PyroBritt

En burk !  En gammal rostig kakburk hittade jag i går när jag städade ett skåp...Å tänk vad en gammal kakburk kan sätta igång minnenas telvision däruppe...

Till jul brukade mamma baka något som hon kallade för " kolakakern "
Inte minns jag något recept...och inte mamma heller




Men jag memorerade hjärnan och försökte komma ihåg hur det var...och så blev det " kolakakern som jag minns dom"





Tänk att trots att jag i långa perioder lämnar mina pelagonier så blommar dom mer än nånsin just nu, och i hallen står en rosmarinkruka som är större och frodigare än nånsin...


I dag kommer älskling upp...längtar....har varit här uppe nu ensam i 2 veckor...skönt ...men längtar...efter



ditt hår som har strimmor av silver..dina händer som bär spår av år...och ditt leende min käraste som är detsamma i dag som i går....och när du kommer ska du få älgstek...mandelpotatis...murkelsås...och nybakade jättegoda bullar från grannen och så då kolakakern som jag minns dom



å då ! blir det helgdagskväll inte i timmerkojan men väl i björnestugan

Nu har isen lagt här uppe...



Ja inte så att jag gärna springer på den ...Men !


En novemberdag 1938 så fick min far och mina farbröder bud till timmerkojan i skogen om att deras syster låg för döden och dom måste komma hem...


Det var då till att bege sig först till fots och sen när man kom fram till Holmträsk över sjön och isen som inte legat särskilt länge...




Jag kan tänka mig att det var ganska så försiktiga och rädda pojkar som tog sig över sjön för att komma hem....hem för att mötas av budet att deras syster 17 år gammal gått bort...


Jag tänker på det när isen fryser häruppe.

På nätterna låter det högt och klagande i isen precis som det vore plågsamt  att frysa till is.


Isen höll den gången för min far och mina bröder. Men samma kväll begav sig en annan bybo iväg på en 3 hjuling över sjön..

Då var isen inte lika barmhärtig . Han for igenom och höll på länge för att ta sig upp ur vaken. Upp kom han, sneddade förbi närmaste hus och bad om ett par torra sockar och fortsatte sedan färden över sjön på tunn is och mörk himmel.




Min faster som för övrigt också hette Britt





hade en stark och orubblig barnatro och hennes hälsning till sina bröder hemma på gården var att " jag går till gud och väntar att möta er i himlen...

Det stora vemodet rullar in......





I kväll när jag hämtade min systerdotter vid bussen i grannbyn så greps jag i bilen av ett stort och tungt vemod

Så starkt så jag var tvungen att stanna bilen , gå ur och blicka upp mot den klara stjärnhimmeln...radion stod på inne i bilen,  och så hörde jag rösten därinne säga " det är den 27e okt och klockan är.....Då ! kom jag på att det var min älskade svärfars döds dag...4 år sen han lämnade oss, och fortfarande så går det inte en dag utan att jag tänker på honom med saknad.

Det har jag skrivit om förut här på bloggen, hur jag saknar min svärfar ....men att känslan kan kännas så stark och så tydlig och just i dag...det var överväldigande----


" du hade nog inte en aning om allt du gav mig av trygghet och stöd.
  Det är lite sent att tala så till en död...."

Ibland så drabbas man av livet....ja jag vet inte hur jag annars ska utrycka det.

Det känns som man ramlar ner i ett djupt svart hål och klumpen i bröstet blir bara större och större...

Det börjar ofta bara med en litet orosmoln på himlen....någon nära som inte mår bra, som växer till en oro som inte går att kontrollera och man sväljer och sväljer och kämpar på, man trycker undan och trycker bort och det tränger på ändå....

så behövs det bara ett litet litet obetydligt ord för att allting ska falla ihop som ett korthus...som droppen som får bägaren att rinna över...

I det här fallet så behövdes det bara en antydan av " farmor" om att Moffi verkar håglös, han börjar bli gammal , mår nog inte bra,  kanske sjunger på sin sista vers.......då rasar allt för Pyrobritten....då räcker inte längre mantrat stark starrk stark



å så kommer alla oförlösta tårarna på EN och samma gång.

När de gamla såren heta tära,
när din kind är vätt av ensamhetens gråt,
när att leva är att stenar bära
och din sång är sorg, som vilsna tranors låt.
Gå och drick en fläkt av höstens vindar,
se med mig mot bleka, blåa skyn.
Kom och stå med mig vid hagens grindar,
när de vilda gässen flyga över byn.

Min farbror B och jag har i höst tillsammans fyllt 135 år !. Det ska vi fira i dag .




( visst är duken fin ? och tänk att jag fått plocka blommor i min egen rabatt i slutet på september ! )

Det är en  lämpligt dag att kura ihop sig framför brasan. Det blåser västliga vindar och vågorna går höga på
 Holmträsket som igår låg kav lungt.

Jag ska försöka mig på att baka lite nu på morgonen. Får se hur det går. Min kropp värker och armarna hänger som gele....TUR! att jag har en snäll och duktig make.


I går var det ännu em maklöst vackert dag...




Moffi och jag var ute och rodde ...." en symt "  av Långholmen där min älskade faster bojjan bodde och där jag tillbringade så många lyckliga sommrar med mina kusiner.




vi hann med så mycket av utearbetet så det gör inte så mycket att det stormar iu dag....känns som det blir riktigt mysigt att kura inne och elda...


DET BLIR EN BRA DAG..

i morgon ska mamma och jag mysa tillsammans , gå på loppis och såna saker ..sen börjar det dra ihop sig för återresa till den kungliga huvudstaden.... 




SÅÅÅ nöjd med min fina ljusstake på väggen....och gungstolen kommer från min Farfars bror Herman och är jättegammal....det tar tid att ladd upp bilder här uppe så det kommer mera när jag kommer hem....

Ha en trevlig helg !

Vi har tagit bort en syren framför entren...oj ! vilka rötter. Jag tänker på att den antagligen har växt i många många år. Tror att det var min farmor som en gång för länge sedan planterade den.

men det blev väldigt ljust och öppet när den försvann



Den lilla röda "lekstugan", som jag ville riva den har fått ny "faluröd" och blivit sjöbod.


Trappen är snart färdigslipad och vagnstyckena ska målas vitt. Stegen skall behandlas med en träbets...och likaså ledstången. Så skönt att få bort den fula mattan som suttit.

På vedbacken ligger nu ett antal björkar som ska sågas för vinterns ved.


Vi har underbart väder och jag njuter som jag alltid gör här uppe och dessutom är det garanterat myggfritt.
Den bästa tiden att vara här...

I dag tar vi en paus och åker in för att umgås med mamma och proviantera lite





Hjälp mig att trösta i stället för att bli tröstad, förstå istället för att bli förstådd,
älska istället för att bli älskad - för det är när man ger som man får.


Mina tankar går idag till dom anhöriga till alla skolbarn som fick sätta till livet i skolmassakern i Filnland -helt i onödan.

Moffimannen är en märklig hund...Han har klart och tydligt talat om för oss att båtar och vatten ...Nä...går inte



men här uppe så viftar han på svansen när jag frågar om vi ska åka båt....Ja tack gärna ! säger han




och han njuter...



visst är det vackert matte ?

när man vill va sä själv för en stunn


En underbar dag i dag....och en underbar dag i går...



Maken städar i garagen och då blir det mycket brännbart för pyrobritt..



lingon har vi vid husknuten...

Vi har haft en par underbara dagar här uppe. Solen flödar från en klar blå himmel. Skogen glöder i alla röda färger som finns på färgkartan.

I morse kl 05 var jag upp för att ta mig ett litet värkpiller och blev stående vid fönstret i sovrummet för att begrunda det vackra....kav lugn sjö,  solen som förbereder sig för att vakna



efter väl förättat arbete är det skönt att slå sig ner med något gott på tallriken, och för första gången få tända den fina lyktan som jag fick i födelsepresent av faster bojjan och kusin Gudrun.....den fina duken och lampetten på väggen kommer från en favortit "ambiance"   ska visa tydligare sen...just nu har vi värdens uslaste uppkoppling och det tar ca en /kvart att ladda upp en enda bild så jag återkommer när vi är på  "banan" med uppkopplingen..

Ville bara säga att


NORRLAND ÄR GULD OCH FRÄMST HOLMTRÄSK DÅ !

2 franska tavlor..." olivträd i zinkkruka" fyndade jag i dag och de kommer att pryda sin plats i Björnstugan uppe på gården


Mera fynd har jag minsann gjort också...

Det  här porslinet kunde jag inte på några som helst vilkor motstå..gör sig också fint där uppe..



och hur skulle jag kunnat gå förbi ...det står Holmträsk på denna tavla tycker jag



Sen måste det upp nya gardiner i köket där uppe, för nu hänger där tunna tunna spetsgardiner och så kan vi ju inte ha det när det går mot

vinter, så en sväng på Ikea och handla tyg




Nu ska jag bara till "Bojen" och köpa färg och olja till trappen, färg och slippapper till spegeldörrarna och färg till linneskåpet som ska målas.....få se hur mycket vi hinner...






Första prio nu däruppe det är utearbete och få in lite ved...så vi kan elda både i pannan och goa goa öppna spisen  och om jag har tur så blir det nog lite elda ute också...pyrobritt måste ju ha sitt eller hur ?




Pratade med grannen däruppe som berättade att ända tills nyss så hade mina blommor ute varit jättefina och blommat ,  men nu har dom frusit....lite synd men så är det.

Längtar längtar....elda , måla , läsa, hälsa på mamma, göra älggryta och mysa framför brasan med god bok.......och


LIVET ÄR I SANNING UNDERBART....( bara min elaka huvudvärk kunde dra till pipsvängen också..)

Jag såg en bild på en gammal träeka... och plötsligt är jag tillbaka till min barndom igen.

Min Farmor Magda hade en egen båt " lilleka" som hon sa. Den använde hon för att lägga ut sin Mjärde och fånga fisk själv.



Farfar han använde mera avancerade metoder och fångade betydligt större och flera  fiskar , men farmor tyckte det var roligt med sin eka och sin lilla mjärde

Fisken hon fick gjorde hon allehanda delikatesser av,  såsom fiskpudding och inkokt eller ugnstekt pepparrotsgädda...( gädda åt jag då men nu ? NOT...)

Farmor hade stora problem att gå, hon hade svår värk och var sönderbruten och sned av den. 
Hur hon kom ner till båten och i den är för mig i dag en gåta.

Hon slängde ofta i  sin mjärde på samma ställe ...i "vika" som vi sa.



En gång när hon var i "vika" för att hämta upp sin mjärde så råkade hon ramla ur båten och hamnade i vattnet.
Min bror som stod uppe på gården såg alltihopa och skrek naturligtvis som en gris.

Farmor ropade tillbaka till min bror och sa " Va inte rädd jag står på botten " 


Sista gången min Farmor var ute i båten så berättade hon när hon kom iland att när hon tog upp mjärden så började allting snurra, och hon kände att hon blev förflyttad till ett ställe där allting var så vackert.....

Någon vecka eller några dagar efter det fick hon en hjärnblödning och hamnade i rullstol och så var det slut på hennes fiskande i " lilleka "

har jag drabbats av....

Ja inte bokstavligt då utan det yttrar sig mera så till vida att jag hela tiden går och studera fönster ingående.


våra fönster uppe på gården är dåliga , så dåliga och måste bytas eller renoveras.

Det är ju inte något som man gör i en handvändning, och ska de bytas så kostar det.....mycket pengar...

Därför har jag kommit på mig själv med att alltid gå och titta ingående på fönster....Är dom dåliga ?

Är dom bytta ? ...Är det 3 glasfönster...?


Jag vill helst sätta in 3 glas och jag vill helst ha spröjsade...



men tills vidare så fortsätter jag mitt fönstertittande...

Ja vadå djur på gården !    kanske bekanta säger...

Det är länge sen det fanns djur på gården. Kossor grisar får höns katter kalvar....


Ja men det finns djur på gården nu också.

Svalan har fått ungar och flyger ur sitt bo...den fågelholk som pappa satte upp för många många år sedan.



och på vintern bor det MÅNGA domherrar i lilla fågelhuset..


Herr padda har flyttat in i ormbunkarna.



Nere vid viken håller kråkorna hov



och under bryggan bor Herr gädda...






Räven smyger runt utan att berätta var han bor...


lånad bild

och björnen finns fast han inte syns  ( det är sant )    

dessutom en väldigt sällsynt gris...

 
Sen finns där mindre populära djur också som Snoken och musen...men dom talar vi inte om