Mor lilla mor

I går tog jag adjö av lilla mamma och nu har vi rullat färdigt till ett annat hemma




För varje gång jag säger adjö till min mamma nu så är det med en klump i bröstet. Kanske för att det är så långt upp till henne ( nästan 70 mil ) eller kanske är det för att tiden går och sätter spår...

Men en sak vet jag och det känner jag tydligare och tydligare för varje dag som går att jag är henne evigt tacksam som så orkade ta hand om pappa när han blev sjuk

När han sen flyttade till demensboendet och hon var tvungen att lämna gården och flytta hon också.

Skaffa sig ett nytt liv ensam

Men ändå !

Varje dag sen hon flyttade, ibland flera gånger om dagen så gick hon till pappa. Läste för honom, promenerade, hjälpte honom att äta, bara satt där hos honom, och gav honom all den omsorg hon mäktade med.

Och sen när han försvann mer och mer in i dimman och ibland inte kände igen oss när vi kom så var mamma alltid den som han kom ihåg och väntade på och frågade efter.

Fina lilla mamma ska ha allt tack som man kan få som tog så bra hand om pappa så bra och fanns där för honom hela tiden.

Jag är inte mycket för alla dessa mors och farsdagar som firas och brukar inte orda mycket om det...( kanske också för att jag aldrig fått bli mamma själv )..

Men en mors omsorger om sin familj är värd att tänkas på och uppmärksammas årets alla dagar tycker jag

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0