan bodde Mor när hon första gången såg min pappa.


Han kom på motorcyckel för att sälja en tvättmaskin. El var ett nytt påfund och tvättmaskin högsta mode.
Dock  tyckte inte Morfar att en tvättmaskin var första prioritet så där blev inga affärer.
Men   pappa blev kär ! Han  var 19 år och mamma var 15 år.



Försökte gå in men där var låst och reglat för.



Det här fina Härberget har också stått på min mors barndomshem.

I dag står de här fina huset på hembygdsområdet i Åsele, och stugan där mamma bodde används  som bagarstuga.



Ljusa minnens tid ska för alltid i mitt hjärta bo...




å här är pappa precis som han såg ut när han kom till Österstrand och såg min mor för första gången...
kortet har jag nu lämnat in för att göra en förstoring på canvas som ska sitta i köket uppe på gården...


Den fina bruna skinnmössan som pappa har på sig som en hjälm finns också kvar och vårdas ömt..

. Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn,
så bländande som svanen i sin skrud.
Då kom det ifrån skogen, från skogens gröna bryn,
liksom ett jubel utav fåglars ljud.
Då ljöd en sång från himmelen, så skön som inga flera;
det var den lilla lärkan grå, så svår att observera.
Den första gång jag såg dig, då glänste sommarskyn
så bländande och grann som aldrig mera.

. Och därför när jag ser dig, om ock i vinterns dag,
då drivan ligger glittrande och kall,
nog hör jag sommarns vindar och lärkans friska slag
och vårens frus i alla fulla fall.
Nog tycker jag ur dunig bädd sig gröna växter draga
med blåklint och med klöverblad, som älskande behaga,
att sommarsolen skiner på dina anletsdrag,
som rodna och som stråla och betaga.

Birger Sjöberg

Det finns dagar och det finns dagar...

Dagar när man vaknar med ett leende på läpparna. Sen finns det dagar som i dag , när det gör ont i kropp och själ.

Dagar som inte går beskrivas med ord. När man känner en stor ledsnad, utanförskap och oro.

I dag tänker jag att jag tillåter mig det. Jag måste få känna så också. Det är livet...




Alla trådarna därinne, som bara vill trassla ihop sig till en omöjlig härva,
alla tankar som likt vilsna fåglar flaxar runt i kaotisk oreda,
alla känslors oroliga källor
som väller upp från mina okända djup...
Allt det namnlösa på min själs botten, allt bråte jag stoppat undan...
Jag samlar ihop det denna stund och släpper det framför dig...


Hjälp mig bringa ordning, sortera bort....ge mig frid

Det hus som vi håller på att renovera nu i Holmträsk, har också sin historia.




Det började byggas i början på 1900 talet av en man som då bodde i holmträsk. Han blev  lockad av alla rykten om ett bättre liv i Amerika och lämnade sina barn, (efter att hans hustru som legat i gipsvagga avlidit)och tog den stora båten till Amerikat för att söka sig lyckan där.

Min farfar Mattias Amandus som gick under namnet" Manne" köpte det halvfärdiga huset 1921  tog sin hustru och sina två barn varav min äldste farbror som då var bara 2 år och hans yngre syster som låg i vad man på den tiden sa "Tulla", stoppade in dom under fällen i släden spände för hästen och åkte genom skogen från Hedvattnet för att komma till Holmträsk och färdigställda huset.
 
Det kan inte ha varit lätt för farmor, att med i princip två tomma händer och ett halvfärdigt hus skapa sig ett liv för sin familj, som så småningom kom att bestå av 4 pojkar och en flicka. När man kom till Holmträsk och började färden över Holmträsksjön så upptäckte man att den var öppen på vissa ställen, så farfar var tvungen att vända på ekipaget och ta en annan väg över skogen.


Farfar hade 20 får som gav en del av ull och kött mm, men han bytte så småningom dom mot en häst, och jobbade i skogen med den för att få ihop till föda för dagen. Så småningom kom en ko till gården å livet rullade på.

När man kom till Holmträsk fanns där ingen affär men Österberg som då bodde på "holmen" byggde ett ljusblått stort hus som sedermera blev byns affär.




1937 började man bygga "bryggstugan" som man sa då, och 1938 restes så muren till den och till den medföljande "bagarstugan". Så kunde man baka sitt tunnbröd,

 

Farfar var en mästare på att fånga sik som ham rökte i sin egen tillverkade rök.
 

Han var en värdsmästare på att plocka bär. Man hade  kött, mjölk



och Farmor gjorde ost....i stora järngrytor ute på gården



Rent vatten var ingen självklarhet utan man fick dra vattnet från sjön, och när farmor tvättade så gjorde hon det i en järngryta nere vid sjön där hon eldade under grytan så vattnet blev varmt.
På vintern fick man göra hål i isen för att komma åt vattnet.

När min pappa var 18 år grävde man en brunn nere vid sjön och det måste ha känts som rena lyxen för stackars farmor som redan då plågades av sin reumatism.

i sommar såpaskurade jag en matta på bryggan och tänkte på min farmor då...




Min farfar var en kraftens karl, otroligt stark och senig och jag minns hur jag alltid fascinerade av hans stora händer, stora som dasslock. På sommaren när det var slåttana så bar han utan problem en hel hässja själv och han jobbade på som en motor. När man gjorde matpaus för att också vila så var han alltid först upp igen "det här är inge roligt "sa han" nu fortsätter vi jobba "



Jag tänker alltid på min farmor och farfar med kärlek och värme. Jag och mina syskon hade ju förmånen att få växa upp på gården tillsammans med dom och jag tror inte att jag nog har kunnat värdesätta betydelsen utav att ha den generationen så nära inpå. Om man för ett par timmar bara fick vrida klockan tillbaka så skulle jag göra det för att få fråga dom om allt det som jag glömde fråga när jag hade dom så nära en gång.

När dagen var slut så åt farmor och farfar alltid en kornmjölsgröt, läste ur sin bibelbok som dom läst från pärm till pärm flera gånger, och så tackade dom gud för den dag som gått

                                                      

Läser nu ...


 I går satt det 4 röda Domherrar runt fågelbordet och mumsade. Röda Domherrar förebådar snö, och mycket riktigt det vräker ner snö här i dag.

Jag mår inte alls bra i dag och dessvärre inte maken heller , så vi stannar en dag till. Det känns dumt att utmana väder och hälsa när det inte är absolut nödvändigt, så vi satsar på att komma i väg i morgon bitti istället.






Den här tavlan hänger i min mammas vardagsrum.

Tavlan är gammal men budsakapet är likafullt aktuellt ..tycker jag

När jag var liten så var farfar min bästa vän...
Tänk så mycket roligt vi hade . Jag fick hjälpa honom att koka grisgröt och ...Jag var bra !

Det var den bästa grisgröten på byn sa farfar...




Farfar ja..

Farfar hade en gång på 30 talet borgat för handelsmannen i grannbyn. Affären gick i konkurs och Farfar fick ta hand om resterna plus naturligtvis skulden.

Det lager som fanns av torrvaror som gryner, sockertoppar, kaffe, mjöl och dyl försökte han sig på att sälja för att kanhända få tillbaka en del av skulden.

Så i det rum i " storstuga"  däruppe på " Tuvmyren " som vi inrett som sovrum, har alltså en gång i tiden varit en liten affär. Det var en kämpig tid rent ekonomiskt för Farfar. En gång när det kändes som svårast så sägs det att en ängel visade sig där i affären för honom för att uppmuntra,  och låta honom förstå att det skulle komma ljusare tider.

Farfar var snäll. Alldelens för snäll enligt många. Det var inte bara den gången som han åkte på att betala en borgen utan det fick han göra igen några år senare.


Det känns i alla fall " betryggande" att veta att det varit änglar på besök i det rum där vi sover. Inte vilken ängel som helst utan farfars skyddsängel...




3 kg bitsocker    1, 10
1,5 kg rökt fläsk  1 kr
1 kg Mjöl               1 kr

Min Farbror hade kvar en liten nota från den tiden,  lite suddig och blekt av ålder...

Jag tänker ofta , ofta på mina farföräldrar.

Mattias Amandus och Magdalena Barbara



Jag som hade förmånen att bo på gården tillsammans med dom. Jag kan minnas dofter, dofter av Farmors palt kokning eller våta raggsockar ovanför vedspisen . Jag kan känna  fortfarande när vi kommer in i " lillstugan" som var deras hem ( trots att vi gjort om en del där ) en påtaglig närvaro av de båda så älskade och saknade trots alla år som gåttt. 

Jag väntar mig nästan ibland se Farfar sitta där med sin bibel vid köksbordet.
 
Den bibel som blev min Fars och nu är min.

En vacker nött bok , men något av det käraste jag har.